Hanna springer Tjejmilen för sin donator

Gruset knastrar under skorna när hon springer, andetagen är något ansträngda, tröjan svettig och hjärtat pumpar. Samma hjärta som Hanna Morin Liinanki fick för sju år sedan.

Läkarna sa att det enda sättet för mig att överleva var ett nytt hjärta.

Lördagen 5 september ska Hanna springa Tjejmilen. Förra året sprang hon Blodomloppets sex kilometer och tidigare i år har hon sprungit VårRuset, formen blir bara bättre och bättre. Tjejmilen blir det längsta lopp hon sprungit och varje steg tar hon för sin donator och för MOD, Mer organdonation.

– Att jag kan springa är helt fantastiskt. För sju år sedan i samband med min sons födelse blev jag svårt sjuk i hjärtsvikt. Jag svävade mellan liv och död. Läkarna sa att det enda sättet för mig att överleva var ett nytt hjärta.

Dramatik efter förlossningen
Allt var så klart väldigt dramatiskt, och den här tiden med nyfött barn som borde vara den bästa i livet – blev samtidigt den värsta. Hanna, hennes man Peter och nyfödda sonen Herman skickades från förlossningen i Gällivare i till Umeå Universitetssjukhus och sedan vidare till Sahlgrenska i Göteborg. Även Hannas mamma och pappa var med under den här tiden som ett stort stöd för den lilla familjen.

– När Herman var sex veckor, och jag skulle fylla 25 år, fick jag ett nytt hjärta som passade mig perfekt. Vi blev kvar ett par månader i Göteborg för säkerhets skull, eftersom vi bor så långt bort. Men jag mådde väldigt bra – mycket bättre än på många år. Antagligen hade jag haft problem med hjärtat länge utan att vi förstått det.

Hanna som alltid rört mycket på sig i form av långa hundpromenader, cykling och vardagsmotion fortsatte med det när hon kom hem. Till en början blev det ingen tuffare träning.

Håller igång med löpning
– Jag hade ändå en mental spärr att träna hårdare. När man är hjärttransplanterad fungerar hjärtat lite annorlunda. Jag kunde springa till bussen – och sen en stund senare när jag redan satt på bussen, då började hjärtat slå och jag kunde få rusningar.
Det tar lite längre tid för hjärtat att komma igång och jag tyckte det var obehagligt. Nu när jag springer runt en mil tycker jag att det tar tre till fyra kilometer innan hjärtat är med. Men de årliga kontrollerna på Sahlgrenska visar att jag blir starkare från år till år. På senaste kontrollen hade jag ett mycket bra arbets-EKG.

Nu, sju år efter operationen, försöker Hanna röra på sig varje dag, hon springer tre gånger i veckan, går till gymmet, cyklar och promenerar med hunden. Som transplanterad får man äta medicin varje dag för att kroppen inte ska stöta bort det nya organet – medicinerna gör immunförsvaret lite lägre eftersom vilket paradoxalt nog är bra.

– Tyvärr gör det mig lite extra mottaglig för förkylningar vilket känns lite surt för då får jag absolut inte träna. Annars är det ingen som helst fara, läkarna tycker att det är bra att jag tränar. Vi transplanterade klarar av mycket mer än vad vi tror. Min oro är mycket mindre nu och jag har fått en väldig inspiration av att läsa om Emma (Dalman) som fått nytt hjärta och nu är mitt uppe i att göra en svensk klassiker. Hon är en av anledningarna till att jag bestämde mig för att springa Tjejmilen.
– Jag kommer att springa tillsammans med två kollegor. Vi åker till Stockholm på fredagen och hem på söndagen, och tänker ha en härlig tjejhelg. Förutom Tjejmilen kommer vi äta gott, dricka lite vin och shoppa såklart. När jag sprang VårRuset i Lule kom jag hem med många kassar, så nu tror min man att jag springer lopp bara för att få shoppa loss, skrattar Hanna.

Hur känner du inför Tjejmilen?

– Det ska bli väldigt kul. Jag har ju bara sprungit en mil när jag har tränat några gånger, och hoppas att jag ska springa lite snabbare nu. Det är ju mot mig själv jag tävlar. Sen tycker jag att det är peppande att springa i nya miljöer, det brukar gå så lätt då.

Hur känns det att ha någon annans hjärta?

– Jag tänker inte så, jag känner att det är mitt hjärta – det gjorde jag ganska snabbt. Jag är evigt tacksam att jag har fått det här hjärtat och varje år på årsdagen av transplantationen tänder jag ett ljus för min donator och tänker på vilken fin människa det var som hade anmält sig till donationsregistret.

Den 5 september står alltså Hanna på startlinjen till Tjejmilen – sitt livs första millopp. Hon springer för sin donator. För livet och för MOD, mer organdonation. Läs mer om Hannas insamling till MOD här https://www.betternow.org/se/hannas-insamling-for-mod-mer-organdonation