Hektiskt dygn

I fredags em kl 15 tog jag en taxi från konferensen ut till flygplatsen i Köpenhamn och ett dygn senare satt jag i kyrkobänken för att vara med på min brorsdotters dop...och däremellan hade jag hunnit springa en halvmara och vunnit ett VSM guld (o;

Jag kom hem kl 19 i fredgas kväll och kände mig helt slut efter 3 intensiva konferensdagar i Köpenhamn. Jag åt lite av familjens middagsrester och satte mig sedan på golvet för att busa med Lovisa medan de äldre tittade på fredagsmysfilmen. Jag insåg då att jag i ett svagt ögonblick innan jag åkte till Köpenhamn sagt OK när Pekka föreslagit att jag skulle ge mig på Bålsta halvmarathon på lördagen istället för att köra 20 km snabbdistans på egen hand.

Jag tog fram mobilen, beredd att smsa Pekka att jag bara inte orkade med detta, själva loppet var inte det som tog emot, utan att min brorsdotter skulle döpas kl 15 i Nacka kyrka och med en halvmarathonstart kl 12 i Bålsta skulle det bli minst sagt stressigt! Jag nöjde mig dock istället med att skicka ett sms med att han fick dra ner tidskraven på detta träningspass för jag kände mig SÅ trött!

Pekka hämtade upp mig kl 10 i lördags, så att Henrik skulle ha vår bil hemma och kunna ge sig av i god tid med barnen ifall jag skulle bli sen! Uppvärmningen kändes katastrofal, sega ben och stressad skalle som ville hinna till dopet och hade dåligt samvete för att jag lämnat familjen när jag precis kommit hem!

Väl på startlinjen så värmde höstsolen skönt och för ett ögonblick svävade tankarna iväg till en behaglig lördag fm hemma på altanen med en kopp kaffe....fick ett bryskt uppvaknande när jag hörde speakern räkna ner "30 s kvar" AHHHH...en halvmara, det är ju långt och jag måste springa fort!

Jag hamnade bredvid Studenternas Lorenzo Nesi och visste att han siktade på 1.17 och springer jämn fart. För min del hade Pekka satt upp 1.18 som öppningsfart men fri fart om det kändes bra efter första milen. Jag hängde på Lorenzo och fick även sällskap av William Adams från Fredrikshof. Jag får tacka båda dessa gentlemän för att de lät mig ligga bakom dem på de delar av banan där vinden låg rakt emot oss.

Benen kändes oväntat bra när loppet väl kom igång och jag korsade mållinjen på 1.16.48 (banrekord med 6 min). Jag tog en banan och kexchoklad i farten och fortsatte springa 1 km till för att hoppa direkt in i bilen som Pekka stod med startklar! I bilen blev det lite stretch och mat, kom hem kl 14.20 och kl 14.35 åkte vi till kyrkan.

Henrik hade fixat alla barnen så de var såå fina (ja, jag hade visserligen lagt fram alla kläder på morgonen innan jag åkte). Det kändes dock smått overkligt att jag sprungit en halvmara på fm när jag sedan satt tårögd i kyrkan och lyssnade på när Ludvig och Hilde (mina äldsta) sjöng för lillkusinen.

Jag höll tyst för övriga släkt vad jag ägnat förmiddagen åt...det får bli en rolig historia att berätta för Ellinor (brorsdottern) att faster minsann klämde in ett veteran-SM guld på hennes dopdag (o;

Söndagen var betydligt lugnare, 10 km lugn jogg i skogen, annars bara mys med barnen!