En marathonmammas weblog - Många resor...

Många resor...

2011-10-22 11:15 |

Puh, en extra tanke till alla ensamstående föräldrar!

Jag har just varit själv med barnen en vecka och det går ju minst sagt i ett... Väckning på morgonen-frukost-kläder på-tandborstning-ytterkläder m mössor/vantar/tröjor som sticks-iväg med alla till skola/dagis-till jobbet själv och försöka fikusera på det som ska göras-hämtning på dagis/skola-iväg med alla på aktiviteter-hem och fixa middag-börja lägga den minsta-läxor med den äldsta-lite konflikter mellan trötta barn-sagoläsning som ska anpassas till 2/6/8 år-barnen i säng-fixa disk/tvätt/packa väskor inför morgondagen-träna-sova!

Som ni ser fanns inget utrymme för bloggande i det livet för mig i alla fall!!!

Veckan innan var det dock betydligt lugnare med vardagsbestyren då jag var i Italien en vecka på konferens. Det är alltid kul och inspirerande tycker jag att komma väg och träffa nya människor som jobbar med liknande uppgifter som en själv världen över MEN blir också intensiva dagar med konferens kl 9-18, klämma in ett träningspass innan middagsmottagningarna började vid kl 19.. (Ja, blev alltid lite sen....)!

Det har dock varit väldigt skönt att nu faktiskt ha ett träningsuppehåll parallellt med dessa hektiska veckor och inte ha en mara i Frankfurt som hägrar om en vecka (särskilt som jag ska vara ensam med barnen även den kommande veckan...)! I Italien kunde jag nöja mig med den träning som gick att få in, blev ca 60 min cykelpass varannan dag, behövde inte heller få panik över lite halsont som dök upp och särskilt i kombination med alltför lite sömn! Även denna vecka hemma så har träningen fått bli vad den blivit! Livet blir trots allt väldigt mycket enklare när träningen inte är ett moment som SKA in till varje pris och efter ett välplanerat upplägg utan mer en BONUS om tid finns och då kan variera efter hur mycket tid som blev kvar och med den intensitet som kroppen då känt för!

MEN, visst börjar jag även sakna struktur på träningen och de långa meditativa passen när tankarna bara får flöda fritt och man kan komma hem och bocka av passet i kalendern! Jag har dock förlikat mig med tanken att fram t o m januari är det fokus på vila snarare än träning eftersom det är det som krävs för att jag förhoppningsvis ska kunna springa utan smärta igen!

SÅ, njur alla ni som kan ut i höstens glödande färger och ge järnet i spåret, det är inte alla förunnat (o:!

annae onsdag, 26-10-2011 15:08

1
Hej Anna! Vill fråga om lite råd och tips. Ska springa vintermaran i sthlm nästa helg, min första hur bör jag ladda den här sista veckan. Hur bör träningen se ut fram till tävlingsdagen samt hur brukar du lägga upp kosten? tacksam för svar annae

Schenck fredag, 28-10-2011 19:54

2
Hej annae! Kul med en första mara, det kommer ju vara en prestation och upplevelse i sig utan krav på tider...allt blir ju PB! Jag vet ju inte vilken nivå eller ambition du har men ett råd som i princip gäller för alla nivåer veckan innan en mara är VILA! Det är absolut ingen risk att vila för mycket sista veckan innan en mara men några lätta joggpass kan kännas skönt för att det inte ska kännas stelt och ovant på tävlingsdagen. SÅ, är du en motionär utan tidsmål så skulle jag säga 7 km jogg tisdag och 5 km jogg på torsdag och resten vila. För min egen del om maran går på lördag skulle jag vila måndag, springa ett lättare intervallpass på tisdagen (färre antal intervaller, ca 5x1000 m och lite lugnare än ett normalt intervallpass), 10 km jogg på onsdag, vila torsdag och 5 km mkt lätt jogg på fred med stretch efteråt. Vad gäller kost så brukar jag ej tillämpa kolhydrattömning utan äter normalt fram till tisdag och sedan lite extra kolhydrater de sista tre dagarna. Jag brukar också se till att lägga in mellanmål. Jag brukar gå efter mottot att aldrig vara hungrig de tre sista dagarna utan äta ofta och relativt mycket utan att proppa i mig! Vätska är förstås också viktigt i alla fall dagen innan, vatten och ev någon kolhydratdryck! Stort lycka till, hoppas du kan njuta av loppet...i alal fall efteråt (o;! Hör gärna av dig och berätta hur det gick! /Anna