Nytt MR, ny diagnos

Har nu fått en ny diagnos på min skada som hängt i sedan i januari! Det MR (magnetröntgen) jag gjorde då visade på en inflammation i en liten muskel som heter piriformis men den läkaren var inte specialist på idrottsmedicin. När jag nu efter halvmaran äntligen tog mitt förnuft till fånga och insåg att säsongen är slut och att skadan nu måste bli bra innan jag kan springa igen så gick jag till en duktig idrottsläkare! Ett nytt MR visade att där hamstring fäster i skelettet (sittbenet) via en sena är fästet halvt sönderslitet… Inte konstigt att jag haft ont och att kraften i benet saknats!
Nu är det minst 4 mån (utöver de tre veckor jag redan vilat) helvila från löpning och om det i bästa fall efter denna vila känns OK att springa igen så är det lååångsam ökning av belastning under ytterligare 4-5 mån innan full belastning eventuellt kan komma ifråga igen!

Känns förstås fruktansvärt frustrerande att ha tränat på med en felaktig diagnos i 9 mån. Den inflammation som syntes på första MR fanns nog där men var inte i så stor omfattning att den gav den smärta som hindrat mig i löpningen, små inflammationer här och där är tydligen inte ovanliga men så länge de inte orsakar smärta så kan de ignoreras och läker ut av sig själva!

Visst finns det mycket annat att fylla tiden med, ska till Italien på konferens nästa vecka och presentera forskningsresultat från en process vi jobbat med att utveckla de senaste åren….Det blir sedan ännu en jobbresa till Brasilien i november med massa nya roliga och spännande projektidéer som ska diskuteras …och framför allt har jag ju en stor underbar familj med man och tre små barn som förstås kan få allt annat att verka ovidkommande så länge de är glada och mår bra!

Men, går ju ändå inte att förneka att jag under de senaste åren varit bortskämd med att ha ytterligare en ingrediens i livet, nämligen att uppleva tjusningen med att testa kroppen på dess fysiska prestationsförmåga och med ständigt nya mål i sikte alltid ha en helt egen pågående utmaning som bara är upp till mig själv att ta mig an!

Med kylan och höstmörkret som väntar runt hörnet är det ju dock lättare att se det positiva i att slippa grisiga löppass (i alla fall innan, efteråt är de ju alltid sköna) och att inte ha en uppstyrd träningsperiod ger ju flexibilitet och en enklare vardag då det är så många andra små livs aktiviteter och behov som alltid ska få plats före mina egna… försöker alltså t o m njuta lite av denna paus när jag ändå inte har något val..

Vad gäller då träningsmässigt? Just nu gör både crosstrainer och cykel ont, trappmaskin går OK men får nog räcka med lättare pass varannan dag för att inte riskera ett onödigt slitage, kommer ju ändå vara en rejäl omstart som krävs framåt våren så just nu är träningen inte av så stor betydelse ändå!