Kung Bores comeback!

Jaha, så är det riktigt aprilväder precis som alla år med bakslag i våryran... Här kom inte bara Kung Bore tillbaka utan även bacillerna! Är hemma med två små febriga, hostiga och snoriga tjejer idag...kan väl inte annat än hålla en tumme eller två för att man själv inte ska åka dit igen!

Första april är ju annars alltid lika roligt.... tänk att få luras...om och om och om igen! Jag började med att lura alla tre barnen att det sprang runt en galen påsktupp på gräsmattan, de kastade sig upp i soffan för att titta ut genom fönstret och blev mycket förnärmade när MAMMA lurades!!!

Sedan gick förstås hela dagen ut på att ge igen, är ju kul att se vad olika åldrar klarar av att komma på för finurliga skämt! I förskoleåldern är det rätt enkelt, att köra samma som mamma! SÅ, fram till lunch blev jag uppmärksammad ungefär var 5e minut på att det stod en älg i trädgården, satt en ko i äppelträdet, sprang en gris på verandan osv osv.. Och varje gång är det lika roligt...

I skolåldern är det lite mer sofistikerade bus! Ludvig hade tejpat alla vattenkranar med osynlig tejp så när jag först skulle borsta tänderna i badrummet och satte på kranen så blev hela jag nerstänkt istället. Om det var roligt första gången så var det förstås ännu roligare andra gången då jag stod i köket och det händer igen... för att inte tala om när lilla Lovisa ska tvätta händerna på toaletten och får hela strålen i ansiktet eftersom hon är så liten... Kul kul, jättekul!!!

För en liten treåring så behövs inga skämt utan det var hysteriskt roligt att bara säga "April april din dumma sill....", kopplade nog aldrig riktigt att storasyskonen sa ramsan och bröt ihop av skratt för att något tokigt hänt innan, Lovisa bröt ihop av skratt bara av att säga ramsan (o; SÅ, hoppas ni hade lika kul som jag på humorfronten igår...

På em tog jag en paus från alla dumma sillar och sprang 15 km med en liten fartökning från vanliga 5 min/km lunken till 4.30 min/km i 8 km. Det känns dock genast mer i baksidan då farten höjs något. I torsdags sprang jag 20 km lugn distans och då kändes det helt OK både under och efter passet så får nog acceptera att det kan gå att springa distans men inte snabbare än 5 min/km. I vanliga fall känns ju dessa 30 s/ km inte så mycket men nu märker jag att det är verkligen en helt annan belastning bara med en sådan liten fartökning.

Blir ju onekligen sugen på att ge sig av ut på tävlingsbanorna nu när rapporter kommer om alla härliga vårlopp (tack "Löpning" som gav rapport som kommentar på senaste inlägget). Jag får dock ha siktet inställt på en höstsäsong, kan jag tävla då får jag nog vara glad. Det är ingen idé att tro på någon tävlingsdebut före sommaren när det fortfarande inte funkar att springa på riktigt utan mer bara jogga försiktigt.

Ja ja, finns ju mycket annat att ägna helgerna åt också, snart är det ju faktiskt påsk och man får flyga till Blåkulla och träffa likasinnade (o;