Satte mig just i soffan för att hinna se lite av årets Finnkamp....förstås tråkigt att inte vara med på plats men just nu känns det rätt skönt att sitta här!

Har just sprungit ett 2 timmars pass, lämnade Hilde på ett kalas och skulle hämta upp henne efter 2 timmar...men när jag väl kom dit så var hon förstås inte intresserad av att följa med hem utan ville istället följa med en kompis hem! Bara för mig att springa sista km hem själv...för att snart ge sig av ut igen och hämta hem henne..igen! Det är ju kul att barnen tycker om att leka och jag känner hur man mer får funktionen av logistikcentral nu när 2 av 3 barn kommit upp i skolåldern och det här omhändertagande vardagliga skötseln med matning, blöjbyten och ständigt passande börjar ta slut...därmed inte sagt att inte den nya rollen kräver minst lika mycket tid om inte ännu mer! Kul är det dock att man sjäv ju får nya utmaningar varefter barnen utvecklas till olika små personer som gör mer och mer på egen hand!

Igår gifte sig min lillebror ute på Blidö (därav känns det mer OK just idag att följa Finnkampen från soffan... (o;) Jag fick då den stora äran att under hela dagen ansvara för omhändertagandet av brudparets 11 månaders son. Det blir då tydligt hur en sådan liten kräver annan typ av uppmärksamhet än mina stora skolbarn...Man glömmer fort, trots att Lovisa ju faktiskt bara är tre år MEN när man är 3 år och har äldre syskon som man kan "hänga" med så klarar man sig själv mycket snabbare än en 3-åring som inte har några "extraföräldrar" som tar hand om en!

Hade alltså en bordsherre igår som fått av sig skjortan redan innan varmrätten kommit fram på borden och var under bordet redan före desserten var serverad. Han inta bara befann sig under bordet nejdå, han kröp runt där och lekte tafatt med faster...tills jag fick tag på hans små ben och kunde dra ut honom baklänges... De flesta talen tyckte han var riktiga partydödare och föreslog då att vi istället skulle gå ut i regnet och ta en nypa frisk luft! Behöver jag säga att jag hade full underhållning och den träsmak som en lång middag annars kan ge var helt obefintlig (o; Kul och vackert var det med skärgårdsbröllop...och kändes lite extra speciellt då kocken som är suverän på att få en personlig touch på maten var densamma som min man och jag hade haft för på dagen innan (31/8)exakt 10 år sedan. Han mindes vårt bröllop och kunde liksom alla generationer före oss bara konstatera att det är på barnen man ser att tiden går...Vid det tillfället hade vi bara en liten hemlighet på 10 v i magen och nu fanns där ett helt koppel tills vi kunde lugna honom med att just den sista lilla 4an bara var till låns för dagen (o;

Blev annars en klen avslutning på veckan på träninsgfronten, resa till Sundsvall i torsdags och lite halsont gjorde att det blev helvila, fredagen var det besök i Ö-vik som stod på Agendan och endast 10 km jogg i hällregn då jag inte ville riskera att släppa fram ev förkylning och igår var det BRÖLLOP OCH BARNPASSNING för hela slanten....Ja ja fick i alla fall till 25 km idag och halsontet verkar ha mått bra av de senaste dagarnas vila....peppar peppar!

Nej nu är det dags att se Carros sitsa framträdande....kan ju inte annat än känna stor ödmjukhet inför det hon presterat genom åren på friidrottsarenor runtom i världen! Heja Sverige!