Benen på ryggen

  • Warning: htmlspecialchars() expects parameter 1 to be string, array given in check_plain() (line 1153 of /mnt/persist/www/drupalsrc/pressflow-6.20.97/includes/bootstrap.inc).
  • Warning: htmlspecialchars() expects parameter 1 to be string, array given in check_plain() (line 1153 of /mnt/persist/www/drupalsrc/pressflow-6.20.97/includes/bootstrap.inc).
  • Warning: htmlspecialchars() expects parameter 1 to be string, array given in check_plain() (line 1153 of /mnt/persist/www/drupalsrc/pressflow-6.20.97/includes/bootstrap.inc).
  • Warning: htmlspecialchars() expects parameter 1 to be string, array given in check_plain() (line 1153 of /mnt/persist/www/drupalsrc/pressflow-6.20.97/includes/bootstrap.inc).
Inga kommentarer
2012-12-24 18:38 | Kommentarer

För att sprida lite julglädje och för att det är så vansinnigt avstressande att springa har Hustrun dragit igång en juljogg här i byn. Efter en massiv lokal PR-kampanj är vi sex stycken som samlas vid den lokala mataffären för uppsnack, uppvärmning och löpskolning. Övningarna är lite inspirerade av Pose, vilket jag vet att en del 'seriösa' löpare fnyker lite på näsan åt. En smula oförtjänt, för använda rätt finns det ett flertal bra övningar i den verktygslådan, speciellt lämpliga om man vill få lite ordning på löpningen i vuxen ålder. Efter några minuter är vi varma - och intervjuade av Hallandsradion som tagit sig hit för att bevittna tilltaget. Roligast är frågan 'Brukar du träna på julafton?'.

Joggen går söderut till stranden. Där delar vi upp oss i två grupper, jag leder en lite snabbare och äventyrligare grupp söderut medan hustrun tar en lugnare runda upp i de gemytliga villaområdena på Ölmanäs, för dagen inbäddade i mjuk vit snö. Det har nästan slutat blåsa och solen tittar rent av fram inemellan men vågorna går höga i bukten och kastar mäktiga skumkaskader över klipporna. Snölegor på sina ställen men mestadels ligger berget i dagen och erbjuder fin men lite teknisk löpning. Efter lite klipphoppning nedanför folkhögsskolan kommer vi in på lite mer lättlöpt skogsstig och sedan blir det asfalt för nästan hela slanten tillbaka in mot Åsa.

Vi avrundar med en kopp varm glögg och några pepparkakor till nedsnacket innan vi skiljs åt och var och en försvinner hem till sitt eget julpyssel. Mycket trevligt - månne det är starten på en tradition. Och på Annandagen kör vi en repris igen - klockan tio vid Åsahallen. Just du är extra välkommen om du skulle ha vägarna förbi.

2
2012-12-22 09:27 | Kommentarer

Jag kör tillfälligtvis bil till jobbet och sålunda rånad på mina korta men vederkvickande morgonpass är den bästa chansen att få någon vettig vardagsträning än en gång lunchpassen. Nästan som förr brottar jag mig ut genom dörren innan hungern blir övermäktig och joggar lätt västerut längs norra älvstranden. Jag springer utan klocka och helt på måfå i ett för mig tämligen obekant löpterritorium. Något slags guide har jag i spellistan som snurrar i öronen, en lista från början designad för intensiva intervaller men som även funkar för distanspass. Johnny Cash och Highwayman känns fin att lufsa längs Lundbyleden till. Och lite senare får jag hjälp av Prodigy och Voodoo people att trycka upp farten en liten aning.

Gråkallt och några snöflingor i luften men det är gott om bar asfalt att bespringa. Jag kan dock inte låta bli att utmana mig själv med en liten avstickare upp på Ramberget - och där är vägarna isigare och lite svårsprungna. Jag lämnar panoramavägen uppför och sticker in på en mysig och mindre halkig skogsstig som bär av uppför den med. Och till sist står jag där uppe med en helt fantastisk utsikt över Göteborg. Ingen vidare fart i kroppen just nu men all ryggsäckslöpning är mer eller mindre samma sak som backträning - så backstyrka har jag gott om. Jag borde antagligen passa på att köra mer fart såna här fria pass men jag skyller på att jag körde kortintervaller på band i förrgår och känner mig lite stiff efter några tunga set benböj under gårdagen - och håller mig till lätt distanstempo idag.

Resten av vägen blir rent av i lugnt nedjoggstempo. Jag växlar spår till en gammal Thåströmmix - den sträva och obändiga Släpp aldrig in dom verkar aldrig kunna sluta beröra mig, liksom den sköna tågremixen av Kärlek är för dom. Jag springer vidare, innesluten i min egen bubbla, bara interpunkterad av ytterligare ett kort stopp för rödljus när jag ska korsa leden igen - sedan är jag nästan tillbaka på kontoret igen. Precis över milen avverkad med lite marginal på den jämna timmen. Julgodis! Dusch! Lunch!

Inga kommentarer
2012-11-17 19:13 | Kommentarer

Hösten har varit ganska stressad. Det har framförallt varit jobbet som inneburit en osedvaligt tung belastning och jag ser inte direkt någon minskning på horisonten. Det vore i det läget bara dumt att sträva efter att nå ytterligare högre lopphöjder till kommande säsong. Årets fina loppgenomförande, i pluralis, bär jag ännu färskt i minnet och jag skulle gärna upprepa ett eller fler av dem - men att genomföra till exempel en bergsiron på det sätt jag vill göra kräver dedikation och en massiv träninsinsats som inte blir rolig i det livspussel jag lägger för närvarande. Å andra sidan vill jag gärna ha några spännande utmaningar att träna inför och hur ska man möta den paradoxen? Min egen lösning är att inte planera för långt i förväg och inte anmäla mig till en massa lopp. Istället tänkte jag känna på att krypa in i arrangörsrollen lite mer.

Redan i januari kör vi igång med löparklubbens återkommande arrangemang Sandsjöbacka Trail Marathon - ett anspråklöst men vackert vinterstiglopp från Kungsbacka till utkanten av Göteborg. Vi ser fram emot en ganska speciell dag i skogen, med lite tur får vi ordentligt med snö - annars blir det en lerfest utan dess like. Loppet är redan fulltecknat men är man nyfiken hittar man lite mer info på www.sandsjobackatrail.se

Sista helgen i januari fixar så hustrun och jag ett simläger i Falkenberg. Total Immersion är lika mycket ett pedagogiskt koncept som ett sätt att simma egentligen, syfte och fokus är dock på att ta sig fram så energisnålt det bara går i vattnet och tänket är lämpat framförallt för långa distanser och öppet vatten. Det går i viss mån stick i stäv med den kraftexplosion man strävar efter på de korta distanser våra bästa svenska simmare så länge varit framträdande på. Coach Anna-Karin Lundin representerar det bästa från båda världarna, såsom varande både gammal landslagssimmare och certifierad Total Immersion-instruktör. Tanken från början var att skapa en träningshelg som dels är riktigt prisvärd och ger tillfälle för intresserade men icke klubbanslutna simmare att få tillgång till en riktigt bra simtränare. Det är framförallt hustrun som drar i det hela men jag kommer att bidra med en ruskigt tung och intressant föreläsning om Hydrodynamik. Mer info kan man hitta på frugans sidor www.nedevska.com och www.irongirl.nedevska.com

Efter det vilar jag såklart på lagrarna och tar det lugnt resten av året? Eller inte. I mitten av juli ska jag genomföra en grej jag fantiserat om ett tag - en returresa på det kust-till-kust-projekt som jag körde för fyra år sedan. Nu i triathlonformat, och dessutom tänkte jag skapa en riktigt legendariskt race på svensk turf när jag ändå håller på. Det blir ett tredagars etapplopp, inspirerat av Ultraman på Hawaii, med start vid Nidingens fyr och målgång någonstans inne i Stockholm. Håll ögonen öppna - eller ännu bättre, hojta till om ni vill hänga med (vilket såklart även gäller simlägret här ovan). Det kan bli hur kul som helst.

Inga kommentarer
2012-11-10 11:07 | Kommentarer

Kaffe och en stunds kontemplation. Efter ett par veckor med en halsinfektion som inte riktigt vill ge med sig - och ganska mycket tid på jobbet på det - känns det äntligen som stjärnorna står i rätt position för att få upp mängden i löpningen igen. Inte fel med en säsongsvila ändå, så det gör ingenting att oktober månads totala löpning förmodligen var en all time low sedan tidernas begynnelse. Igår blev det ändå ett ganska skapligt backpass på gymmets löpband, inte någon inspirerande löparmiljö direkt men det höjer motivationen och självkänslan att ha genomfört det.

Nya tag och framåtblickande nu, planeringen för klubbens stora löpevent i januari rullar på för fullt, loppet är redan övertecknat till bristningsgränsen och det kommer att bli bättre än någonsin. Hoppas på lite snö i år; Sandsjöbackaterrängen är verkligen helt magisk i vinterskrud. Min egen planering för säsongen 2014 är ännu i sin linda men ett eller annat roligt äventyr kommer det säkerligen att bli.

Annars kollar jag in dagens planerade löprunda mellan kaffesmuttarna. Tänker mig nog en skaplig långpanna bort till Frillesås kyrka, det finns en gammal väg där som har fått ett särskilt omnämnande i Vägverkets gamla fina festskrift till E6 och Via Regias ära, en riktigt tjusigt uppvallad gammal vägbank med pietetsfullt bevarade stengärdesgårdar. Törhända mossan lyser grön där i dagens gråa lördagsregn.

Ska bara dricka upp kaffet först.

Inga kommentarer
2012-10-30 16:58 | Kommentarer

Vi är två som brukar gå på bussen vid min hållplats klockan halv sex på morgonen. Han cyklar dit, jag springer. Som regel kommer vi dit samtidigt från varsitt håll. Väntar, fryser, tyst i två minuter på att bussen ska dyka upp och sedan fortsätter vi våra liv. Förra veckan frågade han om jag springer långt. Jag svarade och så kom bussen.

Mörkerjoggen till bussen kommer i ett par olika konstellationer, typiskt är det inte fullt en halvmil med skogsstig, brusande hav och lite asfalt att passera. Idag har jag lite månsken som leker med de kraftigt mullrande vågorna vid Bråtaviken och jag glömmer snabbt att jag vaknade på sällsynt risigt humör efter att katterna åter behagat använda min mage som studsmatta mitt i natten.

Till Åsa centrum kommer jag med god marginal och jag lägger på en omväg om ett par hundra meter på slutet för att justera tajmingen. Så tröjbyte och den där väntan på bussen då. Min vän cyklisten dyker upp och jag hälsar igenkännande. Han tittar oroat på mig och jag inser att jag trampat över linjen; jag skulle bara nickat lite. Nu kommer han att gruva sig för att han behöver säga något till en total främling. Antagligen är han livrädd att bli inbjuden till mitt nästa stora släktkalas - med stor sannolikhet väljer han i detta nu mellan långtidssjukskrivning och att byta hållplats för morgonturen.

Svettiga löpare och kostympendlare är lika i ett avseende - vi förväntas hålla oss till de oskrivna reglerna. Övertramp kan få ödesdigra konsekvenser.

Inga kommentarer
2012-10-18 13:32 | Kommentarer

Klockan närmar sig fyra, jag checkar ut skapligt tidigt från kontoret på Lindholmen idag och får komma ut i den blåsiga men lite småsoliga oktobereftermiddagen. Längs norra älvstranden springer jag i motvind mot det norra brofästet, ett par plana kilometrar får jag - sedan börjar det sakta gå uppför. Larmet från trafiken på Älvsborgsbron dränker jag i eget medhavt skrammel, husgudar som Thåstrom, Therapy och Ronnie James Dio ger en skönare ljudkuliss än lastbilar och personbilar i en evighetslång karavan. Men vyn från krönet är fin - staden kring älven sträcker sina huskroppar åt olika håll i oregelbunden utsträckning, i söder ser jag Guldhedens vattentorn inbäddat i de kuperade skogsmarker som är Slottsskogen och Änggårdsbergen. Dit ska jag - äntligen, jag har inte sprungit ett vettigt pass i Änggårdsbergen på över ett år. Upprörande.

Först rullar jag igenom några kvarter stadslöpning, ned från bron, förbi Mariaplan och in i Slottsskogen. Asfalten är täckt av gula löv och den nedförslutet från hoppbacken mot säldammen till känns slipprig och hal. Jag fortsätter förbi scoutmonumentet och så med lätta steg på bron över Dag Hammarsköldsleden. In i Botaniska genom den lilla sidogrinden vid bäckravinens utlopp. Förr - jag vet inte hur länge sedan det kan ha varit - strömmade bäcken fritt förbi Annedal ned mot älven längs det som idag är Linnégatan. Idag försvinner det för tillfället mäktigt brusande vattnet ner i en kulvert.

Löpningen härifrån går uppför längs vattenflödet, in i den mjuka grönskan. Asfalten ger vika för grus och sedan stigunderlag. Utspritt över ett par kilometer tar jag hundra höjdmeter, upp till utsiktspunkten och de öppna hedmarkerna. Så in i skogen igen - ner mot Trinde mosse blir stigen smalare och mer teknisk. Det är blött, till och med stigen uppepå Sandås är sank och lerig och vid en bäckpassage blir högerskon kvar i ett lerhål. Dojjorna är en hybridvariant som egentligen är bättre för asfaltslöpning - jag stannar och plockar på mig skon igen och fortsätter ner mot Eklanda; det är alldeles säkert höst nu. Oj vad jag har saknat att springa i Änggårdsbergen.

Inga kommentarer
2012-10-06 09:11 | Kommentarer

Den som läste min blogg redan på Gutstav den femtes tid kanske minns att knäskummet varit uppe till diskussion en eller annan gång ( Här till exempel: http://www.mikrob.com/bpr/?p=249 ). Nu kan jag emellertid inte dra mig till minnes när jag senast sprang med rikligt skummande knän - det var bra länge sedan iallafall. Antingen beror det på att jag förflackats till något slags vackertväderlöpare eller så beror det på att jag är så hardcore att jag springer i kortbyxor i alla väder. Jag skulle gärna vilja tro det senare men misstänker att det har något drag av önsketänkande över sig.

Så är det onsdag kväll. En sällsport krånglig arbetsdag är till ändes - stilenligt avslutad med krånglande tåg och besvärlig elektronik. Surmulen lämnar jag Kungsbacka station i ett smattrande hällregn. Den hårda sydliga vinden hjälper inte heller upp löptempot - målet, hemma, ligger 16.2 km fågelvägen i exakt sydlig kurs från stationen. Dessutom är kroppen är trött och klagar över gårdagens tunga gympass. Det kommer sig av att jag nu går in i en grundträningsfas med huvudsakligen distanslöpning och tung styrketräning på menyn. En analys jag gjort på mig själv ger vid handen att jag är muskulärt stark på framsida ben, quads alltså, men ganska svag om baksidan. Det här beror förmodligen på att mitt löpsteg alltid har varit lite för sittande, med höften i låg position får låren lyfta benen rakt uppåt. Det funkar bra i terräng och om farten inte är för hög men vill jag bli snabbare behöver jag räta upp mig mer när jag springer. För att åstadkomma detta skulle jag helt enkelt kunna springa mycket och snabbt på plant underlag - då tvingas jag löpa mer upprätt och ha hamstring med i matchen. Och det ska jag också göra framåt våren - men det känns inte som en lämplig träningsstrategi såhär off-season, så istället spenderar jag lite tid på att bygga på själva styrkan. Djupa benböj adresserar de muskler jag vill åt på ett sällsynt effektivt sätt, har jag märkt.

Efter Rolfsån, som hotande vräker sig mot den lilla stenvalvsbron, kommer jag ut på de långa raksträckorna mot Fjärås station. Det hårda hällregnet var växlat över till ett tätt strilande duggregn som understundom erbjuder små byskyar av tätare och hårdare regndroppar. Vinden ligger stadigt på mellan fem och tio sekundmeters motvind. Det gula ljuset från shellmacken känns fastlimmad vid horisonten och jag lovar mig själv att om jag bara kommer dit får jag köpa fika. Jag har bara sprungit en knapp mil men det känns som en evighet och jag stapplar drypande våt in på macken och köper en froosh och lite smågodis. Växlar några ord med mannen bakom disken och känner mig märkligt styrkt av att han också tycker att det är skräpväder därute. Väljer att älska regnet och ger mig ut igen.

På Kviafälten börjar det skymma lite, jag har en pannlampa i ryggan men jag hinner hem innan den verkligen behövs bestämmer jag. Observerar nu att det skummar riktigt duktigt kring knälederna. Härligt - knäskum har jag som sagt inte sett på år och dar. Det ligger dock i sakens natur att det är lite för blött för att ta fram en genomsnittlig mobilkamera för att fotografera installationen och tyvärr har jag ingen vattentät kamera med idag. Ni får tro mig på mitt ord - det skummar bra. Vederkvickt av detta olösta fysikaliska vardagsmysterium orkar jag öka farten en liten aning och när jag svänger in mot Österbyn för den sista halvmilen hem minskar regnet i styrka för att sedan sluta helt.

Tjugotvå kilometers karaktärsdanande transportlöpning går mot sitt slut och när jag kliver över tröskeln där hemma har allt knäskum åter lösts upp. Mysteriet kan fortsätta gäcka.

2
2012-09-19 04:17 | Kommentarer

Katterna väcker mig några minuter innan klockan. Pysslar mig i ordning och kommer iväg i god tid. Det blåser och ruskar sig ute så jag hoppar skogsgenvägen idag - det är ändå gott om tid att springa omvägen över ringvägen. Mörkt och blåsigt framförallt, det knakar och lever i träden, kaniner och katters gulögda pannlampsreflexioner vid vägkanten. Den här stunden mellan natt och morgon är bara min, en kort sömnig jogg vikt åt stilla eftertanke. Och höststormar. Kroppen är mer eller mindre van vid att knärja igång såhär dags, även om stegen är aldrig så korta och lätta går de fyra kilometrarna till bussen i 5:30-tempo någonstans.

Faktum är att jag är så tidig idag att jag springer bussen till mötes ett par hållplatser. Jag släcker lampan och inväntar bussen nere vid centrum när jag observerar en längst inne i busskuren obekvämt inkilad individ, i djup sömn inne i sin huvjacka. Jag petar på honom hårt ett par gånger när bussen kommer - hade inte katterna väckt mig så duktigt hade jag aldrig hunnit hit för att väcka honom. Och vem vet då vad som hade kunnat hända. Bussen hade han missat iallafall.

Inga kommentarer
2012-09-04 12:13 | Kommentarer

Tävlingsdagen börjar tidigt, frukost strax innan halv fem. Det har börjat gry, det fläktar lite från havet men himlen är klar. Det här kan bli en fin dag. Vi pysslar på oss race-kiten och lämnar bagaget på den härför avsedda båten, det är dags för start. Masterstart på Sandön, en fyrhjuling som visar vägen. Tyvärr visar den fel väg så vi får en liten extrasväng på ett par hundra meter. Dock lätt löpning nedför på ett brett elljusspår genom en gles tallskog där den nymorgnade solen skimrar på trädstammarna. Kontrasten mot stranden är skarp, vinden och vågorna och en helikopter som hänger lågt och filmar igången är en helt annan upplevelse än den rödrosiga morgonjogg vi just var ute på.

Jag har på senare tid helt undantagslöst känt mig stark i öppet vatten, ju tuffare omständigheter desto bättre resultat har känslan varit. Idag ska det bli en realitycheck på den känslan, visar det sig. Den första simningen är dagens längsta, knappa 1700 meter från Sandön över till Vindalsö. Det är en rakt västlig kurs och vi går rätt in i en motvind om kanske 8 sekundmeter. Sjön är kort och krabb, stökiga vågor som bryter rytmen mycket påtagligt. Vi gnetar dock på och kravlar snart i land på andra sidan. Terrängen är bruten och lagom svårforcerad men nästa simsträcka är inte långt borta. En inte alltför lång simning över till Skarp-Runmarö. Jag kan bara konstatera att Peter och jag är mycket ojämnare i simdelen än jag hade väntat mig - han får vänta riktigt mycket medan jag jobbar hårt med att hitta något som åtminstone liknar flyt på håll. På Skarp-Runmarö är det fin och växlande trail; såväl skogsstig som en del stenhoppande längs stranden. Löpmässigt är det verkligen ingen södagsutflykt men det är mitt element och vi hittar ett bra flyt tämligen omgående.

Ytterligare en ganska kort simning senare är vi uppe på Runmarö - den första av tre lite längre löpsträckor. Vi kavlar ner våtdräkterna till midjan och kör på. Glädjande nog är det inte ren väglöpning här heller även om det mestadels är riktigt lättlöpt. Vi sveper in på den första riktiga energidepån i riktigt god fart, gör det vi ska och drar vidare. En vacker liten bro leder oss över till Storön som erbjuder fin stiglöpning i orörda och knotiga skogsmarker. Simningen över till Risselö är en dyig liten vikpassage med stilla vatten som omväxling - plötsligt går allt mycket lättare.

Munkö var utlovat som hell island med 1600 meter riktigt tuff terräng. Här stortrivs jag, det enda som får mig att bäva en smula är att vi nu närmar oss loppets stora simprövningar. Först en tusenmeterssimning till Käckskär. Sydlig riktning och sned motvind och motvåg. Jag kommer ur kurs mest hela tiden och får dessutom krampkänningar i hamstring. Klart obra. Jag har Peter som boj och riktmärke - hade vi hunnit träna mer ihop hade vi nog kunnat hitta ett effektivare sätt att tackla de långa simmen men nu är det som det är. Jag strular på, försöker pressa ner huvudet, rotera bra och glida på armtagen. Åkalla lugnet!

Ändå är vi snart uppe på Nämdö. Jag är lite knäckt över simningen och tycker dessutom magen känns lite kass. Och det bor en liten låsning i korsryggen på mig som håller tillbaka mig på den långa flacka gruslöpningen vi får oss till livs här. Loppets enda omväg är en avstickare ner till Nämdö solvik där ett rejält energistopp väntar. Jag ignorerar min knorrande mage - det är inte aktuellt att bonka på vätske- eller energibrist - och petar i mig lite kaffe, bulle och en varmkorv som variation till alla geler och redbullshots som erbjuds annars. Bävan inför loppets tuffaste simning, Mörtöklobb över till Kvinnholmen. Det är en öppen och utsatt simning och vi blåser tidigt ur kurs. De tilltänkta 1400 meterna blir raskt fler. Mot slutet börjar jag bli både kall och frustrerad och jag tänker nog mer på döden än på den egentligen rätt grymma naturupplevelsen. I en vid båge simmar vi in mot holmen och jag fattar unte förrän lånt senare att anledningen till att jag inte ser den lilla stroblampa man monterat på alla långa vattenpassager är att vi är så långt ur linjen.

Jag skakar och fryser ordentligt när vi kravlar upp. En till. Klarar jag en sådan simning till? Jag tvekar men tänker att vi får springa dit iallafall. Vi är långt ner i resultatlistan, 35:a någonstans, och jag känner mig låg och desillusionerad. Men löpningen på Bunsöarna är skönt lagom-stökig och efter en stund är värmen tillbaka i kroppen igen. När vi står och tittar på den kilometerlånga passagen över till Kymmendö och Ornö skiner solen vackert på klipporna och det ser inte hysteriskt långt ut. Bara över dit - sedan är det bara och undantagslöst korta simsträckor kvar. Det var väl fasen om det inte skulle gå. Dessutom är det rak motvind nu och därmed kan jag jobba på i lite mera lugn och ro utan att ständigt glida ur kurs. Ungefär halvvägs passerar vi dessutom ett riktmärke i form av skäret Lunsen, så jag kan se att vi faktiskt rör oss framåt. Det går trögt men det går och vi är inte fullt så nedkylda när vi klättrar upp på Getskär. Två korta vattenpassager och en bits rintigt fin stiglöpning på Kymmendö senare är vi uppe på Ornö.

Här väntar 17.5 kilometer ganska okomplicerad löpning. Våtdräkterna åker av helt och hållet, trots att vi klippt i både ben och ärmar är de för varma att springa i - dessutom hämmar de löpningen lite. För att fullt ut dra nytta av Peters löpstyrka kör vi Ornölöpningen med en elastisk cord mellan oss. Farten går upp riktigt skapligt och i takt med att Peter blir lite tröttare kommer jag in i flytet och draghjälpen behövs successivt allt mindre. Det känns bättre och bättre på den långa löpningen, även om de små fina stigarna efterhand får ge vika för väglöpning. Vi kommer ikapp och passerar lag efter lag - här börjar det kännas som att vi kan plocka en hel del placeringar. Det har vi gjort på de kortare öarna också men här hinner vi lägga undan mer tid innan det är dags att simma igen. Dessutom är de simningar som återstår så korta att vi inte hinner tappa så mycket tid på dem. Södra Ornö är stökigare igen, vi krånglar oss ut på en udde och ner till stranden där vi får plocka på våtdräkterna. För en gångs skull svalkande och skönt att simma igen - benen börjar allt vara lite möra nu.

Den verkliga slutforceringen inleds på Långbäling. Sista energidepån passeras - nu är det bara att ösa. Terrängen är knagglig och många lag går, här finns tid att tjäna. Peter pushar bra, skriker "Kom igen nu Robert, nu får du gräva djupare. Du orkar - det gör bara ont!". Jag kontrar med det klassiska Gunderopet "Häng i nu - du får vila sen" så det ekar mellan trädstammarna. Ett par korta småplask så tar vi oss över Mellankobbarna och Järnholmen. Inte ens 200 meter över till Utö där publik står och jublar, det är lite strömt i fåran och det går inte fort den här gången heller men vi kommer över och upp på Utö. Stridsrop och fighting face på - nu jädrar i havet är det öppna spjäll de sista tre kilometrarna in i mål. Vi passerar ett par tre lag precis vid uppgången och käkar in avstånd på ytterligare ett. Vi flyger förbi och efter en hel evighet är vi framme vid området kring värdshuset. En sista liten backmota upp till mål och vi korsar mållinjen som nittonde lag efter tolv timmar och åtta minuter.

Det blev inte topp tio som vi skissat lite på från början - hade jag simmat i paritet med det jag tycker att jag borde kunna hade vi varit där, nu stämde inget i vattnet och det urartade till en ren kamp för överlevnad. Men vilken resa och vilket äventyr! Mycket välarrangerat lopp, lättnavigerat och dessutom ett lyxigt och ombonat all-inclusive-concept före och efter loppet. Värt besväret, utan tvekan!

Inga kommentarer
2012-09-02 18:20 | Kommentarer

Incheckade på Seglarhotellet i Sandhamn, undfägnade med mat och pre-race-instruktioner börjar vi vara redo att ta oss an det monster till utmaning som väntar imorgon. Uppstigning kvart över fyra för frukost och det sista pysslet. Start vid klockan sex ungefär. Det känns lite lyxigt att vara inbäddad i en all-inclusive-kokong med serverad frukost och middag och välfixat boende.

Vädret ser fortsatt lovande ut med solsken och en del vind i prognosen. Det ska bli riktigt riktigt skoj imorgon.

1
2012-09-01 11:50 | Kommentarer

OK. Nästan 57 kilometer löpning, bitvis i tuff terräng på 21 olika  öar. Drygt nio kilometer simning uppdelat på 20 vattenpassager. Hur kan man förstå en sådan bansträckning - om vi för en stund bortser från den mera grundläggande faktabiten att det handlar om att ta sig från Sandhamn till Utö?

Möjligen kan man överblicka hela debaclet aningen bättre om man inser att det är fyra långa simsträckor, sådana som är 900 meter eller mer, resten är 500 meter eller kortare. På samma sätt finns det tre långa löpsträckor, på 7-17.5 km, resten är kortare än 3.5 km. De långa löpsträckorna, som ligger prydligt inbäddade i var sin tredjedel av loppet, tycks  alla ha ganska snällt underlag medan småholmarna typiskt är ganska brötiga till karaktären - däremellan är det lite varierande.

Första tredjedelen av loppet är ett litet smakprov av vad som komma skall. Loppets allra längsta simning kommer direkt efter inledningen på Sandön, därefter väntar en rad medellånga vattenpassager och ganska mycket terrängkaraktär på löpningen. Näst längsta löpsträckan över Runmarö är närmare nio kilometer och kommer på ö nummer fem. Mittendelen av loppet domineras av tre långa simningar på 970-1400 meter styck. Sektionens långa löpsträcka är sju kilometer över Nämndö, övriga sex öar här är sådär lagom medellånga. Loppets sista tredjedel överskuggas helt av den 17.5 kilometer långa etappen på Ornö. Inga långa simningar återstår, och sista biten över till Utö är att betrakta som ren kobbhoppning.

Vi undfägnas vätska och energi på nio stationer längs vägen - så vi slipper släpa på alltför mycket förnödenheter. Väderprognosen talar om växlande molnighet, inget regn men möjligen en hygglig motvind. Det blir finfint - jag simmar som bäst när det är hårt och Peter är stark i alla väder. Lag #14 ger 75 gånger pengarna på betsafe - att kalla det en säker investering är kanske att ta i lite, men det är mig veterligen första gången jag har blivut oddssatt. För övrigt lär det komma liverapportering av rätt omfattande format på lopphemsidan, otillo.se. Missa det inte!

Inga kommentarer
2012-08-31 10:46 | Kommentarer

Rödögetåget till Stockholm klockan sex imorse. Nu väntar två dagars vältajmad internkonferens med jobbet innan båten går till Sandhamn på Söndag. Eftersom det är lite halvtajt med anslutningen från Kungsbacka tar jag det säkra före det osäkra och kör ett rekordtidigt brick- eller duathlonpass med 46 km mörkercykling in till kontoret. Där parkerar jag cykeln tryggt och springer sedan de knappa tre kilometrarna upp till stationen. Avfärd klockan tre är kanske i tidigaste laget men förutom att ryggan - som innehåller såväl konferensgear som våtdräkt och parapernalia - är lite väl tung är det en tyst och stillsam tur. Nästan trettio knyck i månsken och, såklart, en hyggligt stark egen lampa. Sen sexminuterstempo genom stan. Givet den tunga lasten är det rätt ok fart. Och frukosten på Radisson i Stockholm smakar riktigt fint.

Inga kommentarer
2012-08-27 05:29 | Kommentarer

Uppsnacksdejt hemma hos mig med lagkumpanen på Ö till Ö - som faktiskt bara är en vecka bort nu. Möjligen borde man vara lite oroad inför att springa 54 kilometer på öarna i Stockholms skärgård - speciellt som man ska simma mellan dem också. Just nu känner jag dock bara en positiv förväntan; det ska bli grymt skoj.

Kumpan Peter bor på andra sidan fjorden och är en synnerligen kapabel triatlet - alldeles nyligen inkvalad till Hawaii med en IM-tid på under nio timmar. Vi har råkats och språkats på diverse tävlingar runt landet men annars är det en ny bekantskap, så det är hög tid att vi sätter oss ner och kollar igenom loppprerekvisiterna. Och kör ett litet ihopsynkningspass. Det består i ett par kilometers lättare blandlöpning på kroken interpunkterat av två simningar på kanske 600 och 400 meter.

Eftermiddagen bjuder på ganska vackert väder även om vattnet är en smula oroligt. Passet avlöper utan problem, även om det nog märks att Peter naturligt har ett aningen vassare löptempo än jag - men blir det bara lite terräng och brötigheter jämnar det nog ut sig lite iallafall. På fredag bär det av till huvudstaden och på söndag ut i skärgården. Ö till Ö går på måndag. Håll utkik - det lär ska bli en del liveresultat och grejor på lopphemsidan.

3
2012-08-24 04:43 | Kommentarer

Det går inte att ha så mycket marginaler om man ska med första morgonbussen klockan 04:40; frukosten är packad i kylskåpet och springtilljobbetryggsäcken står redo i hallen. Dock är träningskläderna nytvättade så de måste jag leta upp på tvättlinorna. Och nycklarna - var fan har jag lagt nycklarna? Inte i nyckelskåpet och inte i toppfacket på ryggsäcken. Jeansen jag hade igår kanske? Nähä. Ödar bort fem minuter innan jag inser att de ligger i det stora ryggsäcksfacket. Doh!

På med pannlampan och ut i det blåsiga men ljumma mörkret utanför. Genom reservatet, skönt - kroppen känns pigg och redo för löpning trots den patologiskt tidiga morgontimmen, kanhända adrenalinet från nyckelletandet har hjälpt till där. Hursomhelst flyter det bra på stigarna. Precis innan jag lämnar reservatet stöter jag på en flock mördarkossor - de sover emellertid, så jag kan passera obehindrat.

Stiglöpning i pannlampsbubblan, vidare genom skogen bakom Stenudden. Jag hade glömt hur kul det är - eftersom man inte ser så långt framför dig måste stegen vara korta och alla rörelser kvicka och jag inbillar mig att det kan funka lite som löpskolning. I hårda siffror är inte löptempot så högt men rörelsemönstret svarar mot riktigt rapp planlöpning.

Ringvägen är just det - plan - och eftersom jag tror jag har ganska tajt med tid drar jag upp farten en del och lyckas faktiskt klämma ur mig en kilometer på 3:55 innan jag svänger ner på stigen mot Åsaskolan. Ett par hundra meters lätt nedjogg och så är jag framme. Givetvis har jag eoner av tid innan bussen kommer.

Inga kommentarer
2012-08-21 18:36 | Kommentarer

Jag är gräsänkling för ett dygn, jobbar således undan så mycket det går innan jag lämnar Stallbackakontoret och uppvärmningsjoggar söderut längs älven. Den här vägen börjar jag kunna nu, en lite spretig blandning av olika vägar. Bakgårdsgrusväg med glassplitter, ogräs och ett eller annat bilvrak. Timmerupplag som doftar gott av skog. Kajområde. Och hela tiden den mjukt glittrande älven till höger om mig.

Tanken var att korsa strömmen vid järnvägdbron men bron är hissad och bommarna är fällda - kanalbåten och något stort militärt åbäke behöver komma fram. Jag får istället fortsätta Strandvägen rakt fram och korsa på Spiköbron. Löptempot glider tämligen otvunget upp i 4:50 nånstans - jag har löpvilat i nästan en vecka och det är riktigt skönt att få in lite löpning i vardagen igen.

Förra veckan låg fokus på cykel med anledning av den tävlingshelg jag körde med ett par klubbkumpaner i HCK. Tempolopp över tre mil strax norr om Söderhamn på lördagen och linje i Ockelbo på söndagen. Roligt framförallt eftersom det var lite mer riktiga tävlingar än de motionslopp med tidtagning jag kört tidigare. Förutom att man behövde licens för att köra var nog den stora skillnaden att det blir lite mer taktiktänk när man tävlar i linje. Dessutom är det lite mer fysiskt - man blir ibland tvungen att markera sin närvaro på vägen genom att hålla emot 'granncyklisterna' lite grand med axeln. Eller så.

Kontentan av den lilla diskursen var hursomhelst att jag vann en massa erfarenhet i cykelgebitet och på köpet fick jobba upp lite löpsug. Efter att ha korsat älven letar jag nya spännande vägar på älvbrinken - små gångvägar hänger överallt fast för allt vad de är värda på de branta sluttningarna och det finns nästintill oändliga kombinationer tillgängliga för backpass här. Jag börjar dock snart nog noja över att jag inte har någon aning om hur eller när broarna över älven öppnas så jag tar den naturliga vägen över vid Landström och köra sedan tillbaka norrut på alla de härliga småöarna.

Passet rundar jag av med att spela lite worms med mig själv i kvarteren kring Älvhögsborg. Lagom som klockan börjar ticka mot tågavgång krockar min rutt obönhörligen med sig själv och jag joggar bort till stationen mycket nöjd med dagens övning. Knappt nio kilometer på 45 minuter exakt - och då var det både brötigheter och ett fotostopp på mitten.

3
2012-08-15 17:47 | Kommentarer

Jag kickstartar arbetshösten med en tredagarssession i Trollhättan. Mestadels jobb förstås men under tisdagkvällen ryms ett par timmar löpning mellan utstämpling och solnedgång. Jag snirklar omkring i stadens mindre glamorösa norra och östra utkanter i en halvtimme av drygt femtempo innan jag oundvikligen graviterar ner mot slussområdet och älvrummet, dessa fantastiska löpararenor. Speciellt en sådan här lagom varm sensommarafton med lågt glittrande solljus som leker tittut bland alla vattenspeglar och trädkronor.

Det finaste med att springa i den här delen av stan är allt vatten som mer försiggår än bara finns, på alla upptänkliga nivåer. Jag skulle mycket väl kunna köra ett mer ö-till-ö-relevant långpass men älvens strömmande vatten lockar inte riktigt och jag vill ha ett tvåtimmarsblock med ren löpning idag.

Jag rundar det anrika slussområdet och springer kärlekens stig norrut igen. Den plana rundan blir plötsligt storkuperad och när jag sedan tar hängbron över till västsidan blir det etter värre.

Skogen är gammal, djupgrön och mossbelupen och den vit-svart-markerade leden klamrar sig krampaktigt fast på sidan av den mäktiga älvbrinken. Efter två hysteriska kilometer i drygt sju-tempo är jag nöjd med den improviserade backträningen och tar mig ut i en sidoravin till älven.

Ravinen är bred, djup och ett par kilometer lång. Den löper i det närmaste parallellt med älven och slutar uppe på höjderna i stadens västliga delar. Löpningen på grusvägen där nere är magisk och tidlös, när jag kommer ur den har jag redan avverkat 16 kilometer och jag känner att det är dags att öka farten lite. På asfalten kör jag sex kilometer ganska oansträngt men ändå en bit snabbare än femtempo. Det känns bara fint och jag avrundar nöjt passet med halvannan kilometer lättjogg - mest för att ånga av tillräckligt för att kunna med att i upphöjt lugn inta en laxpasta och en öl på Butlers uteservering. Bra avslutning på dagen.

4
2012-08-12 21:37 | Kommentarer

Middagen avklarad och lugnet lägger sig lite smått därhemma. Jag byter om och sticker ut i det sena solljuset - efter en gassande het dag har temperaturerna åter börjat bli drägliga igen. Jag lämnar klockan hemma men tar med simglasögon och ett vätskebälte med lite vatten och springer iväg längs Ölmanäs små och brötiga strandstigar inåt Åsahållet till; först över Näsbokrok och så skogen bakom Stenudden - rotiga och så här års rikligt gräsövervuxna stigar som kräver rappa fötter att forcera effektivt.

Hästholmen passeras på ömsom stig och ömsom asfalt med vid Skyttevikens strand springer jag inte uppför branten som jag brukar utan drar istället upp simglasögonen som hänger runt halsen och sticker rakt ut i vattnet. Ett par delfindyk innan det är djupt nog att börja simma och sen är det bara att glida runt udden och fortsätta in mot Vita sand. Svalt och skönt i havet efter tjugo minuters varm löpning och det är riktigt härligt att sträcka ut i långa och stabila simtag. Jag tar sikte på klipporna norr om Löftadalens folkhögskola och kör på. Kanske sexhundra meters mjuk simning senare är jag uppe på klipporna och studsar upp mot den vita byggnaden som tronar på toppen.
Stigen ner mot havet på andra sidan är en liten favorit, mjukt och lätt nedför inne i ett jättelikt taggsnår; sedan väntar lite mer klipplöpning bort till Kuggaviken.

När jag springer strandstigarna får jag i vanliga fall följa bukten i en vid sväng inåt innan jag kommer tillbaka ut till Svartnäs på andra sidan - idag ser det lite annorlunda ut. Som ett lås på Kuggaviksbukten ligger ett par små badholmar jag aldrig besökt förut, så nära att de flesta vadar ut. Ett par korta simtag och så är jag uppe på andra sidan. Härifrån är det bara ett par-tre hundra meters simning över till andra sidan men eftersom bukten är så djup är det långt till land mitt därute och det öppna havet omslukar halva horisonten så att simma ensam här ändå en mäktig och lite småläskig upplevelse. Inifrån land hörs musiken från en grillfest på väg in i solnedgången och här ute ligger ytan nästan blank. Jag gör god fart in mot Svartnäs förvridna och mäktiga klippstränder och snart är jag uppe på land igen. Näset erbjuder krävande och riktigt rolig obanad löpning med många naturliga språng och småhopp där den öppna terrängen ändå gör att man kan hålla lite fart trots att det är väldigt tekniskt. Det är för en annan dag dock - idag kommer jag upp ur vattnet inte alltför långt från hamnen och det är bara en kort bit av hård klipphoppning innan jag det blir mer av reguljär asfalt- och grusvägslöpning igen.

Tillbaka inne i Åsa springer jag upp vid fotbollsplanen, här blir det lite höjdmeterssamlande innan jag försvinner in i Hamraskogen för ett par kilometer av klassisk svensk skogsstigslöpning. Ömsom tät skog, ömsom föryngringsytor med djupa spår av skogsmaskiner och ganska bra förutsättningar för att få omväxlande och bra belastning för de mest genomtränade av löparmuskler - kort sagt, det här är ytterligare en juvel som erbjuder riktigt fin löpning en sommarkväll. Tyvärr är stigen lite för kort och snart nog är jag ute på Stockalidsvägen strax norr om Åsa. Här blir det några kilometer av slät asfaltslöpning över till Gårda brygga och jag passar på att trycka upp farten en smula; förmodligen ligger tempot här kring 4:45/km men jag vet inte säkert eftersom jag kör utan klocka idag - befriande och skönt.

Från Gårda brygga följer så några avslutande kilometer strandlöpning söderut tillbaka mot Näsbokrok. Kvällsljuset är magiskt - från fjordens små öar hörs lojt pipande sjöfågel, annars bara min egen andhämtning och ljudet av mina egna steg. Jag passerar ner bakom reningsverket till viken vid Ramsvål och avrundar passet med hundra meters lätt avsim. Nu har solen passerat bakom horisonten och under ytan har det svala vattnet mörknat. Dryga 22 km på bara lite under två och en halv timma kanske inte låter så snabbt men givet att det var ganska mycket krånglig terräng och dessutom en dryg kilometer simning tycker jag nog det blev ett rätt bra pass - men framförallt var det vederkvickande för själen. Äntligen är jag färdigsemestrad och kan med frid i sinnet ta tag i arbetsbördorna som väntar på måndag morgon.

Inga kommentarer
2012-08-05 00:30 | Kommentarer

Hade det inte varit för att Olas syrra egentligen tyckte att det verkade lite segt att köra Horla triathlon hade det kanske inte blivit något Ö-lopp för min del. Jakten på en ersättare hade nästan helt gått i stå när hon såg min blänkare och mindes att Ola nån gång i tidernas begynnelse hade pratat något om Ö-loppet men inte hunnit registrera något lag innan alla platser var slut. Nu står han på startlinjen med mig, en vilt främmande människa, på Brännö brygga istället för på stranden till Horlasjön med sin syrra, och tur är väl det - för solen glimmar förföriskt i det salta vattnet och det ser ut att bli en fantastisk dag i skärgården.

Starten går och vi lämnar hamnområdet för en lov på det inre av ön innan vi svänger ner mot sydvästspetsen och den första, och längsta, simetappen. Lätt asfaltslöpning hela vägen de första två kilometrarna och så får vi plumsa ut i vattnet. Gott det, för våtdräkten är ganska varm att springa i, trots att jag kortat både armar (lite) och ben (mycket).

Vi har varsitt par små handpaddlar med oss, och simglasögon såklart. Dessutom har jag ett litet vätskebälte som förutom två drickaflaskor innehåller vår obligatoriska utrustning. Simningen sker med skorna kvar på - det är så 'man' gör och det är inte alls så besvärligt som det låter. I långdistanscrawl har de flesta ändå inte så mycket skjuts i bensparken och lägger man dessutom på den extra kraften från paddlarna så är det ett ganska väl fungerande simekipage. Dock tar det ett tag att komma in i våra positioner eftersom vi inte har tränat något ihop och jag inte har riktig koll på hur Ola agerar i vattnet. Efterhand ska det dock visa sig fungera finfint.

Efter en ganska dryg simning där vi passerat två stora gula bojar på vägen kommer vi upp på Köpstadsö. Vi håller oss på den glest betrampade norra delen av ön. Genom kärr och över klipphällar och det hade vart vild och härlig löpning om det inte hade varit så tidigt i loppet - nu blir det mest en lång köpromenad av det hela. Tror det är ända plumpen i banläggarprotokollet - jag hade nog hellre sett banan gå på gatorna på sydsidan och runt den vägen till nordspetsen, lite längre men bredare och mer framkomligt. Annars har arrangörerna tänkt helt rätt och fått till en riktigt skön mix av längre transporter på blandat underlag och små krångliga knixar. Både till lands och i vattnet. Just här på Kössö är det dock lite tradigt - men snart är vi nere i vattnet igen och för varje sund vi passerar glesas fältet ut och vi får utrymme att hitta vårt eget tempo.

I allmänhet känns det som att vi plockar placeringar på simningen men tappar lite mark på löpningen - det kan nog hända att det är fler som är anständiga löpare än väldrillade simmare tänker jag. Det får vara hur det vill med det - efter en kort sejour på Asperö och ytterligare en simning på några hundra meter är vi tillbaka på Brännö, den här gången på norra delen av ön. Här väntar en längre sammanhängande löpning och vi drar ner våtdräkterna på överkroppen för att inte koka bort alldeles. Kort stopp på en energistation och så vidare västerut mot Galterö.

Asfaltsvägen blir en grusstig och på Galterö blir den en vildare blandning av gräsmark, hällar och sumpiga kärrmarker. Kort sagt riktigt kul löpning. Härefter vidtar vad som nog är banans tuffaste parti. Från Galterö ner till Vargö passerar vi fyra klippbemängda öar och skär där snitlarna går upp och ner bland klipphällar, snår och vassiga blötmarker och en rak och tydlig skogsstig blir till en hägring vi bara springer och fantiserar om. Sunden vi passerar är allt från 15 till 500 meter breda men alla har det gemensamt att vinden kommer rakt i sida och att ständigt nya brännmaneter driver in i vår väg. Samtidigt är det dock en fantastiskt naturskön sträcka med verkligt ytterskärgårdska vyer, klart vatten och vackre snäckskalsbottnar. Najs!

En bit in på Vargö kommer vi så in på lite riktig stiglöpning igen och vi börjar känna oss lite mer hemma. Ytterligare ett smalt sund passeras och så är vi Styrsö - själva kärnön i den Göteborgska arkipelagen. Här surrar gräsklippare i välansade trädgårdar och moppar och små golfbilar rullar på de smala men välasfalterade gatorna. Snabblöpt här - speciellt som publiktrycket är fantastiskt. I antalet huvuden kanske åskådarantalet inte kan mäta sig med de stora tillställningarna men de som är här gör verkligen väsen av sig och det är vanvettigt kul att springa för engagerad publik. Vi gör vårt bästa för att bjuda tillbaka med jubel, high fives och lite blandade småpiruetter. Så får vi ett energistopp vid Styrsö Bratten och det är med förnyade krafter vi kan pinna på söderut mot Vrångö.

Men innan vi når dit ska vi passera ytterligare ett band av småöar. På Rävholmen, Sjumansholmen och Kårholmen finns dock såväl bebyggelse som små vältrampade (och även belagda) vägar, så löpningen här är avsevärt lättare än den vi tidigare passerat längre ut i havsbandet, även om det nästan alltid är lite trassligt vid i- och urstigningarna i vattnet. Simpassagerna ligger mest på 3-400 meter här vilket är klart överkomligt. Vi har nästan ständig sidvind och jobbar aktivt med att ta höjd för avdriften vilket förmodligen lönar sig i längden. Efter ytterligare lite vätska och energi på Sjumansholmen når vi Vrångö för dagens näst sista längre löpning - knappa sex kilometer i ett litet varv ner till hamnen och tillbaka. Här är lättlöpt hela vägen, grus och asfalt i lummigt gröna omgivningar. Några av backarna går vi uppför men annars gör vi god fart framåt.

I hamnen på Vrångö får vi kaffe, bullar och red bull. Smakar bra så här långt in i loppet - nu har vi en lätt löpning tillbaka till norra Vrångö och så tre halvdryga simningar över till slutspurten på Styrsö/Donsö - det börjar kännas överkomligt. De första två sunden är samma som vi redan simmat åt andra hållet, först tillbaka till Kårholmen och sedan till Sjumansholmen igen. Det är folk på nästan alla småkobbar som hejar på för allt de är värda - en helt fantastisk stämning härute. Den sista simningen är med sina sexhundra meter dagens näst längsta men nu har vi medvind och vi trycker på riktigt bra - och snart har vi fast land under fötterna för gott under loppet. Gula udden på Styrsö är lite småtrasslig men sedan är det lättforcerad väg norrut till Donsöbron. Över bron och så är det bara halvannan kilometers långspurt ner till hamnen i Donsö. Blir påhejad av hustrun som försakat bragd-Lisas bravader i London och cyklat upp till Saltholmen från Åsa samt tagit färja ut till Donsö enkom för att ge oss den sista pushen över mållinjen.

Och nu är vi så äntligen framme! Sex timmar och trettiosju minuter tar hela äventyret och det placerar oss någonstans precis över mitten av startfältet. Nöjda med dagen gratulerar vi varandra till ett gott dagsverke, käkar lite återhämtningsmat och inväntar färjan hemåt. Ett fantastiskt arrangemang som jag mer än gärna bevistar igen - i år missade vi tyvärr banketten på kvällen som faktiskt ingick i startpaketet, och på den punkten får det allt bli bättring på till nästa gång. Heder åt race-crew för en ny stjärna på den västkustska lopphimlen och extra kudos åt mitt standin-sällskap Ola som taggade sig själv till en finfin prestation med mindre än 24 timmars varsel.

Undertecknad någonstans kring Galterö/Stårholmen.
1
2012-08-03 10:07 | Kommentarer

Imorgon var det tänkt att jag skulle kört Ö-loppet i Göteborgs södra skärgårg ihop med en granne och kompis. Det är tre mils fin blandad löpning över Brännö, Kössö, Asperö, Känsö, Vargö, Vrångö och Donsö och några holmar till - och så lagom utmanande simning mellan öarna. Kort sagt ett lopp som skulle passat mig perfekt.

Det är bara det att tävlingen genomförs i lag om två. Och min lagkumpan, som verkade på G efter sjukdomen som hindrade hans medverkan i Wet Rock härförleden, måste än en gång ställa in - av helt andra dystra orsaker den här gången.

Så nu står jag här med en startplats till ett skitskoj lopp precis runt husknuten men utan någon att genomföra det med. Om jag nu inte hittar någon hugad sistaminutenstandin! Ställer du upp så håller jag med gratis startplats och obligatorisk utrustning, inklusive någon lånevåtdräkt vi helt enklt ser till passar om så krävs. Men du får höra av dig hyggligt snart - starten är på Brännö Husvik klockan 11:00 imorgon! Du får bestämma tempot, tror jag ( :) ), jag hänger på alla utom de allra snabbaste runt banan. Nedåt finns endast reptiderna som begränsning.

Maila till rundqvist666(snabela)gmail.com om ifall du är intresserad eller vet någon som är.

Banan - min egen bearbetning på material från hemsidan oloppet.se
Inga kommentarer
2012-07-29 21:43 | Kommentarer

Vi anländer till Hälleviksstrand i god tid för färjetransporten till Käringön. Ändå finns det inga parkeringsplatser nånstans och vi får chansa och ta en finklippt dikesren där vi åtminstone inte står i vägen för någon. Smått pallaver även på färjan där det visar sig att alla inte får plats. Vi kommer emellertid med lyckligt och väl och från målområdet i Käringöns hamn vidarebefodras vi med en för ändamålet chartrade färja till Gullholmen där starten ska gå.

Wet Rock Race är ett punkt-till-punkt-aquathlon från Gullholmen till Käringön och tanken var att köra det som en förövning inför Ö-loppet och i förlängningen Ö till Ö tillsammands med min kumpan surfar-Micke. Nu har Micke dock drabbats av öroninflammation och brusten trumhinna och kan inte vara med. Istället för att bara ställa in övertalar jag hustrun att det kan vara en kul utflykt. Hon är tämligen oförberedd men tycker det låter som ett spännande äventyr och är inte den som är den. Vi är båda överens om att det därmed är hon som kommer att få sätta tempot men det stör mig inte - det är en strålande vacker och varm sommardag och vad kunde vara bätre än att få springa och simma punkt till punkt i ett lokalt och opretentiöst lopp tillsammans med kvinnan i mitt liv.

Från Gullholmen springer hela startfältet i gemensam tropp över bron till Härmanö. Vid brofästet släpps farten fri och alla löpare dundrar iväg. Drygt fyra kilometer av böljande landsbygdsväg inleder loppet - nästan hela Härmanö passeras på fint underlag och även om det böljar upp och ned så är det ganska lättlöpt. Vi stämplar in på den första kontrollen av tre, dricker lite vatten och lämnar sedan vägarna bakom oss. Stigen vi springer ut mot Härmanö huvud är till en början tydlig, välspångad och snäll men blir gradvis alltmer diffus och när vi närmar oss den första vattenpassagen är det bara en fråga om att hitta bästa tänkbara väg nedför en klippsluttning.

Sundet från Härmanö över till Årholmen är i princip bara ett vad. Ett pärlband av löpare springer med vatten upp till midjan genom det turkosblå lagunvattnet och det känns lite söderhavsmässigt i den tryckande sommarvärmen. Vi springer i korta/halvkort tajts och rashguards (i princip är det lite tjockare funktionströjor med halvlång ärm) och det blir ganska varmt under den långa första löpningen. När tröjorna väl är blöta är temperaturen perfekt.

Andra checkpointen på Årholmen erbjuder lite energipåfyllning i form av vätska och snickers och sedan blir det ytterligare ett par hundra meter löpning över kala berghällar innan vi kommer ner till Vallerö sund. Luften är stilla men sundet är för dagen ordentligt strömt och när vi kliver i och börjar simma förs vi bestämt iväg i västlig riktning. Vi ska ta oss 300 meter söderut över sundet men vi forslas nog lika mycket utåt Danmark till innan vi når land på andra sidan - i mynningen av sundet ligger stående strömvågor och häver sig och det är riktigt spännande att ta sig över. Ett antal maneter snurrar förbi med strömmen under oss och minst en stor brännmanet trasslar in sina tentakler i både armar och ben på mig. Svedan kommer bara gradvis och sitter i duktigt hela dagen. På andra sidan sundet är alla lag splittrade längs strandlinjen beroende på var man tar sig i land och vi är lite tveksamma till bästa vägvalet vidare över Vallerö. Det är någon kilometer ganska vild obanad löpning som ska avverkas och jag hade nog trott att vi antingen skulle få en plastad karta vid start eller att vägen skulle ge sig av sig själv längs vägen. Ändå står vi här nu, villrådiga.

Vi bestämmer oss snabbt för att eftersom vi ändå inte vet vad som är bästa väg så försöker vi hitta den kortaste - rakt söderut. Det visar sig vara gravt fel, östkanten av Vallerö är förvisso vindlande men domineras av ganska plana berghällar som går bra att springa på. Vi springer istället rakt uppför in i det inre av ön och efter några minuter är vi fast i ett virrvarr av djupa snårfyllda raviner och små vassbemängda våtmarker. Vallerö tar en hel eon att passera känns det som och när vi äntligen når den smala kanalen över till Tornö är det en god bit efter större delen av fältet och dessutom en bit längre västerut. En smula modfällda lyssnar vi på högtalarna på Käringön som hejar in en strid ström av löpare i mål - själva har vi ännu långt kvar in. Vi bestämmer oss för att krångla oss tillbaka ut mot kustlinjen på den nya ön och snart hittar vi mer löpvänligt underlag. Trötta men med nyvunnen fart närmar vi oss kanalen över till Vedholmen, den sista ön innan Käringön. Även den här kanalen forcerar vi snabbt men bestämt och på andra sidan går det brant uppför på klippunderlag.

Nu börjar det närma sig slutforcering och vi kommer ner till sista checkpointen vid sundet över till Käringön. Funktionärerna hejar på oss för allt vad de är värda, vi dricker lite vatten och käkar dextrosol innan vi tar oss an den sista simningen. Den här gången är det en helt okomplicerad simning om två-trehundra meter innan vi får klättra upp på fast land igen. Här är underlaget asfalt och det är bara att köra på sista biten in i mål. Käringön är tättbygd och folk är ute och hejar lite här och var. I hamnområdet är publiktrycket maximalt och det är omöjligt att gå i mål utan att känna sig som en segrare trots att vi är bland de allra sista lagen in i mål. Maneter, muskulära slaggprodukter och solbränna värker i våra kroppar och vi kan nöjda ligga ner och ta det lugnt. I målområdet kan vi avnjuta både pastasallad och en öl medan vi väntar på prisutdelningen och återtransport till fastlandet. Ett fantastiskt skoj lopp allt som allt även om jag tycker att arrangörerna borde se till att alla tävlande dels får en vattentålig karta vid start och dels har en sportslig möjlighet att parkera lagligt - och utan P-böter - vid tilltransporten.

 

Intressanta lopp

  • Premiärmilen • 2 april
  • SpringCross • 16 april
  • Women’s Health Halvmarathon • 23 april
  • MilSpåret • 19 maj
  • VårRuset • maj och juni
  • ASICS Stockholm Marathon • 4 juni
  • Hjärtebarnsloppet • 5 juni
  • Minimaran • 5 juni
  • STHLM 10 • 15 juni
  • Bellmanstafetten • 17, 18, 20 aug
  • Tjejmilen • 3 september
  • Stockholm Halvmarathon • 10 september
  • Topploppet • 17 september
  • TjurRuset • 1-2 oktober
  • Hässelbyloppet • 9 oktober