Benen på ryggen

2012-01-31 08:27 | Kommentarer

Tjorvigt kalla väderutsikter här hemma - inget som hindrar lite bra löpträning egentligen men nog ska det bli skönt med en vecka i lite varmare klimat. Playitas på Fuerteventura bör kunna erbjuda några riktigt bra pass i löparskorna.

Vi har med två cyklar, våtdräkt, vätskebälten, löparrygga och några omgångar träningskläder. Men när jag försökte packa ned två skjortor i kappsäcken sa hustrun ifrån - någon måtta får det vara.

2012-01-28 15:40 | Kommentarer

På blixtvisit i Sörmland för att fira en systerdotter som plötsligt blivit alldeles för vuxen. Efter en alldeles för tidig morgon i SJs omsorg härjar kidsen för fullt med sina kusiner och jag tar med mina skinande nya Icebugs på en tur ut i skogen.

Värmer upp på byvägen bort mot Harpsund, över fält och genom skogskanter vindlar vägen, skönt ondulerad i både höjd och sidled. Kalla vindar runt nollan, jag är rimligt välklädd men löparvantarna är lite tunna så fingrarna blir snabbt till små isbitar. Men bettet under fötterna är riktigt skönt på det blandade underlaget - hårdpackad snö, is och till och med på mjuk snö med is under. Ett långt parti skogsväg med ett tunt snötäcke klaras av i strax under femtempo.

Ytterligare ett par kilometer skogslöpning, än uppför och än nedför innan jag efter åtta kilometer kommer ut på Hälleforsnäsvägen och den fasta hårda, ehuru isbelagda, asfalten. Buggarna biter dock grymt bra och jag drar upp farten - först till 4:15, och när det gått en kilometer och systemen ännu inte är uppe på rött vrider jag upp farten till 4:05 och den elfte kilometern stökar jag av i ett sensationellt lättjobbat 3:45-tempo. Låt vara att det är aningen medvind och en liten gnutta nettonedför, det är ändå ett riktigt fint avslutningstempo på ett progressivt pass.

Jag rundar av med drygt två kilometer lätt nedjogg kring byn innan jag avslutar passet. Riktigt skönt idag - känns som att de lugna träningsdagarna den här veckan har varit välbehövliga och gjort god nytta. Nästa vecka blir det förhoppningsvis såväl solsemester som en hel massa riktigt bra träning.

2012-01-26 21:14 | Kommentarer

Det är bara mitten på januari och livet drämmer in en skruvad forehand som skulle fått en livspusslets Jan-Ove Waldner att vackla. Onsdag och torsdag kväll hade jag tänkt använda för att skylta och snitsla lite inför W-R-T Sandsjöbacka Trail Marathon, andra upplagan av det skogsroliga lopp löparklubben arrar på vinterstigarna mellan Kungsbacka och Götet. Istället befinner jag mig på diverse flygplatser och däremellan vankas långa energikrävande (ehuru intressanta) arbetspass i mörkaste Tyskland.

Och eftersom banan är mitt eget skötebarn och eftersom jag är så usel på att delegera spenderar jag precis hela natten mellan fredag och lördag i Sandsjöbackaskogarna och i Änggårdsbergen och i Safjället. Hängandes upp snitslar och små eleganta pilar som ska hjälpa löparna rätt. I huvudsak är tanken att man följer några olika vandringsleder men den sista milen från Sisjön och in i mål är längs en rutt som inte finns på några ledkartor, så där behöver snitslas nogsamt. Loppet som helhet har en grymt skön bansträckning och jag är särskilt stolt över den där sista milen där man just som man anar utkanterna av Göteborg kastas in i en bergochdalbana av riktigt krävande terränglöpning och några ordentliga motlut. Men lite lurig att snitsla i kompakt mörker, det är den.

Hur som helst lyckas jag få upp hela banan utom de första fyra kilometrarna på halvmarasträckningen innan det är dags för pre-race-briefing och starter. Jag får en halvtimmes försprång på löparna och hinner precis drämma upp mellantidskontrollen som skulle ut innan jag hinns upp av de första, ruggigt snabba, killarna i korta klassen. I efterhand kan jag konstatera att jag snitsellöpt rätt exakt 42 kilometer vilket är rätt ok med tanke på att vi har närmare fem mil bana. Några kilometer fixade hustrun och några brottsstycken av banan fick förbli oskyltade - ledmarkeringarna räcker egentligen ganska bra för att hitta vägen, särskilt på biten från Årekärr till Sisjön där löparna ska hålla sig på Sandsjöbackaleden och det inte finns så jättemånge ställen att springa fel.

Vädret är sådär lite lagom utmanande, ett par minus och uppehåll vid starten och så ett tilltagande snöfall som möter löparna någonstans vid sista milen. Depåstationerna rapporterar om glada löpare som passerar i en lagom strid ström och snart nog börjar de droppa in vid målet. Lite krångel med tidtagningssystemet men annars fungerar allt bra under dagen. Det är riktigt skoj att sitta på andra sidan skranket för en dag och vara med och faktiskt anordna ett lopp istället för att bara springa. Sömnbristen är emelleritd total och framåt eftermiddagen är det lite tunnelseende innan de sista löparna är i mål och installationen så småningom kan brytas. Nästa år blir det ännu bättre!

2012-01-05 10:38 | Kommentarer

Emil har ännu inte bedarrat när jag kommer ut på min förefrukostjogg på onsdagmorgonen. Det sliter och drar i mig och det är nästan som att springa på stället när jag pressar mig ut mot hamnen på grusslingan. Mäktiga vågor rullar in i vår lilla vik och skumbollar flyger genom luften tillsammans med alla inblåsta måsfåglar. Så får jag svänga skarpt vänster och har plötsligt vinden i ryggen istället. Det går vågor i vattenpölarna här ute - då vet man att det blåser.

Jag kör fyra varv i något slags liggande backträningsform - med motvind halva varvet och helt galen medvind andra halvan och det känns som ett helt ok sätt att varva igång kroppen på. Därefter lämnar jag slingan och springer upp mot brevlådorna, backen upp mot Ringvägen är helt perfekt för sprintbackar, en av de små förändringar som Mackan ordinerat. Mackan är min nyanlitade löpcoach, jag kände helt enkelt att jag behövde ett par friska och sakkunniga ögon som kunde kolla igenom min träning och peka på vad som kunde och borde göras bättre och som kan leda till ett bättre resultat på Rom marathon framme i mars - så nu har jag en distanstränare där ute som följer mina steg. Det känns lite fint.

Det blir ett litet antal upprepningar i knappt 100 meter av full fart uppför backen, vilket ska ge såväl koordination i förhöjt tempo som löpstyrka. Serien är kort och känns väldigt effektiv, för min del handlar det idag mycket om att löptekniken ska poleras en del - det känns.

2012-01-01 17:06 | Kommentarer

Jag är ganska tidigt på plats på den lilla sportmässan som hör till Sylvesterloppet. Fyndar på mig lite reakläder, dricker kaffe, går på toa. Laddar, kort sagt. Tidig uppvärmning och meditation, så bort till Heden och starten. Snattrar lite med familjen G, går på toa igen. Väntar.

Kallt men vackert i Göteborg idag och jag far iväg i ett bra öppningstempo tillsammans med en klubbkompis - kanske väl bra men jag har ett riktigt skönt flyt och efter tre kilometer känner jag mig riktigt stark. En tredjedel av loppet på en bit snabbare än 13 minuter men jag kollar inte för mycket på klockan utan försöker mata på framåt - passerar mycket folk mellan tre och fem kilometer och kompisen släpper iväg mig en bit. Vid sex kilometer har tidvattnet vänt och det börjar gå trögt. Gluteerna tappar kraft och löpsteget blir lidande - flytet från början av loppet ebbar ut och kvar finns bara kampen. Jag biter i och försöker nagla mig fast i de ryggar som seglar förbi men kan inte undgå att tappa mark. Två tredjedelar av loppet på lite över 26 tror jag. Klubbkompisen och Camilla Larsson passerar mig igen och försvinner en bit framför mig. Sista kilometern försöker jag slugga mig in och jag går i mål precis när klockan slår över till 40 minuter. Officiell tid blir 39:53, vilket egentligen är lite för långsamt. Jag är tillfreds med min insats och tillfreds med att jag gav järnet men inte helt nöjd med tiden.

Men vi vänder blad till ett nytt år och nya insatser nu och de första veckorna ska gå i fartträningens tecken. Jag känner mig riktigt inspirerad och det ska bli grymt skoj - dessutom har jag påbörjat ett nytt samarbete med en löpcoach som jag tror kan tillföra mycket värdefull input och hjälpa mig att lyfta mig ett snäpp i löpningen. 2012 blir ett spännande år - det också.

Gott nytt på er.

2011-12-30 22:33 | Kommentarer

Klockan är närmare tio när jag kommer ut på förefrukostjoggen. Solen är väl över horisonten och de senaste dagarnas horisontella regn har gett vika till förmån för en vackert stilla klarvädersdag. Några varv runt kroken får räcka - ett varv uppmjukningsjogg följt av lite blandad löpskolning i någon kilometer.

Jag har vilat helt ett par dagar eftersom jag inte känt mig helt kry men idag känns allt som det ska och tempot lägger sig ledigt kring femminuters trots att det är tidigt på dagen - det har varit galet segt om förmiddagarna i det senaste.

Sista varvet lägger jag in några stegringslopp för att förklara för kroppen hur det ska gå till att springa egentligen och det känns riktigt anständigt det med. Blir bestämt en efteranmälan till Sylvesterloppet imorgon, vädret ser bra ut, kroppen är med på noterna och jag behöver ett fartbenchmark. Ska bli spännande - det var ett tag sedan jag maxade ordentligt på milen.

2011-12-27 17:19 | Kommentarer

1938 skapade ett gäng uttråkade britter på tjänsteexil i Kuala Lumpur en avancerad variant av följa John. Leken går i det här utförandet ut på att en hare lägger ut ett spår för resterande sällskap (flocken) att följa. Spåret förses lämpligen med ett antal stickspår och återvändsgränder med det goda syftet att snabbare löpare får springa längre men ändå tillsammans med de långsammare i flocken. Återhämtningsdrycken öl är också en viktig ingrediens - eller som det är sammanfattat i en av de äldre bevarade statuterna för en Hash run-förening (från 1950):

"[The purpose is:]

* To promote physical fitness among our members
* To get rid of weekend hangovers
* To acquire a good thirst and to satisfy it in beer
* To persuade the older members that they are not as old as they feel"

Hash run upphörde snart nog eftersom skaparna var upptagna med andra världskriget - men återupptogs på förtio- och femtiotalet. Idag finns mer än 2000 aktiva föreningar på alla kontinenter (inklusive Antarktis). Dock, till undertecknads kännedom och stora förtret, ingen i Halland.

Sålunda lägger jag på Annandagen ett spår på Ölmanäshalvön, beväpnad med ett par gatukritor knyckta från tösornas pyssellådor och ett par färgglatt sprayade kvistar. Någon gång per kilometer slår spåret knut på sig själv - och jag och mina förföljare springer i krumelurer över stock och sten, längs klappersten och strandstigar, in mot Åsa. Sträckan, som normalt är fem kilometer hamnar närmare milen innan det blir ett välbehövligt pit stop och återsamling på en av Åsas bykrogar. Med blott en kvart-tjugo minuter tillgodo på mina förföljare blir det understundom ganska stressigt att hinna lägga ett läsbart spår och samtidigt hålla undan, jag behöver ligga på lite i löpningen för att hinna med att stanna upp och rita pilar tillräckligt ofta.

Efter en stärkande julöl vidtar en lätt jogg i tilltagande skumrask hem mot Kroken igen. Helt klart en skoj träningsform som tillför en del sociala element till löpningen - det var inte sista gången det kördes ett Hash run på Näsbokrok.

2011-12-24 12:05 | Kommentarer

Väl i Katrineholm blir vi upphämtade av min bror. Eller snarare: Tösorna och bagaget blir upphämtade. Jag passar istället på att springa den jämna milen ut till Valla. Med den ganska nyligen anlagda cykelbanan är transportlöpning dit ut en ren njutning, åtminstone efter att jag krånglat mig ut från norr och lasstorp. Underlaget växlar lite mellan bar grusig asfalt och modd. Dessutom några inslag av is. Jag inser att det planerade progressiva passet kan bli svårt att slutföra i den snabbare regimen men jag börjar ändå mjukt bara en bit snabbare än sexminuterstempo. Tanken är att öka 15 sekunder per kilometer för varje kilometerpassering, vilket är och ska vara lätt till en början.

Ut ur stan och jag växlar ständigt spår för att hitta bra fäste. Ibland är det bästa att köra precis bredvid banan där det finns ett par centimeter mjuk blötsnö med grus under - och ibland är det
bästa fästet mitt på den slaskbemängda asfalten. Men körbanan går behagligt avskild från biltrafiken och jag har bra fokus på löpningen, kanske just för att jag tvingas analysera spår hela tiden. Efter sju kilometer har jag passerat större delen av de evighetslånga skogmarkerna. På de höga partierna ligger mer snöslask och smälter, just över vägbanan skymtar en tunn dimma. Men att höja farten signifikant snabbare än så här fixar jag inte. Efter att ha forcerat den åttonde kilometern i tröskelintensitet men ändå på 4:20 är jag lite nöjd och sänker till nedjogg.

Fast efter en kilometer lätt jogg är jag inne på gamla vallavägen och det är bar asfalt och mer lättlöpt och jag kan inte låta bli att höja lite igen. En kilometer lite snabbare än femminuters och in i Valla håller jag 4:10- tempo i lätt motlut. Terminerar slutligen passet med nedjogg uppför skogsvägen och förbi barndomshemmet och sedan över backen hem till min bror. Julen har inletts.

2011-12-23 12:23 | Kommentarer

Ett VO2-maxpass på Valhalla i tisdags och jag börjar ha en liten smula hopp om att den här gamla skamferade kroppen ska kunna springa snabbare igen. Inte mer än fyra tusingar i 3:30 till 3:45-fart men det är en början. Ska försöka få in ett progressivt pass och en långtröskel också innan julveckan är till ändes. I skrivande stund sitter jag dock på tåget till Sörmland för att fira lille-jul, så träningen blir, som alltid, lite ad hoc. Och det blir säkerligen bra ändå.

Nästa vecka väntar det ett lite softare träningsschema för att låta kroppen komma ikapp och sedan blir det ett par veckor fartfokus till innan jag lyfter blicken mot Rom marathon borta i mars. God löparjul.

2011-12-18 22:17 | Kommentarer

Marasatsningen har lämnat den rena mängdläran bakom sig och kommit in en liten bit in i fartfasen. Det är ett tungt och svåraccepterat faktum att jag har gruvligt svårt att få till någon vidare träning bortom mjölksyratröskel just nu (och kanske alltid) - för de distanser jag tränar så är det kanske inte begränsande per se men för att utveckla min löpning behöver jag flytta hela kedjan och öka min maxfart, lyfta mitt löpsteg och börja bygga fartuthålligheten från en högre nivå än tidigare. Således är fartträning, särskilt som den hos mig har varit så sorgligt eftersatt en tid, ett viktigt element även om man råkar ha maran som kortaste specialitet.

Idag återfinns därför veckans andra och längsta fartpass på agendan, 3x3 km i tröskelfart med lång joggvila. Jag får ledigt från hushållssysslorna och drar iväg upp på ringvägen. Noterar att vi föräras vindar från sydost idag vilket är lite udda. Annars är det kallt men friskt och skönt i luften. Ett par kilometers uppvärmning och vid Hästholmen trycker jag upp tempot. Farten stannar nånstans kring 4:10/km och pulsen kommer inte högre än kring 170 vilket brukar vara strax under tröskelnivå. Men gott så - jag har ju ändå ett kortare intervallpass som har just som huvudsyfte att få upp speed på den tunga sidan tröskeln.

In mot Åsa och så över grus och packad lera på Jute tvärväg mot Gårda brygga. Störigt med motvind i upplösningen av fartsegmentet men jag intalar mig att det bygger pannben och trycker på hela vägen fram till 30-skylten. Lätt jogg resten av varvet, vilket blir lite längre än fartdelen. Varvar förbi Näsbokrokvägen och så är det dags igen, upp i tempo och andra iterationen går det aningen lättare, åtminstone till en början. Dryga tolv minuter av hyggligt hård och jämn ansträngning och så en kvarts lätt jogg igen. Inför sista upprepningen känner jag mig lite seg i hmastrings och gluteer men jag viftar bort det och kranar på igen, det här ska bara funka. Och det gör det. Någon sekund snabbare tempo än vid andra upprepningen och sista minuten glider pulsen upp på den jobbiga sidan om 174-175 - skönt, det går iallafall att trycka i såpass.

Nedjogg genom solnegången och Gårda brygga och så hem igen till en afton med hem och familj. Just över två mil med fartinslag vilket känns som ett rätt skapligt pass ändå.

Gårda brygga i skymning
Solnedgång över Kroken
2011-12-11 16:41 | Kommentarer

Uppladdningen inför halvmaran i Bovallstrand har varit minst sagt tveksam. Nog för att träningen flutit på skapligt den sista tiden, jag har haft några veckor med ordentligt med mängd och har dessutom fått in några pass med lite fart de sista två veckorna. Planen är att jag nu ska gå in i en period där jag fokuserar på att få upp löptempot - vilket träningsmässigt innebär något intervallpass och något farthöjt pass per vecka. Och den här veckans farthöjda pass får alltså ta sin tillflykt till Bovallstrand. Det stormar och blåser ordentligt men solen är framme lite från och till och förgyller vår tillvaro.

Nej, det är varken vädret eller träningen som har stört uppladdningen utan företagsjulfesten vi bevistade på fredagkvällen - och natten. Mat i mängd och dryck i ännu mer mängd och förfärligt lite av sömn. Seg och ganska tung i huvudet står jag på startlinjen med en synnerligen summarisk uppvärmning i benen. Hur ska det här gå egentligen? Jag joggar iväg mitt i startfältet men benen frisknar till ganska snabbt i nedförsbackarna mot marinan och efter halva inledningsvarvet är jag uppe i marschfart. Vädret är lite småhysteriskt och i motvinden försöker jag hitta bra ryggar att ta lä bakom.

Löpningen på den lilla strandpromenaden är dramatisk, vågorna piskar och vattnet står nästan ända uppe på asfalten. I hamnen slår vågorna in mot trappan till ett båthus och kastar skumkaskader över oss när vi springer förbi. Vem behöver Kållerado? Genom centrum blir det lite tekniska svängar, kullersten och en eller annan kort och skarp uppförsbacke innan det bär av ut på östra sidan om samhället. Där är det uppför och in i ett parti med riktigt fin skogslöpning. Den 5.3 kilometer långa slingan är riktigt omväxlande och vacker på flera sätt. Ivar Fjeldbo gick tyvärr ur tiden förra året men hans minne lever - inte minst i den underfundigt och elegant lagda runda vi springer på idag.

Jag varvar på just under 23 minuter vilket förmodligen är en lite väl frisk öppning men det är inget att göra något åt nu - det är bara att bena på nedför igen. Löpningen känns fladdrig, jag har svårt att hitta ett tempo som är bra och jag åker jojo i fältet ett tag innan jag hittar rätt. Inne i Bovallstrand stöter jag på en gammal kollega som öppnade snabbare än mig men som har sprungit fel och ansluter till banan vid den skarpa uppförsknixen inne i byn. Det är välkommet för jag har det mentalt lite tungt med mitt tunga huvud och jag tar god hjälp av honom för att upprätthålla en bra fart. Andra varvningen blir ändå långsammare med en bit över 23 minuter som varvtid. Tredje varvet kutar vi på i jämnhöjd och pratar oss igenom plågorna. Varvar hustun nere vid hamnen - hon jobbar på bra och kommer att begå en strålande halvmaradebut på en utmanande bana under tuffa omständigheter.

Ut ur samhället bär det än en gång och när vi kommer upp i skogen igen trycker Henrik på och jag orkar inte följa. Jag ligger ändå på bra efter egen förmåga och säckar inte ihop trots att jag springer själv igen. Ut från skogen på fast underlag efter en passage genom ett lite lerkladdigt parti och jag trollar jag fram en gel ur buffen och försöker få till en farthöjning. Varvningen på 23:40 blir loppets långsammaste - mest för att vi sprungit och pratat och tillåtit fokus att glida iväg. Nu är det hårdkörning sista halvmilen, jag har en löpare tio sekunder framför mig på banan och jag beslutar mig för att det ska gå att gå ikapp. Ingen framgång i nedförsbackarna till marinan dock - jag räknar tiden och differensen ligger stadigt på 8-10 sekunder. Jag intalar mig dock att han har lite tveksamt tryck i upförsbackarna och i den långa motan upp i skogen pressar jag mig till slut ikapp. En knapp kilometer kvar och jag går förbi - nån spurt är det inte fråga om för det visar sig att han ska springa mara och har fyra varv kvar.

Några tvära svängar innan vi kommer ut på upploppet och jag ser att jag inte har någon bakom mig men jag jagar på mig själv för att komma under 1:33. Bra press hela vägen in, sista varvet på 23:25, en åttondeplats av dryga trettio startande och en totaltid på 1:32:51 får jag vara riktigt nöjd med. Jag sprang samma bana för tre år sedan på 1:34, så något slags banrekord är det åtminstone. Ganska sliten pustar jag ett tag innan jag går ut för en välbehövlig nedjogg. Nöjd!

2011-11-12 23:57 | Kommentarer

Marasatsningen har rullat på lite i motvind på sistone. Två förkylningar på ett par veckor och med både löptempo och känsla långt uppe på hatthyllan har det känts minst sagt krattigt. Inspirationen har gått på dropp från mp3-arkivet - vilket ändå har hållit mig flytande och ett par bra mängdveckor har jag trots allt lyckats rada upp.

Så idag lämnar jag hustrun och Fjärås simhall och ger mig ut i den knusprigt klara novemberluften för att ta mig hemåt. Tempot lågt och ledigt och jag unnar mig att springa på lövbemängda och leriga stigar över bräckan och ner genom Tom. Känns ganska fint idag och efter en dryg halvmil är jag på väg ut mot Kviafälten. Den lilla sköna Gamlegårdsvägen ger en välbehövlig respit från det raka, hårda och platta men tempot går ändå upp och från kilometer sju lägger jag tempot kring 4:30/km vilket känns förbluffande lätt idag.

Aningen kallt om fingrarna när solen sänker sig knallröd mot horisonten, annars är det en perfekt eftermiddag. Jag fortsätter på bakvägarna; Dotetorp och den lilla lurviga byvägen i fältkanten ner mot Åsa - egentligen är nog det här den ursprungliga allfarovägen ända sedan vägen drogs ut hit från inlandet i yngre medeltid. Erik Dahlbergs skisser ger förvisso svepande vägsträckningar som glider fram ute i viken där dagens väg går men jag har svårt att tänka mig ett annat vägläge för 1600-talets E6 än just den här. Idag dock blockerad av en låg kätting vid Freadal för att hålla moppar och cyklar på avstånd. Ett lätt språng och jag är förbi.

Ut mot Ölmanäs österby och tempot kvar vid 4:30. Solen är nere bakom horisonten nu och det är än kyligare. Men luften är hög och klar och trots den relativt goda farten känns kroppen perfekt och i ordning. Grymt. En mil i farthöjt får dock räcka och när jag når ner till stranden vid Österbyn slår jag av på tempot och joggar lätt hemåt genom den svindlande vackra höstaftonen. Vid Ridvägen stöter jag plötsligt ihop med hustrun som är på väg hem från simningen och konkluderar passet - dryga nitton kilometer kan få räcka. Riktigt nöjd idag!

2011-10-31 23:19 | Kommentarer

Söndag eftermiddag. Helgen har varit lyckad med riktigt bra träning på favorittillhållet Klitterbaden i Falkenberg tätt följt av ett mycket avslappnande dygn på gästis och Leninbadet i Varberg. För att fullborda veckoslutet i träningshänseende lämnar jag Varberg till fots. Norrut längs Ginstleden i lugnt, för att inte säga lågt, tempo. Musiken nedstoppad i vätskebältet att ta fram om det skulle bli riktigt eländigt men jag håller emot och lyssnar istället uppmärksamt på omgivningen och känner formen av mina steg mot asfalten.

Det går ganska segt, tempo runt 5:30 och löpningen är en lite lojt håglös jogg. Med lite möda upprätthåller jag ändå en vettig hållning ut på de oändligt långa raksträckorna förbi Getterön och upp mot gamla Varberg. Något slags frid sänker sig i den grå-blå-orange-röda oktobernaturen. En mil löpt och jag passerar Fridas och Kärradal, det känns långt till försommarens mysiga trisprint som brukar gå av stapeln här. Det känns långt hem också - men som tur är vet jag att jag blir upphämtad i Frillesås, på lagom långpassavstånd från Varberg.

Efter tolv kilometer har jag tyckt synd om mig själv tillräckligt och ökar farten till 4:55. Det känns genast bättre, paradoxalt nog. De evighetslånga raksträckorna blir aningen kortare och jag känner mig stark och bra när jag springer över Viskans gamla broar i Åskloster. När jag kört sex kilometer i det nya tempot ökar jag lite till. Nu blir det lite jobbigt men passet börjar lida mot sitt slut och det går an att bita ihop en smula. Genom Väröbacka med tempot kring 4:20-4:25/km. Kilometrarna flyger förbi. Två kilometer. Tre kilometer. Den fjärde och sista farthöjda kilometern i slakmota upp till vindmöllan i Nordvära, ändå biter jag fast kiloemtertiden vid 4:23. Efter 22 km ger jag mig själv tillåtelse att sakta sakta vrida av fartkranen men passet fortsätter ännu ett par kilometer i lite långsammare tempo.

Nere vid Löftabro har hustrun parkerat den grå springaren för att ta en egen tur i de fina miljöerna kring Stråvalla strand, och veckans långpass är därmed slutgiltigen avklarat. Ett gediget träningspass som får avsluta en gedigen träningshelg.

2011-10-29 23:14 | Kommentarer

Avslutar en lång arbetsdag på resande fot i Falkenberg där hustrun redan har checkat in på strandbaden. Jag är framme senare än jag hade tänkt mig men det finns ändå en kort stund över innan middagen, så träningskläder på - inklusive den lilla pannlampan - och ner på stranden. Vitt skum och brusande vågor på högersidan, knappt synligt. I den mycket lilla ljuskäglan ryms bara sand av olika packningsgrad, lite snäckskal och understundom en bäckfåra att springa genom.

Fötterna är trots oktoberkvällen nakna och iiiar glatt i kontakten med den kyliga sanden. Jag känner mig ruskigt snabb där i mörkret och tempot går från 5:30 till 5:00 och till slut trummar jag på i 4:30-tempo utan större anspänning. Jag vänder redan efter halvannan kilometer och springer samma härliga väg tillbaka, en kvart räcker gott för att rensa skallen ibland. En snabb dusch och så ner till hotellbaren för att träffa kvinnan i mitt liv.

2011-10-25 06:21 | Kommentarer

En utsökt hemmahelg närmar sig slutet och jag kommer iväg på det planerade långpasset precis innan solen sätter eld på horisonten. Temperaturen faller snabbare än ljuset men jag kommer snabbt in i rytmen idag - efter ett par veckor av segsliten komigånglöpning känns det befriande lätt med kvällslöpning hemmavid utan den förvisso lätta men ändå transportryggsäck som brukar hänga på ryggen till vardags.

Öronen fyller jag med en randomiserad spotifylista där allt från Abba till NiN trängs om utrymmet. Ibland skönt att springa fritt och ostört - andra gånger behöver jag hjälp att hitta in i den där orörda löparbubblan och ikväll är det en sådan kväll. Luften är höstklar och när jag springer förbi stranden vid Gårda Brygga ligger skären sådär snyggt svarta mot en gråblå horisontlinje. Läckert. Löptempot bara några få sekunder på rätt sida om femminutersstecket men det känns oansträngt, otvunget och avspänt.

Första milen klaras av med någon minut till godo på femtio minuter. Andra halvan av passet är lite mer backig och lagom som jag trycker på uppför Stockalid får jag knäppa på min lilla pannlampa men det är inget som stör - underlaget består nästan uteslutande av slät asfalt så så länge jag ser något så när vart vägen tar vägen är jag nöjd. Och när jag efter femton kilometer kommer ut vid Rågelund är kusten åter öppen och släpper in ströljus från omvärlden - dessutom är jag på väg in mot Åsa igen och där finns ju åtminstone en eller annan gatlykta.

Jag lämnar den plana gångochcykelbanvallstryggheten och lägger på några onduleringar genom samhället, först öster om stora vägen vid Vassbäck och så det stiliga låset kyrkbacken/kumlabacken innan jag trasslar mig hemåt på de mörka smågatorna utåt Ölmanäs. Pannlampan är definitivt nödvändig även om stjärnorna tindrar mjukt över mig. Känner mig förbluffande fräsch när jag glider in hemma efter dryga 22 kilometer i ganska bra distansfart. Bra!

2011-10-18 21:39 | Kommentarer

Jag har just avverkat några dagars kvasisjuka med mina typiska tidiga förkylningssymptom, skrap i halsen och grav irritabilitet. Det senare kommer antagligen lika mycket av den påtvingade träningsavhållsamheten som av den direkta viruspåverkan.

Idag är det dock bättre och jag återgår i min normala pendeltrad: Parkerar bilen på halvdistans, åker lite - försenat - pendeltåg om morgonen och får en sväng juste transportlöpning om eftermiddagen. Idag är det halvannan mil mellan kontoret och Lindome på agendan och jag unnar mig att lämna platten för ett litet rek av de avslutande stigsegmenten i vinterns trailmara. Mest för att kolla att de finns kvar. Det gör de; det är underbart blött, lerigt och färgglatt på Safjället. Och nere i dalen är Mölndalsån och alla biflöden nästan löjligt bräddfulla.

Löpningen är för närvarande inte särdeles snabb men det finns inte mycket att göra annat än att finna sig i det och inse att det är rätt ok att springa på även i lägre tempo Och imorgon bitti blir det en returresa tror jag bestämt.

2011-10-09 10:18 | Kommentarer

I stort sett samma rutin som igår morse - ut före frukost och ut ur Orbaden i ostlig riktning. Grusväg som sakta bär av upp genom skogen. Efter en kilometer lämnar jag vägen och slår in på stigen upp mot skidbacken på åsberget. Fin vindlande skogsstig som fortsätter uppåt uppåt uppåt. Kroppen är till en början sömnig och nyvaken men för varje höjdmeter jag tar känner jag mig lite starkare. AC/DC i öronen idag och med gott stöd av 'Hard as a rock' tar jag trappan upp i utsiktstornet Paus där uppe för att avnjuta utsikten och se solen klättra över horisonten. Nedfärden längs grusvägen på backens baksida är avsevärt snabbare än turen upp. Snabbaste kilometern på fyra minuter jämnt utan nämnvärd kraftansträngning. Totalt 6.66 kilometer känns som en bra dos givet hårdrockstemat!

2011-10-08 09:58 | Kommentarer

Morgonjogg i trakterna norr om Bollnäs. Till en början med sällskap av Svartå-Johan. Upp på en lite stökig men skön stig som går upp i en skidbacke. På toppen har jag tappat Johan men belönas med en strålande utsikt över Orsjöns dalgång. Höst i den kristallklara luften och gula löv på många av träden. Fortsätter i högre fart ner på andra sidan berget och hinner även med lite plattare stiglöpning i en kraftledningsgata och några kilometer gammal byväg innan det är dags att avsluta passet. Hotellfrukost!

2011-10-05 07:31 | Kommentarer

Nästan samma rutt som i förrgår, det blåser mer idag bara och tunga vågor dundrar in mot stranden. Förtio minuters lätt stiglöpning i skumrask är och förblir det perfekta sättet att börja dagen. Denna vecka är ju lite startvecka i mitt maraprogram - i de tyngre veckorna blir det mer fokus på asfaltslöp ning men inemellan ska det nog gå bra med knaggligt underlag också.

2011-10-03 07:48 | Kommentarer

Gryningen når mig samtidigt som den tunga doften av tång och ljudet av vågorna. Ett bleklila ljus som vagt pekar ut strandstigen lite innan pannlampsskenet når den. Snabba korta steg på blöta stigar just innan soluppgången. Ny vecka, ny årstid.