Szalkais marathon - New York Marathon 2010
New York Marathon 2010 | 2010-11-16 16:08 | 10 kommentarer
Känns lite konstig att skriva ett blogg inlägg med rubriken blodpropp.
Men det är ett faktum, för mig alltså…
-berättade för några på TSM passet i söndags att jag hade lite känningar i ena vaden, och det kanske var lite i underkant att det bara var en känning…
Hur som helst trodde jag att det var någon svit efter maran i New York, att jag på något vis sträckt min högra vad, och att det nog skulle ge med sig. Men tyvärr blev det bara sämre trots att jag tog det riktigt lugnt. Kände på något vis att det här inte är en vanlig muskelbristning eller muskelvärk, och efter en natt med rätt ont…, ja faktiskt riktigt ont, beslutade jag tillsista att det var bäst att kolla upp vaden. Efter att ha väntat en timme på vårdcentralen, (ville inte gå till sjukhus med ”bara” en förmodad bristning) skickades jag rask till St Görans sjukhus, och efter 3 blodprov skulle jag få gå hem…men svaren från blodproven krävde röntgen och röntgen visade på en blodpropp i höger vad som sträckte sig upp bakom knäet mot låret.
Vad ska man säga?
Tänker lite komiskt att när man hört om löpare med blodpropp tänker man på EPO och doping. Men jag kan garantera att det inte är orsak till min blodpropp, för sånt har jag aldrig sysslat med utan jag har varit nöjd med resultat grundade med gott samvete. Hörde nu också att en löparkompis, Erik Sjöqvist som vunnit SM/Finnkamper och deltagit på internationella mästerskap, också drabbats av en blodpropp tidigare under sin karriär och jag tror faktiskt jag med 100 % säkerhet kan säga att han heller inte skulle befatta sig med fusk och manipulation av kroppen.
Hur gick det då till? Ja, det kan man ju aldrig riktigt veta, men lite teorier hit och dit får man ju i tankarna..
Jag har sedan jag i april fick en lättare bristning i högervaden haft lite problem från och till gällande att just höger-vaden blivit väldig stum/stel och spänd efter passen. Vissa pass har jag till och med fått avbryta för att vaden spänt så hårt. Så grunden till proppen tror jag (helt ovetenskapligt) härstammar från bristningen. En lite stressad tillvaro där sömnen fått stå tillbaks för allt man ska hinna med har säkert också spelat in och sen då det utlösande; New York Marathon som givetvis ansträngde vaden även om det inte kändes så efter loppet kombinerat med långflygningen hem.
Just en långflygning är en stor risk för propp.
Väl hemma från New York har jag känt lite molande i vaden mot slutet av förra veckan, men inget konkret. I fredags blev det lite sämre, och sen var jag ”konståkningsfunktionär på min dotters klubbs tävling” i lördags och satt still i ”musikbåset” (d.v.s. nere vid isen) från klockan 09.00 till nästan 21.00 med bara några korta avbrott. Möjligt att det då ”stoppade” till vaden lite till! Sen på söndagens TSM pass kom väl inte blodet runt riktigt; och proppen ett faktum.
Vad händer nu? Ja, det ska tydligen vara bra att röra sig…men just nu gör det fortfarande rätt ont. Så löpning får nog vänta lite, och höstvilan är ett faktum.
Högläge, stödstrumpa, Fragmin-sprutor veckan ut och sen blir det Waran tabletter ett halvår.
Vad det innebär för löpningen vet jag inte, men enligt nämnde Sjöqvist kom han ingång snabbt!!
Men just nu känns det inte direkt brottom med nya mål, mer brottom att proppen ska släppa och benet inte ska göra så ont.
New York Marathon 2010 | 2010-11-15 00:04 | 1 kommentarer
Team Stockholm Marathon (TSM) pass en vecka efter New York med snabbdistans/testlopp över 7,5km.
Kändes ok, mina ben och 3-timmars gruppen klarade sub 4.00 fart!!
- Så nu e man igång lite igen.
Innan passet hade hela TSM möjlighet att lyssna på en föreläsning med Isabellah Andersson och hennes man/tränare Lars Andersson.
Superkul att se TSM uppslutningen!!
- Det var intressant att höra både Isabellas egna ord om sin bakgrund och liv fram till att hon blev den världslöpare hon är. Hennes nysatta svenska rekord på 2.25.10 imponerar grymt på mig.
Lars berättade om träningen, och ett ledord var "mycket, framför hårt".
Lars delade upp Isabellahs träningen i en 10 gradig skala som utgick från Isabellhs egen "skattning" där 10 var maximal träning som kräver lång återhämtningsperiod efter passet.
Lägre siffra, succesivt lättare träning och därmed pass med kortare återhämtningsperiod.
- Ingen träning på 10, och faktiskt inte många pass alls i gråzonen 3-5.
Nivån 2-2,5 var träning på runt 70% av max puls och en träningsintensitet som inte krävde så lång återhämtning, och det är här huvuddelen av Isabellah´s pass bredrivs; just för att kunna träna mycket.
- Efterhand hade dock tex långpasset på 3 timmar gått från att ligga på 35-36km till att med samma ansträngningsgrad/återhämtningsfakor blivit 38km.
Instämmer mycket i det Lars sa om träning, med tex att just långpasset företrädesvis ska bedrivas i lugnt tempo.
Sen kan man konstatera att inte så många har den "naturliga styrka och konditionsgrund" som många löpare med Kenyans bakgrund har via naturliga inslag under uppväxt med styrka/kondition i det dagliga livet utan att det "var träning". Tar ett tag för de flesta att se en dag med 18km på morgonen och 19km på förmiddan som en återhämtningsdag!!
En givande föreläsning, med en inblick i vad som krävs för att verkligen bli världselit på marathon.
Bifogar en liten film från föreläsningen som avslutas med en kort intervju med Isabellah innan avfärd mot "sin camp" i Kenya.
New York Marathon 2010 | 2010-11-11 18:15 | 8 kommentarer
Senaste blogginlägget var kanske lite för dystert, och på uppmaning i bloggkommentarerna får jag rycka upp mig, och fortsätta skriva lite till…
Joggat igång och då känns det lite bättre, kanske inte i kroppen men i sinnet. Löpning, även om den är på stumma ben ger en skön avkoppling!
- Helvila måndag, lätt jogg 5k tisdag, vila onsdag och lätt kort jogg 5k idag.
Känns hyfsat även om jag är lite stel, stum och öm. Upplever det som att korta joggpass snabbare tar bort stumheten än helvila.
Brukar analyser den muskulära känslan efter loppen för att få en bild av vad som saknades träningsmässigt eller om möjligt något annat besked inför eventuell träning mot nya mål och lopp.
Jag kan konstatera att det nästan bara är framsidan på låren som fått ta ”mara-smällen”.
Vader, baksidor och övrigt känns helt ok. Lite småtel/öm även i ljumskarna. Analysen blir att jag skulle behövt jobbat lite mer med framsidorna i träningen och även lite mer konkret underhållande styrka för ljumskarna. ”Vad-träningen” (tunna skor/styrka) verkar varit riktigt bra, men jag kan via bilder från loppet också konstatera att jag helt klart sprang ”för mycket” med framlåren och för lite med vaderna. Jag ”sitter” ner i löpningen och tar inte ut den kraft jag hade i vaderna. - Nån hade behövt skrika att jag skulle resa mig ur stolen…. och nyttja kraften som fanns i sparade vadmuskler. Ett litet tecken även att formen inte riktigt fanns där, för oftast är det lättare ”att komma upp” i löpningen när man är i form.
Nått att ta med sig om det blir några fler lopp, vilket det säkert blir med lite distans till NYCM 2010. Dock inget inom närliggande tid, även om någon i bloggkommentarerna tyckte jag borde ta revansch via lopp redan i slutet av november. Hur som helst tack för uppmuntrande kommentarer!!
New York Marathon 2010 | 2010-11-08 23:04 | 13 kommentarer
Påväg hem mot Sverige igen.
Sitter på flygplatsen och inväntar avgång.
Som alltid efter maran känns det tomt. Vad händer nu?
Ja, jag vet inte riktigt.
Inga nya mål eller planer för min löpning. Känns lite segt att all den extratid och kraft jag lagt på träning, de pass som jag pressat in i schemat dom senaste månaderna, inte riktigt betalade sig.
Mer missnöjd idag än igår. Igår var jag nöjd att jag kämpade igenom, idag mer än känsla av att jag borde sprungit bättre.
Om man analyserar loppet, skulle jag med facit kanske inte kört såpass hårt mellan 5-10km, utan släppt min klunga där och mer flutit på.
Blev lite för stor insats för tidigt i loppet. Sen vet man aldrig om det i slutändan hade gett en bättre sluttid, och det hjälper inte analysera för mycket. För 2.28.32 igår går inte ändra på idag. Ändra kan jag bara göra framåt, och just nu finns det "inget framåt".
Behöver lite tid, och framförallt sug efter målinriktad träning. För träna löpning vet jag att jag kommer, men just nu känns ett nytt mål avlägset.
Fysiskt kan jag konstatera att jag är lite "lagom stel", men inte stelare än att jag skulle kunnat kört ett pass idag. Hade varit bra för återhämtningen, med en lätt jogg, men eftersom jag inte ser någon brådska i återhämtningen jag kände att nu ska jag vila och det är lika bra att starta vila direkt och inte skjuta upp det hela.
Bloggen här tar också lite vila, men jag kommer tillbaks i någon form så fort det inte känns tomt längre. Ibland behöver man en liten period med tomhet!
hälsning från Szalkai som nu går in i lite sen höstvila
New York Marathon 2010 | 2010-11-07 23:10 | 7 kommentarer
ja 2.28.32 blev det och 36 plats i New York Marathon. Både nöjd och missnöjd. Nöjd så tillvida att jag kämpade igenom trots att jag "inte hade den där dan". Inget kom gratis utan det var en kamp! Alltid skönt när man klarar kampen hyfsat.
Missnöjd så tillvida att jag hade hoppats några snäpp bättre, men ni som följt bloggen vet att jag inte riktigt hittade formen efter feber och förkylningsdagar i början av oktober.
Utförligare analys kommer, men bifogar en kort liten video med bilder på mig och dagens bästa svensk Emil Lerdahl som kom på en stark 23:e plats.
New York Marathon 2010 | 2010-11-07 01:48 | 7 kommentarer
Bara en natt kvar till start. Har laddat in de sista kolhydraterna, gjort i ordning tävlingskittet inkl nummerlapp. Szalkai fram och 43 bak är det som gäller, och 06.30 går bussen ut till starten.
Prognoserna säger att det kommer vara kallt, blåsigt men soligt. För känna efter imorgon vid starten hur tävlingsklädseln slutligen kommer att se ut. Troligen långarm, men shorts.
Målet då? Ja, 2006 öppnade jag på 1.10.15 på första halvan och ”dog” sen till 2.29 i mål; och det är den öppningen jag utgår från. Klarade jag 1.10 då, och ändå kom i mål på en tid som var helt ok för mig; tycker jag att jag ska klara en 1.10 öppning nu också. Det kommer vara tufft, och visst finns det risk att gå i väggen, men samtidigt en chans att komma i mål på sub 2.25 för det är min målbild. Vet att det kommer bli tufft, men jag vill testa en tuff öppning. Sen kan det ju bli så att kroppen inte vill imorgon, och då får jag givetvis ompröva min öppningsfart.
Nu ska jag i säng, och troligen en rätt lätt sömn. Brukar ha svårt att få till djupsömnen.
Hörs imorgon; nöjd eller…
New York Marathon 2010 | 2010-11-06 15:43 | 4 kommentarer
Ja nu är det bara ett dygn kvar, och ett lätt distanspass om en liten stund.
Känns att det är nära, då jag precis dekorerat klart mina flaskor och ska lämna in dessa. En liten fördel med att vara i elit; egna flaskor istället för muggar. Gäller dock att "hitta" sitt bord. Jag har bord "7" som jag delar med 4 andra löpare. Förhoppningsvis är flaskorna kvar när jag kommer...har ju varit med ganska många gånger att någon annan i eliten råkat ta fel flaska, eller råkat "riva ner bordet". det blir sportdryck vid 5 kontroller och sen vatten/gel vid 15km och 25km.
Nu ut igen i central park, för att spela in lite Sverige Springer och efter det en lätt "underhållande" distans på känsla. Allt från 3-10km, beroende på hur kroppen känns.
Återkommer ikväll med målbild. Men det lutar åt att jag kommer starta tufft!
New York Marathon 2010 | 2010-11-05 17:41 | 8 kommentarer
Lång resa igår. Flyget gick bra, men sen tog det nästan 3 timmar i bussen från flygplatsen in till hotellet. Men väskan var ju laddad med energi, så det gick bra.
Fick till en första natts sömn som var ok, även om det kändes lite konstigt att trycka i sig en fet pasta vid 02.30 tiden svensk tid, innan man gick och la sig.
Startade upp första "dagen" i New York med en lugn morgonjogg.
- 8km där resstelhet fick lite hjälp på vägen att släppa, och det mentala fick mycket inspration från "stan" och Central Park.
Hela stan andas löpning, och det är svårt att inte "dras" med.
Bifogar en lite skakig film från starten på morgonen från hotellet och ut på morgonjoggen i Central Park via "pounden". Känn New York känslan och löpningen som finns i luften!
Återkommer med rapport ikväll NY tid.
Blir ett litet pass till ikväll; lite för att komma in i New York tiden och lite för att jag vill få in några lätta koordinationslopp/löpskolning för löpkänslan (det var kroppen inte redo för i morse)
New York Marathon 2010 | 2010-11-04 10:12 | 4 kommentarer
Lång dag igår, gav kort natt.
Strax innan 05.00 gav jag upp och gav mig ut, något tidigare än planerat, på mitt kolhydrattömningspass.
- 15km i ett mörkt, men rätt löpskönt Hagaparken.
Lite oroväckande "piggt" men körde några extra backar på slutet, så lite stjärnor såg jag allt på slutet; och då var jag nog "tom".
Nu sitter jag på Arlanda och inväntar planet och intar kolhydrater igen.
Jag tar vägen via Köpenhamn och det blir bra med ett kolhydratladdningstopp och "röra på benen".
Annars känns det skönt att gårdagspasset gick ok. 10x300 med lyxvila på 1 minut. Tryckte på sista på 45.3!!, så ca sekunden snabbare än innan Stockholm...Så även om jag just tvivlat på farten, känns det som den fanns där i bakgrunden ändå!
Återkommer från NY!
//Szalkai
New York Marathon 2010 | 2010-11-03 16:15 | 3 kommentarer
Blir nog en lång och lite låg dag, men äntligen är jag inne i fasen där jag verkligen känner att maran är nära.
Min kolhydrattömningsdag!
Redogjorde här på bloggen inför Stockholm Marathon mitt upplägg, med en dag med mindre kolhydrater inkl träning för att tömma löparmusklerna och sen få kompensationseffekten med ”extra inlagring” när jag väl börjar ”äta”. Blev kallad för pajas på grund av upplägget, men jag kör samma upplägg ändå!!
– Har det effekt? Ja vissa studier tyder på det, men för mig är det nog faktisk först och främst ett sätt att starta den mentala laddningen mot maran. Visst tror jag även på den fysiska effekten, men främst är min kolhydrattömning en mentalt kick mot maran!! Signaler för kroppen att starta ladda!!
Alltid lite tveksam att göra tömningen när man ska åka iväg på en långflygning, eftersom energibristen givetvis gör kroppen extra mottaglig för baciller. – Men med tanke på uteblivna kanonpass i bagaget nu på slutet behöver jag göra laddningen…
Så det är bara hoppas immunförsvaret kan hålla stånd. – och jag kommer ju faktiskt få in en säkert efterlängtad frukost imorgon efter morgonjogg men innan flyget imorgon till New York.
Dagen idag då…
- morgonjogg 8km
- lätt frukost med naturell yoghurt caschew nötter,
- vatten, vatten,
- caesarsallad till lunch. Lyx; för här finns lite underhållande kolhydrater gömt!
- vatten, vatten,
- kvalitépass
- mjölk
- kvällsmat med några caschew nötter kompletterat med ägg och lite gurka…..
- sova innan det är dags för tidig kupera morgonjogg.
Trots att jag redan är lite hungrig, ser jag fram mot kvällspasset: Äntligen få bli lite trött igen!
New York Marathon 2010 | 2010-11-01 17:29 | Inga kommentarer
Måste börja med en reflektion över Isabellah Anderssons fantastiska lopp i Frankfurt Marathon. 2.25.10, ja det är en tid som jag drömmer om till New York….och nu måste jag ju göra det!!
Isabellah hade innan Frankfurt 1 sekund sämre årsbästa än mig, så nu måste jag replikera….
- För det är på damnivån jag befinner mig. Bara att erkänna för sig själv!!
Stort grattis hur som helst, och riktigt kul att Linus Nilsson, som jag faktiskt körde några pass med innan årets Stockholm Marathon, äntligen fick ta ett steg närmare 2.20 med sina 2.23.
Inspirerar och sporrar, även om jag vet att det nog blir en lite för tuff målsättning i NYCM.
Inte riktigt bestämt mig hur jag ska sikta och lägga upp loppet. Hoppas fortfarande på ”underverk” de sista passen som är kvar att ”bocka av”. Så upplägg och slutlig målbild har jag nog inte klar förrän i slutet av veckan.
Slutet av förra veckan gick ungefär som planerat, även om jag faktiskt ”rykte upp mig” lite på långpasset dagen efter min inte helt lyckade testlopp. Utgick från att jag skulle rulla runt ett sista långpass över runt 26-28km, och det blev det (29km..), men eftersom det rullade på hyfsat och huvudet behövde nått positivt, tryckte jag på lite fortare ”min 11km slinga” mellan 15-26km; och faktiskt snabbaste sen 2001.
Nu ska jag inte påstå att jag gått in med ambition att pressa just den rundan på mina långpass, men jag brukar alltid springa just den 11km-slingan på ganska många av mina långpass. Nu gick det drygt 10 minuter fortare än inför Stockholm. Klart större insats nu, men ändå en lite positiv kick som behövdes efter torsdagspasset.
Helgen var lugn träningsmässigt, men söndagen blev rätt intensiv ändå med ”Run Off” för Team Stockholm Marathon. Riktigt lyckad dag, med inspiration att ta med sig hem och även nästan 12 lugna km i benen med ”min lilla” 3-timmars grupp.
I morse bockade jag av ett minibackpass, där fokus var att jobba med ett spänstigt steg och precis nå underhållande lite puls/flås. Inte mitt spänstigaste pass i karriären, men ok känsla ändå.
5 träningsdagar kvar…men framförallt 5 dagar att få in sista kostladdningen, ett flytintervallpass, mental laddning och en liten flygresa.
Hur upplägget blir kommer här.
Bifogar två korta videos från Team Stockholm Marathons ”Run off” signerade Micke Sjöblom! Först från lilla 3 timmars sen från relativt stora 3.45!!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-10-28 23:12 | 2 kommentarer
5000-test avklarad men ändå inte. Blev bara 3000m. Efter en utveckling på 3.05-3.10-3.15 avbröt jag min 5000-ing trots inhyrda träningskompisar.
- Ok träningspass ändå, men inte det testresultat jag hade förväntat och hoppats på.
Som jag skrivit här brukar jag när maran närmar sig springa en tuff men kontrollerad 5-km, dels för att jag tycker passet ger bra effekt, dels för att ”svart på vitt” kunna ha en utgångspunkt för en realistisk målsättning på maratonloppet. Testen brukar stämma ganska väl in på mig, även om det givetvis finns undantag där testen gått ”dåligt” och loppet bra ändå. Utan undantag har dock riktigt bra 5k-test resulterat i en bra mara….därför hade det varit bra med en bra test!
Alltid för och nackdelar med en test, då det lätt blir att man styrs och får bra eller dåligt självförtroende av ett resultat.
- Kan väl inte säga att jag fick direkt dåligt självförtroende ikväll, utan snarare ett konkret kvitto på att drömmar om tider, och utgångsfart därefter, på närmare 2.20 än 2.25 inte känns realistiskt.
Vissa andra pass har indikerat att jag skulle kunna öppna och satsa rätt tufft på maran i New York, och vis av erfarenhet vet jag att det är lätt att fladdra iväg i drömmar baserade på forntida resultat. Senast jag var ”i elitklass utomlands” var i London Marathon 2006. Då gjorde jag ett ok testlopp förvisso, men målade upp lite för stora planer och öppnade med en 15.30 öppning första 5k och låga 1.08 halvvägs. Sen tog det riktigt sluuuut, och jag gjorde en DNF; ett av mina få brutna lopp på maran.
Så nu efter testen är jag lite nere, men framförallt nere på jorden även i tankarna gällande målsättning och upplägg i NYCM om lite drygt en vecka.
Varför funkade det då inte alls idag? Visst har man bortförklaringar, med ”mycket just nu” för sig själv, men ändå går det inte blunda för att jag inte klarade farten oavsett mina bortförklaringar.
Lägger nu bort testen, och jobbar vidare med sista finslipningen, för de är absolut inte så att jag gett upp utan ursprungsmålet med årsbästa på maran kvarstår!
- Ledig från jobb imorgon; så det blir ett sista lugnt långpass. Kanske lite längre än plan nu, då jag mentalt känner för att rulla runt lugnt och länge. Terapi, och lite träningssyfte. Skönt i alla fall att få köra i dagsljus och inte starta i morgonmörker!
New York Marathon 2010 | 2010-10-27 14:33 | 1 kommentarer
Just nu är det mycket fokus från mig själv på min egen träning. Men jag försöker göra lite instick även som coach åt andra, och idag hade jag ett lunchpass med Lilian Magnusson och samtidigt dök det upp en annan New York Marathon tränande nämligen Runners Worlds Claes Åkesson. Lite kul att dagen innan hade Claes ringt upp för att få lite coachråd. Inte så att jag coachar honom på något vis, men han ville ha en bekräftelse på att hans plan sista 12 dagar verkade bra. – Jag tyckte ärligt att planen lät riktigt bra, och nu hade han hyrt in storlöparen Magnus Bergman som ”hare” på ett ”sista” tufft pass över 8x1km. Mer om det passet kan ni säkert läsa om på hans blogg, men jag kan intyga att det såg bra ut både för Claes men också för Bergman. När Bergman skulle hitta ”farten” tror jag han drog iväg på 16 sek första 100…, så det finns kvar en del kapacitet på 1.37-lidingölopp som alltså avvarade några timmar av sina ”10-pappadagar” till att ”hara” 1000-ingar på Bosön.
Min roll var att ”klocka” och förhoppningsvis inspirera min ”enda” aktiva för närvarande om jag inte räknar in de som följer web-träningsprogrammen här på marathon.se.
Storyn runt Lilian vet säkert många, att hon som överviktig 3 barns mamma, började följa mina program på nätet. Efter ett tag var det 3.00 programmet för maran som gällde och Lilian gjorde 2.59….sen kom Lilian till en butik i Uppsala där jag stod som ”promotare” i mitt PUMA jobb, och undrade om jag kunde ge några råd för att bli ”snabbare” på 5km. Lite tips, och även tips om ett 5km några månader senare; dit Lilian kom och slog till med 17 minuter…
Efter det växte samarbetet som och jag blev individuell coach. Genom hårt arbete och tuff inställning tog sig Lilian både till finnkampsvinnare och SM segrarinna och 2.37 på maraton.
– Men sen kom det svåra att ta steget vidare därifrån. Här lyckades jag som coach inte balansera rätt, utan nästa träningsteg blev för tufft, med många skador på köpet. Lilian har dock varit fantastisk på att inte ge upp, och fantastik på att köra alternativt. Nu äntligen börjar det funka igen, och jag hoppas vi kan balansera träningen rätt nu, och bygga till något riktigt bra 2011. Det är Lilian värd efter alla pass på testcykel och i bassäng.
När det gäller Coachning har jag tagit med mig mycket från min första tränare, Alf Affe Nilsson i IS Göta. Av en slump kom jag konkret att tänka på alla hans ord igår på min kvälldistans. Via jakten på ishallar åt dotterns konståkande hamnade distansen från Grimsta IP (Ja förra veckan var det Husby…), så min kvälldistans blev därifrån. Lite längre än tänkt eftersom jag irrade mig runt, efterhand i mörker..i Grimstaskogen. Men innan det blivit mörkt passerade spåret helt plötsligt en stuga som direkt gav minnen. Blackebergs klubbstuga! Här bodde vi alltid med IS Göta när vi kom till storstan för tävlingar, och nu helt plötsligt var jag inne på en fin lite böljande del på slingan där ”Affe” alltid dagen innan tävling slipade på min teknik. Genom karriären har jag varit oerhört tacksam att han slipade på steget och tekniken, även om det ibland just inför tävlingar inte satta loppet dagen efter i fokus. För det kunde bli ett antal löpningar innan jag låg ”hyfsat” med armarna, hållningen ok och framföralt fotisättningen acceptabel. Riktigt bra blev det aldrig, men utan Affes träning hade jag aldrig kommit så pass långt som jag faktiskt kom.
Tänkte rätt mycket efter passet just på coachrollen, hur viktig den faktiskt kan vara. Nu vill jag inte påstå att den är viktig för alla, men även för mig själv idag ger rollen mig själv inspiration genom att se andra utvecklas.
Liten film från TSM-utbildningshelgs cirelstyrekträning. Där blev jag coachad av Carina och Micke Sjöblom smygfilmade!
New York Marathon 2010 | 2010-10-26 14:37 | Inga kommentarer
Pusselbitarna börjar falla på plats. Sista tröskelpasset och ”mellan långa” backpasset avklarat.
Kändes oroväckande bra, men jag får hoppas att det bara är formen som är på väg och inte någon sjuka som gör kroppen lätt!
- Annars är det ju minst sagt förkylningstider, och alla i ens närhet verkar gå runt mad halsont och snuva eller hosta. Resulterar i att jag börjar få hudsprickor på händerna av allt tvåltvättande…. Gäller att försöka vara smart, och inte utsätta sig för baciller precis efter de 2-3 lite tuffare pass som är kvar.
- För några pass till är kvar, men det mesta är gjort. För att få lite självförtroende tittade jag lite på km-raden sedan ”uppstarten” mot NYCM efter viloveckan efter Sthlm Marathon.
19 veckor, med ett snitt på 136km. Helt ok, och den bästa uppbyggnaden med km mot ett lopp på väldigt länge. På bilden syns veckornas km-rad och jämfört med motsvarande veckor inför 2.26.51 loppet i Stockholm har jag drygt 500km mer i benen!!
Som jag sagt tidigare är km inte allt, men in viss betydelse har det framförallt på maran.
Pratade lite kring det med tränaren Peter Holgersson i helgen, och han räknar inte km utan bara tid för sina aktiva. Genom att ”vikta” tiden får han en bra uppskattning om hur tuff träningen är. Tuffare pass gav tiden gånger koefficient på över ett och lugn distans gav träningstid mindre än den riktiga tiden ute. Någon typ av formel skulle säkert även kunna appliceras på kilometer räkning, men jag har alltid räknat alla kilometer som 1 km och sen satt in andra parametrar (antal tuffa pass) etc. för att få en hel överblick över träningen.
Lugn dist ikväll, lugn onsdag med lite spänstgivande styrka och sen med bävan och längtan mitt ”klassiska” 5000m test på torsdag.
Rapport igen på torsdag.
Listan minskar….
- 1 Långpass, lugnt och ”kort”.
- 2 Banpass: Snabbdistans (5000m) & ”flytintervall”.
- 1 Backpass: Kort backe inkl löpskolning.
- 2 Styrkepass. Ett spänst, ett allmänt
- ca 10 Distanspass. Fördelat på morgonjogg/ lugn vanligt distans. 5-10km.
- 1 vilodag
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-10-24 09:36 | 2 kommentarer
BARA TVÅ veckor kvar!!!
- Sen senaste uppdateringen har jag bockat av några pass och en TSM (Team Stockholm Marathon) utbildningsweekend.
När det gäller träningen fick jag till ett bra ”dubbelpass” genom korta banintervaller (15x300 med 50.1 i snitt) på onsdagskvällen och 10 timmar senare mitt sista ”långa” långpass innan New York.
Gillar effekten av först ett kvalité pass följt av ett långpass ”dagen efter”. Jag upplever de som det ger en bra kombinationseffekt inför maran.
Kändes det som jag fick ut önskad effekt även om jag inte hade planerat att sista timmen på långpasset skulle springas i blöt NYSNÖ!!
Lite tidigt att ha snö.. och jag kortade faktiskt ner passet med 3km från tänkta 35 km, just för att jag kände att snön direkt gav lite småkänningar i hälsenorna.
Så ingen mer snö nu innan avresan till NYCM!!
På fredagseftermiddagen startade TSM utbildningen och det kändes lite i kroppen på gruppens cirkelstyrka på kvällen att benen hade långpasset och intervallerna sittande i låren. Fuskade lite på de tuffare benövningarna, men helt klart innebar passet att jag kunde bocka av ett bra styrkepass.
Ska erkännas att jag var lite småstel under lördagen, så det passade bra att ”i princip” ta ut en löpvilodag. Visserligen inte helvila, men en kort lugn jogg med TSM ledarna och sen ”coachrollen” vid sidan då gruppen körde en kort kortintervallsession.
Listan med pass ”kvar har minskat”, och det börjar kännas att LOPPET närmar sig.
Hoppas på lugn tröskel ikväll som avslutning på veckan.
Listan att klara av innan 7 november;
- 1 Långpass, lugnt och ”kort”.
- 2 Banpass: Snabbdistans & ”flytintervall”.
- 2 Backpass: Mellan-Kort –backe inkl löpskolning.
- 2 Styrkepass. Två tuffare, tre underhållande.
- 1 Tröskelpass. Troligen uppdelat för bekvämlighet i 3x10min (3x3km)
- ? Distanspass. Fördelat på morgonjogg och lugn vanligt distans. Flexibelt i antal pass och km.
- 1-2 vilodagar. (Tog en aktiv vilodag, så har inte bestämt om det blir 1 eller 2 helvilor)
Bilder från TSM Anders Pettersson mobil!
New York Marathon 2010 | 2010-10-20 13:52 | 3 kommentarer
Lite trixigt just nu att få in ”all träning”, men har kunnat bocka av ett sista långback-pass.
Jag hade gärna fått in några till pass med långbackar i uppbyggnaden mot New York Marathon, men tre långbackpass är två fler än inför årets Stockholm Marathon!
- Nu är uppbyggnaden klar och det handlar mer om att ”slipa till”.
Passet; löpskolning följt av 10x350m backe blev det, och precis som på långpasset med fartökning har jag ”referenstider” från förr.
- Så även om känslan faktiskt var helt ok är inte farten riktigt som förr…men lite bättre än mitt enda långbackpass inför Sthlm.
”Mycket jämföra”, men som ni säkert förstår gillar jag att titta tillbaks och få bekräftelse på hur bra (eller dåligt) passet var för mig. Bra att jämföra ibland men sämre ibland.
Upplägget på passet är ”samma fart” uppför som utför, även om insatsen givetvis blir högre uppför. Jag har alltså ungefär samma tid i löpningen uppför som utför, med syfte att utför träna framsidorna på låren inför maran. Efter en bra period med ”snabb vilojogg” på långbacke klarar jag maran klart bättre muskulärt eftersom det oftast för min del ”tar slut” först just i framlåren.
Hyfsat tufft pass men lite mer fokus löpteknik än att bli maximalt trött, vilket jag ofta förespråkar på just backpassen.
Passen som är kvar att "bocka av" minskar, och det känns att loppet närmar sig;
- 2 Långpass; Ett långt och lugnt, och ett sista lugnt och ”kort”.
- 3 Banpass: Kort Intervall, snabbdistans och sista mer ”flytintervall”.
- 2 Backpass: Mellan och Kort –backe inkl löpskolning.
- 3 Styrkepass. 1 tuffare, två underhållande.
- 1 Tröskelpass. Troligen uppdelat för bekvämlighet i 3x10min (3x3km)
- ? Distanspass. Fördelat på morgonjogg och lugn vanligt distans. Flexibelt i antal pass och km.
- 2 vilodagar.
Närmst blir ett sista riktigt tufft banpass imorgon.
New York Marathon 2010 | 2010-10-16 17:23 | Inga kommentarer
Fick till ett bra pass idag. Kändes lite som äntligen.
Har jobbat på efter förkylningen men inga pass har känts riktigt bra och tider/farter har inte direkt gett något självförtroende.
Kändes som ett litet släpp på distansen i veckan som jag skrev om tidigare här på bloggen, men på torsdagens kvalité pass var jag tillbaks ”till kämpa” utan flyt.
Men idag bockade jag av ett av de ”2,5 långpass” jag hade kvar innan NYCM och det var skönt mentalt att det gick bra.
Körde ”mitt klassiska” långpass med distinkt fartökning.
Totalt sett relativt lugnt men tufft och bra fart mellan 25-30km. Efter fartökningen rullade jag på 7km till, så totalt 37km och mitt längsta långpass innan New York.
Jag gillar fartökningspass, och just nämnda pass har jag rätt bra referenser på. Inför Stockholm i år hade jag 16.52 på fartökningen och nu 16.09.(3.14/km)
Jämförbart så tillvida att det är på bana där 5km är 5km och att ökningen kommer efter runt 25km, men idag körde jag fartökningen ”inne” på Bosön och det är lite lättare än ute;
även om just passet innan Stockholm i år gjordes i vindstilla väder. Ofta brukar jag ha med några ”farthållare” och precis som innan Stockholm Marathon ställde ”doktor” Carlborg upp, och nu även Nubbe Norberg. Perfekt för motivationen att ha någon man ”har bokat in”, för då går det inte falla för lättheten att ”bara” rulla på hela passet lugnt.
Det var skönt att få med sig passet, och jag hoppas ”hämta hem” och tillgodogöra mig den fysiska effekten.
Mentalt gav det givetvis en kick, och det känns som jag åter kan vara realistisk med att ha sub 2.25 som mål i New York.
I samband med fartökningen, blev det ett kort stopp där jag bytte skor, och slutet av passet testade jag en ny sko. Lagom att jobba in en ny ”fräsch” sko med 3 veckor kvar, dock har jag inte ”bestämt att det blir den skon”. Innan Stockholm tvekade jag lite hur ”tunt/lätt och flexibelt” jag skulle våga mig på över 42km. Med hjälp av ”bloggläsare” blev valet den lättare varianten då.
Nu testar jag ett steg till i lätthet och markkontakt, och tvekar lite runt att ”klara” loppet i den.
Suveränt skön sko, ”sparar” 25-30 gram men tappar givetvis stötdämpning och tvekar lite om hur foten kommer att kännas efter 30km…. Jobbar in båda skorna parallellt och återkommer i ärendet.
– Nu, njuta lite av känslan efter ett bra långpass!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-10-14 09:30 | 8 kommentarer
Idag kom starlistan. Lite stolt, lite rädd, mycket inspirerad!
Känner innerst inne att jag inte direkt platsar i ”Proffesional Athletes”, samtidigt blir man ju lite stolt att man är med på elitlistan i ett av världens absolut mest prestigefyllda och statusfyllda maratonlopp.
- Även om det givetvis är på gamla meriter, ansenlig ålder och lite input från årets Stockholm Marathon kan man inte annat än bli inspirerad.
Gäller att inte ”tagga upp” för tidigt…. Det är många pass kvar där man kan gå över gränserna för vad den gamla kroppen tål, samtidigt därmed också många pass och möjligheter att slipa till och optimera all den träning som faktiskt är gjord sen Stockholm Marathon i juni.
Har nu tittat över vilka pass jag kan få in av de jag känner jag behöver, och ser att det finns följande utrymme i livskalendern fram till loppet till:
3 Långpass; fördelat på ett långt & tufft, ett långt och lugnt, och ett sista lugnt och ”kort”.
4 Banpass: med intervall, snabbdistans och sista mer ”flytintervall”.
3 Backpass: Lång-Mellan-Kort –backe inkl löpskolning.
5 Styrkepass. Två tuffare, tre underhållande.
1 Tröskelpass. Troligen uppdelat för bekvämlighet i 3x10min (3x3km)
? Distanspass. Fördelat på morgonjogg och lugn vanligt distans. Flexibelt i antal pass och km.
3 Vilodagar.
Detta ska passas in med jobb, varar några punkter är mer konkret ”påverkande” på träningen;
1 två-dagars personalkonferens, 1 TSM ledarutbildnings weekend, 1 TSM Kick Off, 2-3 inspelningar av Sverige Springer. (TSM = Team Stockholm Marathon)
Vidare ska passen passas in med familj, inkluderat en bilresa t.r till Sundsvall för konståkningstävling.
Gäller att ha en flexibilitet så jag inte gå över gränsen och alla pass förutsätter givetvis att jag är smart nog och har lite tur att klara mig från nya förkylningar.
Önsketanken är alla pass ovan, men vet av erfarenhet att det säkert blir till att plocka bort något. Rutinen från några års ”sista 3 veckorna fram mot en mara” säger att slutresultatet blir bäst om jag just lyssnar på kroppen och inte till varje pris fullföljer önskeplanen.
Gäller precis som när man följer ett statiskt träningsprogram att man tillåter sig ta bort något pass där det behövs.
Ikväll hoppas jag kunna ”bocka av” ett av 4 banpass!
New York Marathon 2010 | 2010-10-13 10:18 | 2 kommentarer
Gårdagens kvällsdistans började med samma känsla som senaste dagarna, till och med nästan ännu sämre..så tyvärr ingen direkteffekt av inspiration från besöket i Göteborg tidigare på dagen.
Sprang på 3km’s slingan ute i Husby. - Inte så att jag åker ut till Husby bara för att springa på just den slingan, även om det är lite ”mer plats än på Kungsholmen” och lite fler tända lampor än i Hagaparken, men dotterns konståkningsklubbs jakt på istider blir det ibland till att skjutsa ut till ishallen i Husby. Två timmars istid mellan 18-20 ger bra tid till distanslöpning!
Nu kändes de dock så segt att jag var på väg att ge upp efter ett varv. Kändes som löpningen inte gav något alls och behövde tänka varje steg för att komma framåt. Ingen skön känlsa direkt, men tror dom flesta löpare har upplevt just den känslan.
Men jag gav det ett varv till och tänkte lite på vad Yannick Tregaro pratat om gällande löpteknik med isättningen ”rakt under” och det var då ”släppet kom”.
- Hittade rytmen och rullade spontant på hela 5 varv och totalt 17km.
Riktigt nöjd med avslutningen, och hoppas nu på att det var just de pass som behövdes för att ”hitta rätt igen”.
Kanske var det energin av solnedgången som syns på bloggbilden som jag kom åt?!
- Nej, men faktum är att jag varit med om det ganska många gånger, att det har varit ett enskilt lugnt pass där man känner att nu flyter det igen.
Fullföljer dock planen med distans idag också, och sen laddade batterier till ett tuffare torsdagspass.
Bara 25 dagar kvar nu!
New York Marathon 2010 | 2010-10-12 16:12 | Inga kommentarer
På väg hem från Göteborg, efter en inspelningsdag av nästa veckas Sverige Springer.
Nedslag hos Yannick Tregaro´s träningsgrupp, där det var kul se ”stjärnorna” bli lite trötta…
”150 meters” lopp med Christian Olsson och Linus Thörnblad!!
- 18.2 mot 22.2!
Nja, jag var inte med...men förhoppningsvis har jag med ”hem” inspiration till kvällens egna distanspass.
- Kommit ur min ”rytm, och då behövs all inspiration jag kan få!
Tänkte jag skulle få inspiration genom att göra en ny önskeplanering fram till maran, men insåg ganska snart att den plan jag skulle vilja genomföra inte skulle funka praktiskt med ”livet utanför löpningen” med kommande jobb och familjeåtagande.
- Så ikväll ska jag kolla lite i träningsdagböckerna efter uppslag till en plan som kan funka. Ofta hittar jag faktiskt inspiration och tips på upplägg just ur gamla träningsdagböcker.
Med åren har man ju samlat på sig några olika upplägg…; givetvis både bra och dåliga så det gäller välja rätt!
I upplägget framöver kommer jag att ta in att min ”uppstart” efter förkylningen tyvärr nog var lite överoptimistisk.
Driven av att få in en planerad mängddel, startade jag för tufft vilket känns i kroppen och tyvärr även på dagens flygning till GBG (bihålorna).
-Så lugn underhållande distans de närmsta dagarna. Hoppas kunna ha planen igång med tuffare träning igen från torsdag. Så en synlig plan här på bloggen får vänta nån dag till.
För övrigt kan jag konstatera att kvällens Sverige Springer program får tuff konkurrans mot en viss landskamp…men vill ni se lite från Hässelbyloppet, så gäller tv4sport 21.30!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-10-10 15:27 | 2 kommentarer
Lite villrådig gällande träningen efter veckans inledande sjukdagar. Känns ibland lättare att råda andra än att råda sig själv.
Tog dock beslutet att "köra på" efter veckans inledande sjukdagar.
I min "lilla plan" hade jag tänkt lägga in en period med mängd nu med 4-5 veckor kvar till NYCM, och jag satte igång rätt tufft från torsdag, med bland annat långpass redan på fredagen.
- Men via dagens Hässelbylopp (strax över 34 min) kan jag konstatera att det nog var en lite "för tuff" uppstart.
Benen svarade inte alls idag.
Ok från start, men redan efter 2 km kände jag att det var svårt att jobba upp pulsen till en ok nivå. Högsta puls under loppet låg på 155!, vilket är lite lågt med tanke på hur benen kändes.
- Helt enkelt supersegt att pressa.
Jag ska dock inte deppa ihop, utan helheten med träningen torsdag-söndag är bra. Det får jag ta med mig och jag får försöka bortse från att målet om precis 4 veckor är att klara "Hässelbyfarten" fast 32km till!! Kändes inte helt realistiskt idag när jag kom in på Hässelby IP..
Veckans "Sverige springer-jobb" klarades av och det är ju få förunnat att kunna köra en snabbdistans på arbetstid! (TV-4 sport tisdag 21.30, för dom som vill se om loppet, och tyvärr då lite av min löpning också)
Nedjogg med vinnaren Musse, och för honom verkar planen klar mot maraton, även om det är "lite ny mark".
Inledande planen var att höja volymen över längre tidsperiod i några trappsteg och sen "en första" mara i vår.
Just nu skulle mängden stabiliseras runt 15-17 mil per vecka, och samtidigt i den träningen "utan att lätta upp" skulle lite terräng ingå under hösten tidig vinter.
Jag tror starkt på Musse, och kul för svensk maratonlöpning att han "äntligen" väljer att gå upp!
För egen del blir det (nog?) att hämta hem med en lugn måndag, för att sen funderar ut en uppdaterad plan inräknat sjukdagarnas effekt och Hässelbyloppets konkreta tidsbesked!
Återkommer med planen...
New York Marathon 2010 | 2010-10-06 21:33 | 3 kommentarer
Tappad känsla, men det känns ändå riktigt bra mentalt att ha rosslat igång igen.
Startade upp i morse, hals ok (?) och morgonpuls inom ”marginalen”.
Snorigt, stelt och kantigt men löpning!
Det blev en ”jobb-jogg” på Kungsholmen. Jag springer normalt sätt inte så mycket just på Kungsholmen trots att det borde ligga bra till.
Vet inte riktigt varför, men det blir lätt att man har sina invanda rundor och däri finns inte Kungsholmen, än. - Men efter i morse kanske det blir en ny runda i samlingen. Kan konstatera att Kungsholmen bjuder in till en eller annan riktigt bra runda vilket många upptäckt! Nästan fullt på ”löparstråket” redan vid 06.30 i morse! (ja, jag kom ut lite sent)
Vad bestod då jobb delen i joggen av? Jo, test av en eventuellt lite modifierad bansträckning på nästa års Stockholm Halvmara bansträckning. Eftersom fältet i halvmaran växt senaste åren, är det riktigt trångt när man kommer över till Kungsholmen och svängt ”vänster-vänster” ner till Karlbergskanalen efter ca 4,5km löpning. En lite propp som gör att många löpare inte riktigt kan hålla sin rytm och fart.
”Testen” nu var att istället för att svänga vänster på Fleminggatan, svänga höger och sen ner till Kungsholmstrand via Inedalsgatan. Testen bestod i att testa om just Inedalsgatan som är en lång backe hade en ok lutning utför för att ha i ett lopp.
Jag gav löpningen utför ok. Rätt kraftig lutning men inte brantare än att man nog kan ha en hyfsat ”rull”. Det hade varit tuffare att ha backen uppför, men konstaterar samtidigt att jag hittat en för mig ny backe för tuff backträning! Jämn och hård men löpbar stigning uppför och ansenlig längd på backen. - Kanske kan få in något NYCM pass där framöver!
- Så ni som ”slår låren” nästa år på Sthlm Halvmarathon nerför Inedalsgatan, kan skylla på mig eftersom jag alltså gav ok till ändringen…
Nu en natts sömn med förhoppning om att uppstarten idag av min löpning inte var för tidig…
New York Marathon 2010 | 2010-10-04 17:13 | 4 kommentarer
Planen gick inte att följa. Det är ganska typiskt att när man börjar dra upp riktlinjer så kommer det direkt grejer som ändrar om allt.
Det var tänkt att jag skulle lägga in en mängdperiod med start i slutet av förra veckan. Via träningsläger i Portugal och semester från ”jobb och familj” trodde jag att det skulle gå ganska smidigt att samla mängd till benen.
Men det ville tydligen inte min kropp för känslan efter senaste passet stämde tyvärr lite för bra. Rejält halsont och feber dagen efter mina 2x3000m, och veckans söndagslångpass som jag planerat innan eftermiddagsflyg till Portugal frös inne.
Ännu värre för mitt samvete var att jag inte kunde få mig till att åka iväg till uppdrag i Portugal.
Helt sänkt, och lite nere mentalt. Vill inte stå som sjuk ledare utan inspiration inför entusiastiska löpare. Dåligt samvete mot lägerdeltagarna och besviken på att just nu få ett avbrott i den träning som faktiskt gått riktigt bra sett ur ett helhetsperspektiv sedan Stockholm Marathon i juni.
Det ända positiva just nu är att det ibland är bättre att det bryter ut, än att det ligger nått ”latent” i kroppen som hänger i länge.
Nu jobbar immunförsvaret för fullt för att rätta till allt.
Tycker att jag känt att det har legat något och ruvat en tid, och med tanke på hur dåliga ”halva familjen” varit så är det nog inte så konstigt. - Hoppas innerligt att det inte blir lika långdraget som för min fru. Hon har fått vila helt i 14 dagar, och det har jag inte tid med just nu!!
Hur gör man då när planen inte går att följa?
Jag är ju inte direkt ensam om att på vägen mot ett mål få ta några omvägar. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska svänga, men i skrivande stund finns inget alternativ mer än att vila och se hur långvarigt det blir.
3,4, 5 dagar brukar inte göra så mycket enligt mina erfarenheter, mer än att man mentalt tappar lite. Man vill ju träna och ofrivillig vila känns aldrig bra, och ger inte självförtroendet någon kick i rätt riktning.
När det gäller feber och halsont är dock mina regler tydliga gällande träning. Ska inte förvanska sanningen och säga att jag alltid följt dessa regler, men genom åren har man blivit ”vis” och vet av erfarenhet att ett ”trots” oftast resulterar i att sjukhistorien bara blir längre. Dessutom innebär det även risker, och hjärtat har man bara ett av!
Så just nu vila som tyvärr inte är av typen där kroppen verkligen vilar på. Känner av både leder och ligament att man är skörare och stelare än normalt!
New York Marathon 2010 | 2010-10-02 19:49 | Inga kommentarer
Bra pass idag, 2x3000m bana på 9.26-9.28, men lite oroande känning i halsen nu...Klassiskt "efter ett bra pass"...
SVMM, Sport Vi Minns Mästerskapen är en tävling som Mikael "Slang" Larsson och Johan "Bertil" Swärdh skapat. Tanken från början var att bjuda in "gamla löpare" från förr, som lagt av men fortfarande gillar friidrott och löpning.
Ett kul sätt att träffas trots att man lagt av.
Med åren har arrangemanget växt, och det kommer löpare "från förr" men även löpare som fortfarande är riktigt bra igång och har "framtiden för sig".
Totalt runt 70 löpare som körde 3km i spannet 8.22 till 12 min lite drygt. KUL!!
Jag räknar in mig till löparna från förr...och vet att jag fått ut allt ur min kropp, i min karriär, i form av tider och placeringar, men det hindrar ju inte att jag just nu ändå jobbar mot ett mål.
Ett mål utifrån den vardag jag har nu.
- Målet som ju den här bloggen handlar om är NYCM, 42195m den 7 november, och då passade det bra att idag både köra B-heatet och A-heatet i SVMM. Perfekt "lite under tröskelpass" med 2x3000m med joggvila mellan loppen. Nöjd med att klara hålla målet som var "kontrollerat" 3.09 fart. (ville under 3.10...)Totalt 20km med uppjogg, vilojogg och nedjogg får anses ok.
- Men som sagt lite oroande halskänning som säkert har sitt ursprung hemifrån där alla utom jag varit "däckade".
Bara att hoppas det inte är på riktigt, eller att det försvinner lika snabbt som det kom.
Imorgon är det dessutom tänkt att jag ska åka iväg till Portugal för en veckas "ledare på träningsläger" i värmen....inte läge bli sjuk!!
Bifogar en liten film från SVMM, som för övrigt vanns av en så rutinerad löpare som Oskar Käck!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-09-30 17:45 | 5 kommentarer
Stelt idag efter ett pass utanför bekvämlighetszonen igår.
Körde 15 stycken 400-ingar förra veckan, nu blev det bara 10 st men klart jobbigare. Hur hänger det ihop att 10 är jobbigare än 15?
- Jo det handlar om min mjölksyratröskel.
På 15 intervaller blir det lite ”lugnare fart” och passar mig ok.
På 10, ja då ska det gå fort, och så fort att det blir klart snabbare än min syragräns. Kanske inte ett ”all out pass”, men tufft och bra. Jag behöver det för att nu börja jobba upp överfart och stimulera syreupptagningen och förmågan transportera bort syra ur musklerna.
Men då frågar man sig om jag verkligen ska ha syra på maran?
Nej, men ofrånkomligt kommer jag, om jag vill springa fort ansamla lite syra i musklerna efterhand, på broar backar och kanske vid klunglöpning där man tar vätska etc. Då är det bra om kroppen snabbt kan fixa till så att musklerna kan arbeta utan syraansamling.
Lite besviken dock på passet, eller inte passet utan snarare resultatet. Hade hoppats lite snabbare, men det var mitt första ”snabba” pass med lite syra inblandat på länge. Hinner nog få in 4-5 till innan NYCM trots att jag från imorgon går in i en liten mängdperiod!
Bifogar en kort film som illustrerar passet. Först lite uppvärmnings löpskolning, sen pang på 10x400m där vi rullande drar var tredje intervall, och där det syns hur mycket jag får släppa på sista…
Men att medeldistansare Ken Philblad är tröttast; orkade inte jogga ner mer än 400m…
Min andra farthjälpare Daniel Norberg klarade dock ned joggen bra!
Imorgon hoppas jag på mängd!
New York Marathon 2010 | 2010-09-28 11:31 | Inga kommentarer
Två dagars bloggstiltje här, men inget negativt har hänt vilken oftast brukar vara orsaken till uppehåll i uppdateringen. - Det har helt enkelt bara blivit så att jag legat lite efter på hemmafronton och på jobbet. Så den tid som har funnit över har jag fått lägga på träning…
Summerar upp vecka 38 och ger veckan ett ok, men inte mer. Ett lugnt tröskelpass, ett bra banpass med 400-ingar, men i övrigt lite allmänt sliten och lite småsega pass.
Trots att jag pulserade ner mängden till totalt 128km, svarade kroppen inte direkt. Jag vet att det kan bli en liten fördröjning i effekten av lugnare träning, så det oroar inte just nu i alla fall!.
Med tanke på jobb och lite annat blir det minst två lugna dagar även som inledning på innevarande vecka, även om gårdagens TV pass känns lite i höftböjare och muskulärt inte var direkt ”vila”.
Temat på nästan vecka av Sverige Springer är löpskolning (o löpmode och ny skor), och även om jag faktiskt kör ett pass löpskolning varje vecka blev det tydligen lite påfrestande ändå!
Underlaget kanske var mer anpassat till filmningskrav än perfekt löpskolningsunderlag!
För övrigt ett avsnitt även ikväll, med bla förra veckans lugna tröskelpass. TV4 Sport 21.30!
Annars noterar jag med lite bävan att New York Marathon närmar sig med stormsteg.
Jag hoppas hinna (och att kroppen klarar) lägga in ett tuffare block träning över drygt 14 dagar med start i mitten eller slutet av denna veckan. Kroppen får bestämma ”starten” på blocket. Tanken är inte att det ska vara drygt 14 dagar i rad med tuff träning, men helheten över perioden ska bli tuff! Ser fram mot träningen men även lite träningsångest!
Bilden från gårdagens TV-jogg, där berömda bloggaren Petra Månström ger sig in på löparmode.
Den delen av programmet tillför jag inget… Men visst måste mössa ingå i löparmodet
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-09-25 16:07 | Inga kommentarer
Stod vid 28km idag ute på Lidingöloppets 30k. Hade assistent i form av dottern som filmade ”täten”.
Jag fotade lite. Bilder senare, men filmen om tekniken funkar nu.
Som synes många riktigt trötta ben....
Jag vet själv hur det kan kännas just vid ”sista backen”. Brutalt jobbigt!!
Dottern undrade varför dom gick…- ja efter 28km på Lidingö säger oftast hjärnan till kroppen att man borde gå…
Tur att jag inte sprang själv idag.
För att kunna stå ”nöjd” ute längs banan körde jag eget långpass på morgonen. Inget riktigt flyt, men skrapade ihop 32km inkl 5000m ”mitt i” på 16.28 assisterad av min träningspolare Dr Carlborg.
- Fick kämpa för att inte släppa under 5k delen, så jag tror inte jag heller haft så bra fart vid 28km backen på Lidingö idag.
Träffade för övrigt Janne Holmen vid 5000-delen i mitt långpass.
Snackade lite och "3-pass i veckan" gav ju rätt bra placering på Lidingö. Kul med David Nilsson, behövs lite nya unga som vågar testa långt!
Både Janne och David skymtar förbi i filmen.
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-09-24 21:06 | Inga kommentarer
JA, jag är ute på mässan på Lidingö. Får inspiration av alla löpare och löparfrågor, och visst får man lite sug efter en start.
Men NEJ blir inget Lidingö för egen del i år, utan jag nöjer mig med ”stå på mässa” och att heja längs banan.
All fokus mot New York.
Resonerade lite med mig själv och visst skulle Lidingö 30 km vara ett bra pass, men också en stor risk att det skulle bli ”ett för bra pass”.
Lite rädd att jag med 6 veckor kvar till New York, inte skulle klara hålla igen på vissa träningsmoment efter 3 milen, och då tror jag risken för att loppet skulle bli sittande i kroppen för lång tid skulle vara överhängande.
Tror, i det läge jag är nu, att jag behöver få in de fartpass jag skulle missat med ett 30 km lopp imorgon.
Dessutom kan jag säga att mässan inte heller direkt är en bra fysisk uppladdning inför ett 30km. Inspirationsmässigt bra, men både rygg och ben knorrar lite nu när mässadagens slut närmar sig.
Bild från Lidingömässan på två som springer, och troligtvis springer dom fort!
Ulrika gör en spännande debut som ”långlöpare” och Lasse kan säkert utmana Kenyanerna!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-09-20 22:32 | Inga kommentarer
Lite ovant att springa i mörker, men ikväll blev det ”mörka Hagaparken”.
Lite irriterad på att, nu med mörkrets intåg, inte lamporna är uppe på ”nya stigen” runt Victorias och Daniels kommande residente.
Först var man lite irriterad på att man som konservativ löpare fick ”ändra runda” i och med att kungligheterna skulle flytta in. Irritationen släppte genom att det byggdes en riktigt fin grusstig längs vattnet som gav Hagaparken en naturlig ”löprunda”. – Och nu irriterad igen...SÅ Statens fastighetsverk upp med lamporna nu, så vi kan springa morgon o kväll!!
En disig måne gjorde dock att det hjälpligt gick att genomföra rundan utan att behöva vända. Höll inte så hög fart ändå…med tanke på stela ben sen långpass igår och ”Sverige Springer löpning” på förmiddan idag.
– Nog klagat, det var ju en veckorapport för vecka 37 jag skulle lämna. Kan konstatera att jag kunde sätta in en veckodeponering på 155km ”till banken” som jag hoppas kunna ta ut den 7 november i New York.
Känns bra att det flyter in så pass stor volym, men det gäller att inte lockas att sätta in för mycket för då finns ju risken att man inte kan ta ut nått alls.
Jag har hamnat i ”fällan” förr, att man stirrar lite för mycket på veckovolymen och lägger in något extrapass just bara för att ha en fin veckosiffra. Helheten är klart vikigare än både enskilda pass och enskilda veckor.
Vecka 37 i övrigt har ni via bloggen; lite teknikbacke, bandpasset med 8x1km, 3x5x300m bana och avslutande ”mellanlugnt” eller kanske ”mellanhårt” långpass över 35km.
Nu ny vecka och nya pass på gång, även om det ser ut att bli en lite trixig vecka att ”få in” alla pass som jag vill!!
Skriv en kommentar | Inga kommentarer
New York Marathon 2010 | 2010-09-19 21:46 | 3 kommentarer
Inte riktigt sant att mina 35km i morse är mätt med tumstock. Men en lite del i alla fall…
Jag får ofta frågan om hur jag vet att jag sprungit exakt så långt på enskilda distanspass. Svaret är att jag oftast inte vet exakt, men på känslan man genom åren skaffat sig för ”min fart” kan jag via ”tiden ute” räkna fram ett rätt bra svar på sträckan. Säkert lika stor säkerhets som en GPS eller fotsensor för den delen.
Nu ska jag direkt säga att jag ÄR POSITIV till både GPS och fotsensor.
Jag tycker dessa är BRA hjälpmedel för många att räkna fram ungefärlig sträcka och fart på sina pass.
Motivationsfaktorn till passen tror jag också för många ökar genom att ”få fart/sträcka”. Själv kan jag också triggas av att se en ökande fart på klockan.
– Men jag stämmer inte riktigt in i profilen på personer som tar just sin GPS eller fotsensor som det absoluta svaret på en avverkad sträcka.
Senast var det lite debatt efter Stockholm Halvmarathon, där många ansåg på allvar att sträckan var för lång. Deras GPS visade för långt, men deras GPS visade inte lika mycket för långt…så även personer som sprang tillsammans exakt samma sträcka hade olika resultat…vilket ju säger att en GPS inte alltid visar exakt.
Hus, broar, tunnlar etc., påverkar hit och dit. Jag har ju testat lite, och senaste testen visade ”min mätare” för kort på en kuperad distans i skogen och för långt på 400m bana. I skogen hade jag en diff över 11km på 280m för kort, och på banan pep klockan för 1km efter 980m. Bra så men alltså inte exakt!!
Hur vet jag då?
Som jag sa, det vet jag inte, men i morse när jag körde veckans långpass passerade jag vissa kontrollpunkter och eftersom jag var i Helsingborg passerade jag min bardoms 1000m sträcka. – Och just det, den är uppmätt med tumstock. Som 14 åring var man noggrann när det gällde sträckor, och då fick man inte ens låna skolans måttband, men pappas tumstock gick bra.
Passeringen i morse lång på ”ditvägen” på 4.12 och på hemvägen på 4.08 och stämmer rätt bra in på hur farten såg ut över mina 35km i morse. Var faktiskt även in om Hedens idrottsplats och där blev det 4.09 på den långpassfart-km och en även en spontan farthöjning över 1km på 3.05!!
- Liknande kontrollpunkter har jag på vissa rundor även i Stockholm, även om dom inte är mätta med tumstock…och det har genom åren alltså gett än rätt bra känsla för ”min fart”. Lite svårare blir det när man ska hålla någon annans fart…då sviker känslan , och då är säkert GPS och fotsensor säkrare.
Veckorapport 37 imorgon kväll!
New York Marathon 2010 | 2010-09-17 19:30 | 2 kommentarer
Nej, jag har inte gjort det perfekta passet, tyvärr, men jag anser att 300-ingar är det perfekta passet för att på ett ”snällt sätt” jobba upp fart.
Egentligen kanske jag inte ska säga 300 m, utan istället ange en intervalltid på runt 50 sekunder. Precis lagom långt för att klara hålla fart, och precis lagom långt att för att ge både fart och uthållighetsträning om vilan inte är alltför lång.
Nu pratar jag om ”långlöpar 300-ingar”, och inte medeldistans 300m: för då är nog just 300 m intervaller kanske ett av de tuffare passen?!
Fick till årets bästa 300-pass idag, mycket tack varje mina fart och inspirations träningskompisar som ”alltid är redo” när jag kommer på besök i Helsingborg. Oerhört tacksamt att kunna ”ringa in” träningssällskap; kvalitépassen blir så mycket lättare att genomföra med sällskap.
Regn och rusk i Helsingborg gjorde att vi ”smög” in och körde i Helsingborgs inomhushall. Lite fusk kanske, men klart bättre om målet med passet var fart.
- Med motvind och ösregn ute, hade det nog inte gått så fort med flyt, utan mer sakta med kämpa och det var inte det jag var ute efter.
- Men givetvis var inte allt bara ”skönt”, utan det var tufft också…
IS Göta ”BG” och Lars A såg till att jag blev riktigt trött, men också nöjd och alltså en bra förutsättning för en positiv fredagskväll.
Lugnt imorgon, men sen ser jag redan fram mot söndag då jag hoppas på långt och lugnt eller något kortare och hårt. Kroppen får bestämma!
New York Marathon 2010 | 2010-09-16 19:04 | 7 kommentarer
Det var nog tur att jag inte kunde stanna i Göteborg till kl 18.00 idag när Solvikingarna skulle ha sitt klubbmästerskap på ”milen”. Men debut på ”milen” i Skatås blev det ändå. Har genom åren fått lite frågor runt vad jag anser om denna som jag förstår klassiska milrunda uppe i Skatåsterrängen.
- Kan konstatera att den nog inte är någon mil man sätter personbästa på, men kan också konstatera att rundan måste vara en schysst Lidingöloppsträningsrunda för Göteborgarna.
Även om det var återhämtningsfart, tyckte jag att min arbetsinsats var klart högre än att landa milen på 51 (!) minuter. Hur som helst kändes benen ok, och löparpsyket fick sitt på den faktiskt - i lugnt tempo- riktigt sköna och för den del fina rundan.
Nu tåget vidare söderut, så imorgon blir det träning med inslag av nostalgitankar då det blir löpning på för mig gammal klassisk barn och ungdomsträningsmark i Helsingborgstrakten.
New York Marathon 2010 | 2010-09-15 18:34 | 4 kommentarer
Kan konstatera att jag överskattade mig lite i lördags, när jag var farthållare i ”1.20” fart på Stockholm Halvmarathon.
– Inte så att jag inte klarade det, men trodde inte att kombinationen av en morgonjogg på 16km och sen halvmaran i 3.47-fart skulle sätta sig så pass i benen.
– Gav mig lite besked att jag behöver några tuffa längre pass i relativt hög fart innan New York Marathon den 7 november.
– Annars var farthållarjobbet kul, även om jag tror jag var lite bättre som just farthållare förra året. Gick på några sekunder för fort per kilometer efter 12-13km, men det är inte helt enkelt att springa det perfekta upplägget.
Hoppas man hjälpe några löpare; fick i alla fall feedback från 1! kille direkt efter att det var hans första ”sub 1.20” och har var med ”i rygg” så gott som hela vägen, förutom någon km efter att han stannat och pussade lite på sin flickvän(?) efter ca 13km…
Mina ben då, jo idag var dom igång igen och det blev ett pass ”i källaren”. Just att det var i källaren illustreras i min första ”bloggvideo”…hoppas bli lite bättre med kamera och klippning framöver när jag blir mer van videoklippare.
8x1000m blev det med start i tröskelfart och avslut i intervallfart. Hyfsad känsla med tanke på hur dagarna efter halvmaran känts.
Dagarna mellan halvmaran och dagens pass då? Lugn distans, ett backpass som blev omgjort omgående till teknikbacke efter känslan i benen och sen en ”TV-inspelningslöpning”.
Jag är med och gör programmet ”Sverige Springer” i TV-4 sport (hoppas ni kollar!) och igår var det inspelning med tema backe ute på Lidingö tillsammans med Malin Ewerlöf. - Vis av att ha gjort en säsong av programmet vet jag att alla korta inspelningslöpningar sliter mer än vad det ger km i träningsdagboken. Så nu har jag sagt att just inspelningsdagar ska jag inte räkna km och ha andra planer för träningen än TV-löpning. Förhoppningsvis slipper jag då få kommentaren att ”du såg segare och stummare ut än programledar-Odén, och det blir nog bättre så för min gamla kropp. Att försöka ha spänstigt steg i TV samtidigt som jag gjort ”riktig” träning är ingen bra kombo!
Nu är det dags avsluta här. Min träningskompis DR Carlborg står snart utanför dörren redo för nästa pass att bocka av inför NYCM!
New York Marathon 2010 | 2010-09-13 12:04 | 2 kommentarer
Hallå löparkompisar,
efter ett långt sommaruppehåll som ”bloggare” startar jag nu upp min blogg här på marathon.se igen.
Senast jag skrev handlade bloggen om min uppladdning inför Stockholm Marathon 2010.
– Loppet gick riktigt bra, och gav mig inspiration till nästa STORA lopp som om allt går som planerat är NEW YORK MARATHON den 7 november nu i höst.
Precis som när jag bloggade inför Stockholm Marathon hoppas jag texterna kan ge lite inspiration och tips på löpträning och maratonträning.
Inför Stockholm skrev jag lite framåt i tiden om hur och vad jag skulle göra för att eventuella andra Stockholm Marathonlöpare skulle kunna haka på upplägget.
– Från nu blir det inte regelbundna rapporter framåt i tiden, utan mer hur min egen träning fortskrider mot New York Marathon.
Vad har hänt sen sist då?
– Jo, efter att jag landade på 2.26.51 i Stockholm Marathon fick jag riktigt bra motivation för att försöka ta upp träningen ytterligare en nivå, och det har jag faktiskt gjort!
Trots att kroppen börja bli gammal, i alla fall gammal som löpare, har jag kunnat dra upp träningen ett lite snäpp och i skrivande stund känner jag mig faktiskt lite bättre än inför Stockholm Marathon!!
- Och det ger mig inspiration om nått, men samtidigt vet jag att inspirationen inte får bli större än vad kroppen och knoppen och tillvaron allmänt tillåter.
Hur det går kan du alltså läsa här!
löparhälsning från Szalkai
RSS
Presentation
Vår träning 2011| 29 maj | Rekordlångsamt (17) |
| 25 maj | Positivt men... (10) |
| 17 maj | Stumt men bra |
| 8 maj | Positivt trött (6) |
| 1 maj | Svikare (10) |
| 25 apr | 1 sekunds tapp (2) |
| 19 apr | 100 km SM guld (6) |
| 13 apr | Räknar ner igen (12) |
| 7 apr | Kombinationspass |
| 29 mar | Biceps värk (4) |
- 1 av 7
- ››