Stort grattis Maria, kan du berätta om ditt fantastiska dygn?
– Tack. Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga och vad som hände.  Jag bara sprang. Det gick väldigt, väldigt lätt nästan hela tiden. Planen var att springa 245 km och med det försvara guldet. Men sedan med 7 timmar kvar började vi räkna på att europarekordet var inom räckhåll. Då utgick vi från att rekordet var på 247,1 km, för det var det gamla banrekordet på 24 timmars.
– Men sen efter lite efterforskningar av min support fick jag veta att dom slopat särskiljningen mellan rekordet på väg respektive bana och då var rekordet helt plötsligt 250 km. Det fick jag veta med 2 timmar kvar, så då blev jag tvunget att öka.
– Det var nog inte så lätt för min tränare Andreas Falk att säga till mig att jag behövde öka för att klara det verkligt gällande rekordet, men när jag fick höra det vara det bara att köra. Det får bära eller brista och det var ju sen verkligen meter det handlade om, så jag fick verkligen ligga på.

Ja du slog rekordet med runt 500 meter, hur funkar det att kunna öka upp farten där när du varit igång och sprungit i över 20 timmar?
– Ja, det undrar jag med. Jag hade väldigt ont i benen på slutet, det kom med runt 4 timmar kvar. Då tänkte jag att jag verkligen inte kan springa fortare. Men jag provade, och det blev en liten förändring i löpsteget och det kändes faktiskt mycket skönare att springa i ett högre tempo. – Så rent muskulärt var det lättare i ett högre tempo, samtidigt visste jag inte om jag skulle orka hela vägen till 24 timmar. Men jag litade på Andreas, för han har faktiskt aldrig hittills haft fel gällande min löpning.

Hur var känslan när 24 timmars slutsignalen gick?
– Jag hade inte stannat mer än tre gånger på hela loppet (toa stopp). Så när jag väl stannade vid slutsignalen vek benen sig och balansen försvann och jag rasade ihop i en liten hög. Samtidigt var det surrealistiskt, för det var första gången på ett 24 timmarslopp där jag inte tänkt tanken ”kan det inte vara slut snart”. Nu blev tanken under loppet istället att jag måste hinna ett varv till på den här timmen, annars kommer det inte att gå. Min psykolog som jag jobbar med har försökt få mig till att vara i nuet och acceptera saker utan att värdera dom, som till exempel smärta. Så det tog jag verkligen till mig den här gången och jag försökte få ut så mycket som möjligt av varje timme. Det är första gången jag har klarat att verkligen göra det på ett lopp.

Vi pratade ju innan loppet kring dina triggers, där du efter varje 6 timmarsblock skulle få en belöning?
– Jo det funkade bra. Fantan vid 12 timmar var fantastisk, och fram till dit höll jag planen helt. Men sen vid 18 timmars passeringen skulle jag ta en lättöl, men vittringen på rekordet gjorde att jag kände att jag inte hade tid att gå och dricka en hel lättöl. Så där blev det bara en liten mugg innan jag körde vidare. I övrigt körde jag på gel, sportdryck och vatten med elektrolyter.

Du var inte i ledningen i början av loppet, hade du ändå känslan av att allt var under kontroll gentemot dina motståndare i loppet?
– Jag ligger nästan aldrig i ledning i början och det hade jag räknat med. Men sedan var det en Kroatiska som sprang fort lite för länge. Så henne fick jag fånga in efter runt 11,5 timmar. Men efter det, väl i ledning, hade jag ingen koll bakåt utan jag utgick från att jag låg på schemat och då kommer det lösa sig.

Hur tillbringar man dygnet efter ett 24 timmars rekord och guldlopp och hur känns kroppen?
– Ja, några sekunder efter att jag rasat ihop i min lilla hög kom det en dopingkontrollant och ville ha mig därifrån direkt. Så hela den proceduren tog väldigt lång tid, och sen blev det prisutdelning. Så först rätt sent på kvällen kunde jag slappna av. Efter tidigare 24 timmarslopp har jag haft problem att äta, men den här gången var jag till och med lite hungrig och det är ett bra tecken. Kroppen kändes också oförskämt bra. Det enda lilla var en blåsa på en tå som jag fick gå upp inatt och punktera för att det dunkade på så hårt. Men som helhet känns det mycket bra.

Kanske lite tidigt att fråga vad nästa mål blir efter den här fantastiska insatsen, men jag gör det ändå. Hur ser framtiden ut gällande din satsning?
– Det är ju 24 timmars VM nästa år i början av juli, så det är ett konkret mål. Jag vill ha bättre utsikt från prispallen där än vad jag hade ifjol på VM i Turin.

Träningsmässigt, kommer du fortsätta göra några förändringar mer än att jobba med strukturerad fartträning?
– Ja, vi tror att det finns mer att krama ur just fartträningsdelen, men sen har jag även lite idéer runt styrketräning. Man märker efter varje lopp var det tar slut snabbast, så det kommer jag jobba med i vinter. Extra styrka för låren, baksidan och rumpa. Där kommer styrkefokusen ligga.

Marathon.se/Szalkai tackar för intervjun och det blir säkert tillfälle att återkoppla innan det blir dags för VM där Maria definitivt kommer tillhöra förhandsfavoriterna.

EM i 24 timmarslöpning, kvinnor:

1. Maria Jannson, Sverige, 250.647km
2. Patrycja Bereznowska, Polen, 241.633km
3. Agata Matejczuk, Polen, 232.285km
4. Therese Falk, Norgem 228.323km
5. Milena Grabska-Grzegorczyk, Polen, 227.511km

Män:
1. Dan Lawson, Storbritannien, 261.843km
2. Ondrej Velicka, Tjeckien, 258.661km
3. Stephan Ruel, Frankrike, 257.296km
4. Piero Lattarico, Frankrike, 253.631km                    
5. Patrick Ruiz, Frankrike, 252.364km

Lag kvinnor;
1. Polen  701.429km
2. Sverige 691.656km
3. Frankrike 655.332km
4. Tyskland 651.486km
5. Ungern 638.675km

Lag män:
1. Frankrike 763.291km
2. Storbritannien 743.269
3. Tyskland 720.006km
4. Danmark 717.869km
5. Tjeckien 686.710km

Alla resultat från EM i 24 timmarslöpning