Amsterdam marathon

Nu har vi kommit hem från Amsterdam. Ska försöka mig på en liten resumé av loppet.
Amsterdam marathon var även lite av en test för att se hur kroppen känns efter lite hårt tävlande på slutet. Nästa år kommer ju comrades och VM på 100 KM att ligga ganska nära varandra i kalendern. Detta var ett bra tillfälle att testa om kroppen kan prestera på topp med 2 tävlingar få pass tätt. Tycker att resultaten efter VM har varit helt OK och jag tycker inte att kroppen har känts så jätte sliten. Tyckte dock att jag inte riktigt kom upp i den farten i Amsterdam som jag hade hoppats på, men sluttiden blev ändå bara 1 min över mitt pers på maran. Morgonen innan maran började med att magen inte helt ville vara med. Efter 2 toa besök på hotellet och ett i ”skogen” innan start så kan jag säga att magen var helt tom. Starten går inne på olympiastadion vilket innebär att det är ganska trångt i början innan man kommer ut på gatorna. Hade hela elitfälltet av damer och herrar framför mig samt en hel del holländska löpare. Lyckas ändå hitta min fart ganska fort och vi blir en liten grupp på ca 6-8 personer. Jag får dra klungan ganska mycket i början, det är först efter ca 10-12 km som en av de övriga hjälper mig lite. Planen var att inte springa så jättefort fösta halva utan att försöka att göra 2 jämna halvor. Vid 15 km ökar en i min klunga farten betydligt och jag känner direkt att jag inte kan följa med. De övriga i gänget försöker även att gå med utbrytaren men efter ca 1 km så ger även de upp. Nu har våran fina grupp blivit ganska utdragen och härifrån och in så får jag springa solo.
Får även en lite konstig känsla i magen och börjar fundera på om morgonens toa övningar. Men det blir bara lite kluckande och ingen större värk. Vid 25 står Zandra och ger mig lite vätska. Det börjar kännas lite tyngre nu och en klunga med löpare som kommer upp bakifrån passerar. Börjar få lite negativa tankar i huvudet. Farten går ner lite. Vid 30 står åter Zandra med vätska och även lite energi gel. Efter detta så börjar jag åter piggna till. Jag passerar lite löpare (och dam täten passerar mig….) Vid 35 börjar det kännas lite roligare igen. Zandra finns ännu en gång vid 38 km med ännu en gel. Här ifrån och in passerar jag i stort sett alla som passerade mig från 25 km, lyckas även se lite av de löpare som jag hade sällskap med de första 10 km. En riktigt skön känsla att hela tiden springa om andra löpare. Tyvärr så lyckas jag inte passera den sista som jag ser framför mig. Kommer upp i ryggen på honom med 150 meter kvar. Jag försöker att spurta men det gör även han. I resultatlistan visar det sig senare att det var om segern i M35 klassen som jag sprutade ….. Nu missade jag den segern med 2 sek.

http://evenementen.uitslagen.nl/2011/amsterdammarathon/index-en.html