Det är kul att springa Hässelbyloppet (när det går lätt)! På alla bilder som min kollega C Lindencrona tagit springer jag med ett leende. Nu gjorde jag inte det hela loppet, utan mest för att jag tyckte det var kul att han och hans fru kommit ut till Hässelby i det ruggiga vädret för att heja på mig.

Ska ärligt säga att jag inte var så där väldigt sugen på att springa tidigare på morgonen. När vi promenerade till Caffe Nero för att äta frukost tyckte jag bara att det var kallt och ruggigt. Min känsla hade inget att göra med att jag inte gillar Hässelbyloppet, tvärtom, det hela handlade om att jag mentalt redan börjat ladda för Amsterdam maraton. Tror jag var lite orolig för att jag helt plötsligt inte skulle ha någon bra känsla i löpningen (hjärnspöken) längre. Det visade sig inte stämma, jag fick en genomkörare med mycket bra känsla. Lyckades till och med komma hem med ett personbästa på 10 km väg (34.50) och det med en känsla av att det finns en växel till (hoppas jag).

Vad jag kunnat läsa mig till på sociala medier var inte jag den enda som slog personbästa. Ett år av träning och det kan gå fortare nästa år (om det är målet med träningen).

Tack till min klubb Hässelby SK för ett välarrangerat lopp.

Alla foton: C Lindencrona