Jag var i valet och kvalet in i det sista, huruvida jag skulle springa Startmilen i Örebro eller Premiärmilen här hemma i Stockholm. Startmilen har jag sprungit många gånger, har tom. banrekordet, bara en sådan sak! Jag gillar atmosfären, alla kända ansikten och så kan man springa in en liten prispeng. Banan är två varv och den är hyfsat snabb, lite beroende på vind.
Vad var det då som gjorde att valet föll på Premiärmilen? Det var inte den snabba banan i vart fall, slakmotor och branta backar och 2 km på grus, men jag är och andra sidan inte i form för pb-tider och då spelar det inte så stor roll. Det var träningseffekten jag var ute efter i första hand. Det som fällde avgörandet var att det var bekvämt att värma upp till starten och att det bara var ett varv. För min 3:e plats belönades jag med en skål. Det är ingen lukrativ sport, det är tur att jag har ett jobb. Jag tycker det är lite synd att arrangörerna av stora löpartävlingar inte vill stötta svensk elitlöpning. Alla de stora lopp jag sprungit i UK eller Holland har ett visst antal pengapriser för internationella löpare och fler och generösare för inhemska löpare, just för att stötta lite extra.
Loppet då, trodde jag skulle kunna springa lite fortare, men 36.58 var formen för dagen.