Vad händer nu då?

Det kan man fråga sig! Mycket skoj hoppas jag, för om sex dagar åker jag till Flagstaff på träningsläger, som jag har längtat.

I Flagstaff väntar tre veckor av bra träning på hög höjd. I slutet på april flyger jag till San Francisco för att springa ett 10 000 m lopp på bana den 4 maj. Första 10 000 m loppet på nästan två år, nervöst.

Den här veckan är en lite lugnare vecka för att kroppen ska få återhämta sig efter halvmaran i lördags. I måndags sprang jag 2 x 8 km lugn distans, kändes förvånansvärt bra i kroppen. I går blev det 15 km distans inomhus på band eftersom den här pollenallergin håller på att ta kål på mig. Idag blev det 10 km lätt progressiv distans på lunchen och på kvällen ytterligare en distans med 15 x 20/30 s. Jag har en platt favoritstig vid stora skuggan där jag alltid kör de här 20 sekunders fartökningarna, får alltid så bra känsla när jag springer där. När jag först fick det här passet av Peter Holgersson en gång i tiden var det 20/40 s och jag körde det alltid dagen före tävling, kanske ska börja med det igen.

Motivationen är det inget fel på, särskilt inte efter att jag bläddrat i Anders Szalkais bok "Maraton och andra långlopp". I boken har han med en formel där du kan räkna ut din maratontid baserat på en femkilometerstid du gjort. Jag började såklart med pers:et och sedan fortsatte jag med förra årets femkilometerstid, osv.. Naturligtvis är det ju ingen exakt vetenskap och det är många faktorer som spelar in, likväl inspirerande.

Inte alltid blodigt allvar.