Bakläxeintervaller

Onsdagens intervallsession gick sådär. Det började med att en konstruktör behövde prata igenom en design på jobbet vid precis fel tillfälle; lunchträningen och tillochmed lunchen gled iväg - den förra gick helt om intet medan den senare blev ovanligt sen. Jag åkte hem ganska tidigt och stannade till vid Åby Friidrott för att få igenom intervallerna då istället. Det visade sig bedrövligt tungt att få upp farten - som att springa i sirap. Jag släppte tankar på tid och fokuserade på att springa snabbt, lätt och med flyt men varje enskild fyrahundrametersupprepning gick ungefär två sekunder för långsamt. Två sekunder per fyrhundring - detta roten till mitt missnöje blir alltså fem sekunder per kilometer. Så små är marginalerna i min fartträning just nu, men kom ihåg att fem sekunder per kilometer är nästan en minut om man översätter till miltider - och jo - 39:40 eller 38:50 är stor skillnad för mig.

Därför följer jag upp intevallpasset med lite bakläxeintervaller två dagar senare; nu har jag inte tillgång till en löparbana utan får hålla till godo med löpbandet i källargymmet på orten för min kontorsexil. Egentligen hade jag tänkt låta det här passet vara ett klassiskt backpass, med övergång från skarpt motlut till plan löpning i tröskelfart - ett bredspektrumpass jag har hittat på själv och som jag tycker funkar bra för att få med hela kroppen i löpningen. Nu blir fokus istället enminutersintervaller i farter bortom 17 km/h. Det är en grymt skön känsla att hamra iväg på bandet i överfart, bara tillräckligt länge för att det ska börja bli jobbigt och så få vrida ner till lätt jogg igen. En minut i taget; snabbt - sen lugn jogg, snabbt - sen lugn jogg. För varje upprepning blir det lite lite jobbigare och det tar längre och längre tid att komma i ordning.

Jag nöjer mig med åtta upprepningar idag - sen vrider jag på den andra ratten istället och gör en kortare variant av den planerade backsessionen som uppföljning. Det går tungt uppför men å andra sidan ska det inte vara lätt att hålla sexminuterstempo i 10% motlut. Min vana trogen vrider jag stegvis ner motlutet och ökar farten successivt - runt en kilometer i timmen per halvprocent lutning brukar bli rätt bytesbalans. Underbar känsla när bandet äntligen är i våg och det känns lätt att dunka på i fyraminuterstempo. Sakta sakta taggar jag ner på tempot och rundar av passet med en betydligt mycket mer nöjd känsla än den jag hade efter banpasset häromsistens.