Solig och allmänt behaglig eftermiddag råder och jag lämnar hemmet för ett klassiskt söndaglångpass. Inleder med grus och småstigar förbi reningsverket, bort mot Gårda brygga. Vilodag igår och kroppen känns lite seg och ovillig första biten. Väl upp på ringvägen har jag sprungit någon kilometer och i de svaga medluten ner mot Gårda bryggas badstränder börjar ben och centrala system vara med på noterna och löpningen känns lättare. Har med två vätskeflaskor som hoppar runt i ryggfickorna på cykeltröjan jag bär - inte den bästa lösningen men den är smidig och funkar ändå skapligt.

Jag fortsätter i ett lätt och ledigt tempo längs stränderna förbi Österbyn, strandstigen här har blivit röjd och flisad sedan jag passerade sist - rena autostradan till att börja med. Längre bort mot Kålelund smalnar den emellertid av och konstrar till sig lite så jag får en dos mer renodlad traillöpning innan jag kommer upp på Stenavägen och underlaget skiftar tillbaka till asfalt igen. Solen flödar och trevartstajts och långärmad tröja känns i tjockaste laget ute på fälten. Men på andra sidan hamnar jag i skogens svala skugga när jag följer fältkanterna norröver till Dotetorp.

Grusunderlag nu, och uppför. Dotetorpsbacken börjar efter en mil ungefär och är inte brant men fortsätter i etapper, upp, upp upp. Härliga omgivningar med smala fält omgivna av kilometervis av skogsbryn, älskade av fågel såväl som småvilt. På andra sidan ridhuset försvinner fälten och ersätts av tät barrskog. Fågelsång ekar ur det djupgröna mörkret, på krönet av stigningen hör jag så till slut även bruset från motorvägen. Vägen kastar sig av nedför och under en viadukt till andra sidan för en kilometer.

En kilometers rak gruslöpning parallellt med E6, påsklovstrafiken går tät och dånande där uppe men jag får snart passera tillbaka genom nästa tunnel och glider ner längs Solryds leende dalgång istället. Landa kyrka långt bort på horistonten och löpningen känns ännu oansträngd - och nu är jag på hemväg. Jag viker in på ölmevallavägen för att få en andra omgång med stigningar - den smala asfalterade vägen böljar upp och ned, med en längre stigning som leder mig till toppen av Stockalidsbacken. Så bär det in i skogen igen, ett par kilometer av skön skogsstig söderut. Mestadels i förhållandevis hårda spår men innan jag kommer upp på Hamragårdsvägen rinner jag igenom ett par rejaäla surhål. Noterar att stigen ligger fast och fin även på det parti där man avverkat en hel del skog sedan förra våren. Bra.

Efter ytterligare en skapligt lerig stigpassage är jag inne i Åsa by och växlar åter över till asfalt en stund. En kort men bestämd stigning bakom kyrkan och så ned på Bråtavikens strand där de sista fyra kilometrarna av riktigt skön stiglöpning längs Ölmanäs småstränder vidtar. Känner mig rapp i fötterna och orkar hålla uppe stegfrakvens i det raska tempo som krävs för att hålla flyt genom klapperstesfält och på ojämna tekniska underlag. Så är jag hemma igen. Tjugonio kilometer på drygt två och en halv timme och ett riktigt kul, varierat långpass blir dagens facit och när jag hänger mig över altanräcket med en kall flaska återhämtningsdryck i handen konstaterar jag att det var ganska länge sedan jag kände mig så här pass osliten efter ett långpass. Positivt!