En ruskigt gammal låt om ett sommaräventyr

Mina löptankar befinner sig för närvarande till ganska stor del på ett ultrapass mellan Trosa och Stockholm C. Vi ritar kartor, åker googlebil, funderar över vätskedepåer och vägpassager. Jag måste säga att jag är stolt över det vi presterat i förberedelsehänseende så här långt - Ultratri har alla möjligheter bli ett verkligt episkt äventyr från start till mål. Tillåter vädret start på Nidingen har vi utan att överdriva en av världens mest spektakulära simsträcka. Efter att ha tittat på cykelvägarna är det förbluffande att vi inte har mycket mer än 10% längre väg från Onsala till Trosa än om man stannade på motorvägen; cykelsträckan är en 50 mil lång kavalkad av vackra små landsbygdsvägar. En del landsvägsbrett, en del smalare, en del backigt och annat ganska plant. En del genom skog och en del över öppna fält. Sjöar sjöar sjöar och någon enstaka småstad. En del väg med rätt skruttig asfalt och en del med sammetslen perfekt beläggning. Och så löpningen då, söndag den 21:a juli: Trosa Stadshotell till Kungsholmen. Fågelvägen är det lite mindre än sex mil men den löpsträcka som är utlagd ligger som ett mjukt böjt snöre, ut på Södertörn och i en båge in mot Stockholm från sydost; visst blir det en del stadslöpning men det är också riktigt mycket fina skogsstigar och skogsvägar - tre och en halv mil på sörmlandsleden bland annat. Ja, och så är det ju en ganska nätt simning över Himmerfjärden efter en knapp tredjedel av sträckan också - tror det kan friska upp lite. Precis över nio lurviga mil landdistans att avverka.

Det är alltså där jag vistas ganska mycket i mina löptankar just nu. Trots att jag egentligen springer från Trollhättan centrum upp mot min uppdragsgivare, inte långt från Stallbackas numera tämligen tysta bilfabrik. Idag tvingas jag över på fel sida älven eftersom broarna vid Spikön håller på att renoveras. Jag behöver bara springa till järnvägsbron innan jag kan trilla rätt igen och behöver inte trassla in mig i Överby köpcentrum - som i en ironisk blinkning till herr Lemarc har den där nedlagda mjölkbutiken ersatts av en sprudlande kommers. Varannan kilometer kör jag lite farthöjt, det går lite trögt med den otympliga ryggsäck jag springer med, men det funkar - jag lyckas skrämma upp min gamla skamferade kropp i 4:15-4:30-temp åtminstone och det är iallafall bättre än vanlig pendellunk.

Noterar förnöjt att värmen har kommit också. Solen glittrar i vattnet och på alla vitsipporna och äntligen är det varmt nog att bli riktigt svettig fast jag bara har korta tajts och tunnast möjliga tröja. Det är nog banne mig sommar snart!