Pannkaksfrukost. Tjocka pannkakor idag; en halvliter mjöl och hälften så mycket mjölk. Tre ägg, en knapp matsked bakpulver samt socker och salt efter behag. Lite smält smör i pannan och i smeten som krona på verket. Låg värme och fokuserat gräddande krävs, smeten är riktigt tjock och pannkakorna växer till rejält på höjden. Jag vet att det finns många som hävdar att lönnsirap är det enda rätta tillbehöret, själv lutar jag emellertid åt det klassiskt svenska alternativet med vispgrädde och hemkokt jordgubbssylt. Eller ännu hellre turkisk yoghurt och färska bär.

Hursomhelst sitter frukosten som en smäck idag, jag är som vanligt hungrig, hustrun behöver påfyllning efter sitt förefrukostpass och tösorna laddar in ordentliga lass mer för att det är gott än för att hålla hela distansen på centimetermaran - och sedan bär det av in till Kungsbacka. Det är liv och rörelse runt torget, nummerlappar med välfyllda goodie bags införskaffas och så vidtar lite mingel med uppvärmning och rekande av banan.

En spänd stämning råder vid startlinjen, lika mycket föräldrar som barn tror jag bestämt. Kids på längder kortare än 130 cm vill gärna ha mamma eller pappa med. Jag oroar mig lite för att några kortlingar ska bli nedtrampade i folkmassan men allt går lugnt tillväga och plötsligt är startfältet iväg. Löpglädjens fördämningar brister och det springer barn åt snart sagt alla håll - en helt fantastisk syn. Ett par kvarters raksträcka, så passerar den stora klungan en vätskekontroll och försvinner runt ett gathörn. En vänstersväng till och sedan är man inne på det långa upploppet. Och i mål väntar medalj, ära och berömmelse.

Styrkta av all idrottsglädje firar vi med lite glass och flanerar bort mot bilen. Och det är först då det börjar regna. Vältajmat, själv har jag bespetsat mig på ett pannbenspass på cykel i frisk motvind hem till Ölmanäs och vad kan vara bättre än lite småregn som grädde på moset. Jag får bita i ordentligt över Kviafälten där vinden ligger på duktigt från sydväst, vilket passar bra - det är ont om milslånga uppförsbackar häromkring men en mil rakt in i motvinden är ungefär samma sak. Jag är hemma igen redan vid lunchtid och det känns som om dagen redan är slut. Bra känsla.