Mysterna

På vägen in till jobbet kör jag ut till Sandsjöbackaleden för att få lite skogslöpning och känna på läget ute i skogen. Regnet som fallit i början av veckan har tärt på snö och is i markerna: Ännu finns ett tjockt lager is som ligger blottad på de mest frekventerade promenadstråken och inne skogen är det ännu ganska vitt - men även om inte regnet löst upp allt så har isen blivit porös och dubbade skor får ganska bra fäste i det skrovliga underlaget.

Det blir ett kort pass runt Knipemyst, med start och slut i Hagryd-Dala. Lätt jogg uppför en skogsväg som förvandlats till isgata och så in på den gröna slingan som går i en vid omloppsbana kring den lilla skogstjärnen. Stökigt och en del uppför till en början om man som jag springer medsols, jag blir varm trots att det inte är mycket till löpning i objektiv bemärkelse. Så planar det ut och jag kan jogga på lätt och fint på det hårda snöunderlaget. Pa baksidan mysten, längs Sandsjöbackaleden, passerar stigen en platå en bit över tjärnen och här forsar smältvattnet ut över stigen och fryser åter till i ett isfall som är fem-tio meter brett. Här får man ta det lite soft om man inte vill halka nedför stupet men med lite försiktigthet är jag strax förbi och kan springa på igen på andra sidan.

Sista biten är händelsefattig, svagt medlut på lättlöpt men ganska blöt skogsstig. Turen slutar alldeles för snart - efter en halvtimme är jag tillbaka vid utgångspunkten igen. Stannar upp, andas in skogsluften och njuter av känslan av ett väl genomfört löppass, andningen normaliseras och benen kvillrar förnöjt. Resten av vägen till jobbet får jag rulla i bilen. Inte mycket att göra åt, varje dag kan inte innehålla ett långpass på dessa förnämliga stigar.