Örsregn

Det regnar i Örserum. Ett envist hällande ösregn som undertundom intensifieras. Jag antar att det bör innebära att det ibland lugnar sig lite också men det märks liksom inte. Det trivsamma föreloppetpillet blir en logistisk mardröm som bara ska klara av och det känns fint när det äntligen är dags att krypa i våtdräkten - det enda lämpliga plagget den här genomdränkta dagen i norra Småland.

Men plötsligt går starten och det är varmt och skönt i vattnet och jag hittar en perfekt linje ut mot första bojen. Jag har målbildstränat på lugn och behärskad simning och känner mig trygg och lugn i vattnet. Långa armtag, begränsat med bentag. I en båge på ytterkanten får jag i lugn och ro hitta min egen väg till första svängen. Inte helt långsam dit heller om jag jämför med den stora massa av simmare jag lyckats undvika. Yttre rakan är lång och i motvind och här skulle jag kanske tjänat på att gå in mer med flocken istället för att ligga ute i min egen fåra. Tillbaka mot land med god fart, varvning på stranden och så ut för ett andra varv i samma stil. Lägger på lite ben här och börjar sakta maka mig uppåt i startfältet, bra och positiv känsla in i växlingsområdet. Tar dock en del tid i blötan innan jag är ute på cykeln.

Det fyra mil långa cykelbenet går sådär i det hällande regnet. En böljande och normalt sett fantastiskt vacker cykelsträcka om en mil ut längs sjön Ören som cyklas fram och tillbaka två gånger. Klädmässigt klarar jag mig bra i trekvartstajts och klubbtshirt, även om det gör ont på armarna av regnet när det börjar gå i femti knyck eller mer i nedförsbackarna, men cykeln är inte riktigt med mig överlag och benen är inte riktigt med mig uppför och modet är inte riktigt med mig nedför, så jag kommer in i växlingsområdet en andra gång, om möjligt blötare än den första, med ganska gott om kraft kvar.

Löpningen är fyra varv på en småkuperad tvåochenhalvkilometersrunda igenom Örserum. Förra gången jag körde var villaträdgårdarna fulla av hejande och glada människor, idag är det glesare även om en eller annan hjälte har vågat sig ut i örsregnet. Första fem-sexhundra metrarna är en slakmota uppför på genomfartsleden, så bär det av nedför mot sjön och några knixar senare följer vi den genomblöta gräsmattan längs sjökanten in mot varvning. Jag ligger i halvmaratempo ungefär, mellan 4:00 och 4:10/km, vilket får betraktas som riktigt bra tryck givet de yttre omständigheterna. Har en rygg tio sekunder framför mig nästan hela löpningen, han segar ifrån de första två varven det tredje stagnerar det och under det fjärde och sista varvet försöker jag samla mina krafter för att om möjligt kunna gå ikapp. Jag knappar in meter efter meter men på det korta upploppet är det fortfarande tjugo-trettio meter kvar och jag får konstatera att det inte räckte riktigt.

Kollar in tiden om 2:26:33 och det första intrycket är besvikelse. Visserligen var omständigheterna usla men jag hade ändå hoppats kunna prestera bättre. Placeringen 9/21 i Master 35 var heller inte i paritet med vad jag borde kunna klara, så rent arbetsmässigt blir det tillbaka till ritbordet för att analysera och fundera och göra bättre nästa gång. Men annars var det här - trots det riktigt risiga vädret - återigen ett klockrent och mycket uppskattat arrangemang där allt från flaggvakterna på cykelbenet till grabbarna som langade dricka (i flaskor - det ni GV!) på vätskan fungerade helt klanderfritt. Dessutom var det en fantastiskt trevlig småfamiljeutflykt ihop med en människa som pratar mitt språk nästan jämt. Och för en stackare som gått mer eller mindre oförstådd genom nästan hela livet är det större än alla lopp och alla väderlekar tillsammans. Mycket.