Träningscentertransport

Hustrun har bokat in sig på ett pass med västsveriges bästa coreinstruktör och eftersom det är fullt med sånt där vitt mögel ute så tänkte hon spinna lite också. Emedan corepasset är i Kållered och spinnandet förssiggår i Kungsbacka verkar det ypperligt med ett stycke löptransport mellan de båda träningsfaciliteterna - särskilt som Via Regia-rutten över östra Lindome, Hjälmared och Asserdal borde ge ett alldeles lagom långt långpass. Jag har inte mätt exakt i förväg men fortsätter man till Fjärås bräcka får man ihop lite drygt två och en halv mil, så det borde stämma.

Två perfektaflaskor med svartvinbärssaft och mobilen i ryggfickorna - outfiten för dagen innefattar en varm och go cykeltröja med ganska tajta fickor, tajta nog att tillåta löpning med lätt packning utan skumpande. Lätt och fin jogg i snömodden ut ur Kållered. Längs Streteredsvägen är gångbanan rimligt väl plogad och jag kan lägga min energi på att forcera den första segmotan till östra Kållered.

Det första riktiga vägfyndet är Spinnmästarevägen. En snabb vänster in på Greggeredsvägen när jag närmar mig Lindome, sedan första höger. Grusväg som egentligen är Lindome gamla bygata. Fantastiskt fin löpning, speciellt jämfört med leden ett par hundra meter västerut. Snökäppar och rent av små plogvallar som redan kantar vägen. Grusunderlaget som här och var skymtar fram under det tunna snötäcket är tryggt och skönt omväxlande att springa på.

Över Lindomeån och upp mot kyrkan, fortsatt vinterväglag. Lätt joggfart, bara lite snabbare än sexminuterstempo får räcka idag. Sparar vaden till en sämre dag, det är ändå hopplöst att försöka hålla högt tempo på sådant här underlag. Och mot kyrkan är det uppför uppför uppför innan jag når Barnsjövägen och Dalavägen, här väntar dagens andra stora vägfynd - som visserligen inte heller det är mig nytt. För här går den övergivna gamla allfarovägen söderut rätt in i djupaste barrskogen. Med snön som markör ser man tydligt att hålvägskaraktären hos stigen inte enbart är formad av moderna skogsmaskiner, här har folk passerat i århundraden, lokalhistoriker vill gärna härföra rutten ända tillbaka till förra millenieskiftet. Det får vara hur det vill med det, stigen är i det närmaste otrampad idag. Ett par fotspår kommer och går, bitvis är det slät och helt fläckfri snö jag trycker mig igenom. Dock mindre än decimetern överallt så det är inte svårlöpt, tvärtom är vissa av passagerna lättare än sommartid, då stigen ofta står djupt under vatten.

Så är det nedför i svepande medlut till dalgången vid Rygga-Hjälmared. Jag tvekar lite, drygt elva kilometer löpta och den rakaste vägen in till Kungsbacka går ner till Anneberg och längs gamla Riksvägen. Känns sådärkul, min väg har varit underbart vacker så långt och jag vill inte överge den ännu. Jag fortsätter över vägen istället och fortsätter mot Asserdal. Grusväg upp på en åsrygg som skär genom öppna landskap. Hästarna står och sparkar i snön för att kanske hitta något skoj att knapra på - själv sparkar jag på en eller annan snökoka i vägen, som annars är föredömligt röjd.

Passerar ytterligare några kilometer fin översnöad granskog och kommer småningom ut på Hällingsjövägen ett par kilometer väster om Hjälm. Sista halvmilen på slät och övernöad asfalt är aningen träig men så här mot slutet av passet känns det lämpligt och det tillåter ju hursomhelst en aning högre tempo. Nedjogg in i det julpyntade Kungsbacka och passet avrundas efter 24 riktigt sköna kilometrar på två timmar och tjugo minuter. Inga högre farter ute i skogarna men ren och skär löparnjutning istället. Jag hinner ändå med att ta mig iväg och handla de sista ingredienserna (getost, buffelmozarella, lammfärs och kantareller) till kvällens surdegspizza innan hustrun är klar med spinningpasset.