Det är ett par minusgrader och som vanligt mörkt när jag springer till bussen om morgonen. Men idag anar jag en svag gryningsstrimma bakom skogen och vid Bråtavikshamnen väsnas ett par småvadare - strandpipare kanske. Isläget i skogen har fått mig att välja asfalt ett tag men idag känner jag för stigunderlag igen.

Tempot är lågt; pannlampan är bara halvladdad och på det knaggliga och vindlande underlaget skulle jag egentligen behöva lite mer framförhållning för fotarbetet. Men det är trivsamt och jag får upp värmen i kroppen och även om inte passet är nog långt för att invänta soluppgången kan jag ändå se att den där gryningsstrimman växer i styrka och skiftar färg.

Inget högre syfte med dagens pass än att få ytterligare ett par kilometer i kroppen och ta mig till jobbet men jag avslutar ändå med att hålla bra tryck uppför södra stallåsliden, ett ganska skönt motlut strax intill Åsaskolan. Rak i ryggen och lätta fina steg, bra där. Bara lätt nedjogg till bussen sedan. God morgon.