Värmeprogression

Blå himmel och en ordentlig sommarvärme hänger över kroken när jag äntligen masar mig ur sängen efter en god och lång natts vederkvickande sömn. En svag bris från havet svalkar över spången och uppe på åsen när jag joggar utåt, västerut. Lite seg i kroppen efter ännu en lång dag på cykel igår men av erfarenhet vet jag att det kommer att lätta så småningom. Nedför den lilla backen och tillbaka in mot parkeringen har jag vinden i ryggen och det blir alldeles stilla och tryckande varmt omkring mig. Men kroppen börjar vakna så smått och sakta men säkert blir steget mer naturligt. Benen slutar knärja, blodflöde och andhämtning kan stabiliseras och den fria och sanna löpkänslan infinner sig.

Första varvet i 5:30-tempo och andra precis på rätt sida om femminuterstempo. Ökar lite mer och passerar tredje varvningen på 6:40 - det blir 4:46/km. Det funkar, löpningen känns lätt och bra. Mer fart. Nästa varv i upplevd marafart eller lite snabbare och jag fortsätter vrida upp trycket. Sjunde varvet ska bli det snabbaste, 4:06/km vilket är halvmarafart ungefär. Värmen pressar sig mot mig och det är allt en smula ovant att vara såpass högt i ansträngningsnivå för tillfället. Svetten sprutar och stänker och värmen får grusstigen att gunga under mina fötter. Varvning igen och nu får det räcka - halvmarafart brukar vara ungefär så snabbt jag mäktar med att få upp farten i progressiva morgonpass och det får vara tillräckligt även idag. Jag släpper på gasen och rundar av med ett skönt och lätt nedjoggsvarv innan det bär av hem till frukostbordet. Det verkar bli en het träningsdag även idag.