2.00.25 – bästa maratontiden - men är det rekord?
Kenyanen Eliud Kipchoge var på lördagsmorgonen endast 25 sekunder från att klara drömmålet att springa maratondistansen 42195 meter under två timmar. Tiden 2.00.25 är två och en halv minut bättre än det gällande världsrekordet 2.02.57. Men även om Kipchoges löpning var imponerande så har heller aldrig någon löpare fått samma förutsättningar. Och det är inte troligt att noteringen kommer att godkännas,
Det är Nike som med mycket buller och bång skapade förväntinngar men även förutsättningar för att springa maraton under två timmar.
Allt hade ställts till rätta i lördagens evenemang. På racingbanan Monza i Italien fick kenyanen Eliud Kipchoge, etiopiern Lelisa Desisa och Eritreas Zersenay Tadese göra ett försök att springa maratondistansen 42195 under två timmar.
Taktiken var att med jämn fart, 2.51 minuter på varje kilometer, varje mil på 28.34 ta sig under drömgränsen. Till sin hjälp hade de tre handplockade löparna ett helt gäng farthållare som löste av varandra på den drygt två kilometer långa varvbanan. Framför sig hade löparna också en pacecar.
I den höga farten lade sig de tre stjärnorna helt enkelt längst bak i tåget för att försköka hålla rekordfarten:
• Lelisa Desisa, som vunnit Boston Marathon, höll den i 18 kilometer, och gick sedan hårt in i väggen men kämpade sig ändå i mål på 2:14:10.
• Zersenay Tadese, världsrekordhållaren på halvmaraton, klarade sig till 21 km, fortsatte (med farthållare) till nytt personbästa på 2:06.51.
• Eliud Kipchoge, som vann London Marathon 2016 på 2.03.05, var den som höll ut längst. Fram till 30 kilometer höll det innan den 33-åriga kenyanen började tappa. Vid 35 kilometer var han sex sekunder efter, vid 40 km 20 sekunder ifrån. Till slut var han endast 25 sekunder ifrån att komma under drömgränsen.
Det är flera faktorer som gör att det är ytterst tveksamt om lördagens tid kommer att skrivas in i rekordböckerna. Inga maratonlöpare i världen har någonsin fått de förutsättningar som Kipchoge, Desisa och Tadese fick – och det är tveksamt om internationella friidrottsförbundet ens kommer att överväga att godkänna den rekordsnabba tiden.
Förutsättningarna hade helt enklet riggats lite för mycket även om det också var mycket som var tillrättalagt när kenyanen Daniel Kimetto satte det gällande världsrekordet i Berlin Marathon 2014.
Vi jämför lite snabbt förutsättningarna för Kimmeto hade med de som utmanarna fick:
Lättare och effektivare skor med ny teknologi:
Rekordhållaren Kimetto sprang i ett par adidas-BOOST som vägde 244 gram styck.Kimetto sprang i ett par adidas-BOOST som vägde 244 gram styck.
Utmanarna har Nikes nya Zoom Vaporfly, en sko som uppges väga 184 gram och som har en specialkonstruerad sula med en kolfiber-platta.
Forskare har visat att varje gram sparad vikt ger snabbare tider. Här finns egentligen inga frågetecken, däremot är konstruktionen med en kolfiberplattan i sulan kontroversiell efter den skulle kunna ha en fjädereffekt, vilket inte tillåts enligt regelboken.
Anpassad helt flack bana
Rekordhållaren Kimetto sprang i Berlin som visserligen är flack men som ändå har höjdskillnader. Starten är på 36 möh och högsta punkt är 53 meter.
Utmanarna sprang på den platta 2,4 kilometer långa racingbanan i Monza.
Valet av bana stöds av regelboken. Fördelen för löparna är att asfalten på en racingbana är helt jämn till skillnad mot stadslopp där det kan vara svårt se hinder om man ligger tätt i rygg på löpare framför.
Farthållning hela loppet
Rekordhållaren Kimetto hade hjälp av farthållare de första tre milen och racade sedan mot landsmanen Emmanuel Mutai till det återstod två kilometer.
Utmanarna i lördagens rekordförsök hade hjälp av farthållare som löste av varandra hela distansen. Dessutom hade pace-bilen en jättelik sponsorskylt monterad på taket som tog fartvind.
Langning av vätska/energi
Rekordhållaren Kimetto fick i sitt lopp endast använda de officiellla vätskekontrollerna där han kunde plocka upp sin egen vätskeflaska.
Utmanarna i lördagens lopp fick kontiinuerligt i farten få langning av en person på en elcykel.