Söndagen den 14 september var den dittills varmaste dagen under VM i friidrott i Tokyo. Denna dag sprang 27 löpare 10 000 meter. I 27 graders värme blev det ett mycket krävande lopp för den svenska rekordhållaren, men vilket lopp sen.

Det blev en långsam final. Almgren öppnade avvaktande och låg på åttonde plats efter 600 m. Första kilometern gick så långsamt som 3.15 med Almgren på nionde plats. Han avancerade och försökte hela tiden ha koll på täten. När det var två varv kvar var åtta löpare samlade i tätklungan, med Almgren på åttonde plats. Ett varv från mål var Almgren trea. Efter en stark avslutning lyckades Andreas Almgren smått sensationellt hålla tredjeplatsen. Han säkrade därmed den medalj han drömt om så länge:

–Vilken dag! Jag har hoppats på det här så länge, och jobbat hårt så sjukt länge för den här medaljen, kommenterade den 30-årige Tureberglöparen, som nu blev den förste manlige löpare från Sverige som lyckats ta medalj i ett globalt mästerskap sedan Anders Gärderuds OS-guld på 3 000 m hinder 1976.

Andreas Almgren fick tiden 28.56,02 och var endast 0,25 sek efter vinnaren.

Efter det fina loppet på 10 000 m var förhoppningarna stora när Almgren fem dagar senare skulle springa försök på sin bästa distans 5 000 m där han tidigare på säsongen noterat nytt europarekord med 12.44,27. Förutsättningen var att det krävdes en placering bland de åtta främsta för att nå finalen. När slutvarvet började var Almgren trea. Han tappade sedan på de avslutande 200 metrarna och föll tillbaka till nionde plats med tiden 13.16,38. Därme var han utslagen. Värmen och den höga luftfuktigheten i Tokyo har tagit på krafterna.

– Det är första gången jag satsat på att dubblera i ett mästerskap. Nu blev det för jobbigt, kommenterade Almgren som hela året haft friidrotts-VM som sitt stora mål.

Nu laddar han om. Almgren satsar närmast på att springa halvmaraton på den snabba banan i Valencia i oktober, med målet att ta europarekordet även på denna distans.

Efter den strålande inledningen av VM gick det något tyngre för de svenska löparna i den tuffa konkurrensen. Med Samuel Philström som det stora undantaget. 

Pihlström, som varit årets näst bäste svensks löpare före VM med svenskt rekord på 1 500 m och 1 mile (1 609 m) tog sig lätt vidare från försöken på 1 500 m där han sprang på 3.37,2. Pihlströms svenska rekord är 3.30,87. I semifinalen hade Pihlström oturen att hamna i det tuffaste heatet. Han höll sig hela tiden väl framme och när slutvarvet började var Pihlström femma. Efter en tuff spurt på upploppet klarade Pihlström med knapp marginal sjätteplatsen på tiden 3.35,71. Pihlström var 0,01 sekund före norrmannen Nordås och var därför klar för final.

I finalen, som gick i långsamt tempo, var Pihlström hela tiden placerad en bit bak. Inför slutvarvet låg han på nionde plats och föll sedan tillbaka till elfte plats på 3.35,74 vilket är knappt fem sekunder från Pihlströms färska svenska rekord. 

Svenskarna i övrigt: 

• Sarah Lahti kämpade tappert i försöket på 5 000 m, men det räckte inte. Sarah var med i kampen om en av de åtta finalplatserna när slutvarvet började, men hon orkade inte hålla tempot under avslutningen av loppet och blev tionde löpare i heatet med tiden 15.05,86. Efter fjolårets låroperation har förberedelserna inför VM har störts av den besvärande fotskada som Sara fick när hon den 16 juli gjorde sitt livs bästa lopp på 5 000 m med 14.52,99. Sedan dess har det mest handlat om rehab-träning och Sarah har inte kunnat tävla förrän i VM-försöket. Det är därför intressant att notera Sarah var tredje bästa löpare från Europa i de fyra försöksheaten.

• De tre startande kvinnliga 1 500 m-löparna blev utslagna i försöket. Bäst lyckades Vera Sjöberg som sprang på 4.06,01.

• Vidar Johansson noterade 8.31,31 i försöket på 3 000 m hinder vilket inte räckte för avancemang. Vidars årsbästa 8.15,00 hade givit en finalplats. Även Leo Magnusson försvann i försöken. 

• Det var 32 grader varmt och besvärande luftfuktighet när herrarnas maratonlopp avgjordes den 15 september. Detta stoppade dock inte den svenske rekordhållaren Saldun Hassan från att genomföra sin planerade taktik att öppna hårt för att få en placering bland de tio främsta. Under loppets första halva låg Hassan långt framme i frontgruppen, emellanåt var han till och med i ledningen. När tempot senare höjdes föll Hassan tillbaka för att nå målet inne på Tokyos Olympiastadion som nummer 14 med tiden 2.11.18.

– Luftfuktigheten var större än vad jag är van vid och jag visste inte hur min kropp skulle reagera, förklarade Hassan.

Den andre svenska maratonlöparen Ebba Tulu Chala kom på 25:e plats sedan han efter 20 km fått känning av sin gamla hamstringsskada och då tvingats ta det lite lugnare.

• Det var ett svårt utgångsläge för den svenske rekordhållaren Andreas Kramer när han stod på startlinjen inför försöket på 800 m. I ett tufft heat gällde det att placera sig bland de tre främsta för att avancera. På det avslutande halvvarvet föll Kramer tillbaka till åttonde plats på 1.46,84. Därmed var han utslagen. 

– Jag gav allt, men krafterna tog slit, berättade Kramer som tidigare i år noterat 1.43,73.

Trots viss stople ut i löpgrenarna stod Sverige för det nästa bästa mästerskapet någonsin med två guld och en brons. Därtill flertalet topplaceringar. Endast VM i Paris 2003 är ett mer framgångsrikt mästerskap för svensk friidrott. En imponerande insats!

Gå till VM i friidrotts hemsida här

Resultat hittar du här

Text: Anders Olsson