Hasse 26 minuter från maxtidenLena 19:e tjej i Ironman

Morgon blev dag. Dag blev till skymning. Kvällen blev till natt.
Tävlingen skulle lika gärna kunnat ha hetat den längsta dagen. Men triathlon på Hawaii är för hårdingar - och namnet är Ironman.
- Ja jisses, det här var tuffare än vad jag trott, säger svenske motionären Hans Gerremo.

Den femtioårige svensken var lite av katt bland hermelinerna i världens mest prestigefyllda triathlon. I loppet på Hawaiis största ö fanns i lördags världens bästa triatleter, superproffs, proffs, halvproffs och så svenske motionären Gerremo som fått en av de så kallade wildcarden på utlottning...
- Jag är jäkligt nöjd att ha klarat av det, men proffsen är ofattbart snabba, säger Hans Gerremo.
Belgaren Luc van Lierde simmade 3.8 km, cuklade 18 mil och sprang maran på sammanlagt 8.17.
Dubbla tiden och ni får Hans Gerremos sluttid 16.34. Endast 26 minuter från maxgränsen. Målet stängdes klockan 24.00 natten mellan lördag och söndag.
- Det började så bra med simning på 1.39, berättar Hans. jag simmade bröstsmi hela vägen och det 26 grader varmt och skönt i vattnet. Men det var på cyklingen som det blev tufft. Det var en oerhört hård bana genom ett lavalandskap, och det kändes som att det blåste motvind både ut och hem.
Det hade redan börjat skymma när Hans gav sig iväg på maratonsträckan. Och i det tropiska mörkret malde Gerremo oförtrutet på - och lyckades med bedriften efter nästan sex timmars löpning.
- Det blir nog ingen löpning mer den här veckan, säger Hasse men diskuterar i nästa stund kommande utmaningar med övriga familjen.
- Kebnekaise Classic med dottern kanske kunde vara något!

Svenska triathlonstjärnan Lena Wahlquist från Motala gjorde också sin Ironman-debut i lördags. Hon missade drömgränsen tio timmar med endast 46 sekunder och var lite besviken över att inte ha tagit en plats bland de tio bästa. Nu var hon 19:e tjej - och Lena skriver i Östgöracorren under på att cyklingen var tuffast:
- Under cyklingen stämde det inte riktigt. Det blåste så det märktes inte hur varmt det var. Banan var flack och det var ett måste att ligga på hela tiden. Är det en aning kuperat går det åtminstone att ta igen sig i utförsbackarna. Nu blev det monotont och svårt att "pusha" sig själv. Jag trodde inte cyklingen skulle vara så tuff som den faktiskt var.
Lena var före både Per Vikner (10.04.51) och Patrik Tjärdal (10.22.25) i mål men hade Fredrik Haglund (9.56.24) framför sig.