Riksdagsman sprang maraton i Sahara

Vänsterpartiets riksdagsman Jens Holm förenar politik och löpning. I söndags sprang han Sahara Marathon, ett maratonlopp i Algeriet.
– Loppet är en manifestation som ordnas av Västsaharas exilregering, förklarar Jens Holm som sprang maran i sanden på 4.34.

Stämningen var på topp. Fullt av folk vid startfållan. Polisariosoldater, barn, kameler och 135 löpare från en mängd olika länder.

– Sahara Marathon var en fantastisk upplevelse. Ett under i organisering av flyktingarna i lägren och entusiastiska spanjorer och italienare. Att springa för ett fritt Västsahara, vad kan egentligen vara finare?

Konflikten i Västsahara har inget att göra med de senaste månadernas uppror i nordafrika utan handlar om Marockos ockupation 1976 vilket tvingade många västsaharier att fly till Algeriet. Under många fördes en väpnad kamp av Polisario-gerillan.

- Om man hårdrar det så kan m an säga att de har lagt ner vapnen och numera ordnar maratonloppet istället för att kriga, säger Jens Holm. Man försöker på alla sätt få världens blickar och stöd för sin sak.

– Loppet startade i flyktinglägret El Ayon. Stämningen var på topp. Fullt av folk vid startfållan. Polisariosoldater, barn, kameler och 135 löpare från en mängd olika länder.
Jag gick ut rätt hårt, sprang första milen på drygt 50 minuter. Underlaget var packad sand och vädret perfekt, ungefär 16-17 grader. Var tredje kilomter var det en vätskekontroll. Inne i flyktinglägret peppades jag av jublande människor och barn som ville veta vilket land jag kom från. Största delen av loppet gick dock mitt ute i öknen. Det är en fantastisk känsla att springa, i princip, helt ensam och bara ha sanddynerna och öknen som omgivning. Då och då blev jag upphunnen av en jeep: hur mår du? Vill du har vatten? Heja på, Sverige!

Andra milen gick också fort, avklarades på drygt 1,30. Alldeles för fort för att vara ett maraton, och i synnerhet Sahara Marathon. Vid 25 km gick jag in i väggen. Jag var bara helt enkelt tvungen att stanna. Tänkte, nu kan jag inte springa en meter till. Men efter att ha druckit extra vatten och käkat dadlar samt fått pepp från en britt, Nick, började jag röra på mig igen.

Vad tiden 4.34 i sand kan bli på asfalt och med publikstöd i Stockholm Marathon i maj.
– I mitt jobb och med små barn är det svårt att hinna med att träna rationellt, jag försöker klämma in några pass vecka, men det skulle kunna gärna vara mer.

Med en badmintnkarriär som var på väg mot elitnivå finns det också en rejäl portion tävlingsinstinkt. I höstas sprang han milen i Hässelbyloppet. på 40.22.
– Jag utmanade de andra i riksdagen i somras i Kistaloppet, det är nog ingen annan som hänger med mig på milen. Men det skulle vara roligt om vi fick igång en löpargrupp i riksdagen.