Tjusningen med småmaror

Kolossen Stockholm Marathon samlar över 10 000 deltagare varje år. Men det arrangeras nästan 30 marathonlopp till i Sverige, ytterst få utav dem lyckas få ihop fler än hundra fullföljande. Vad är tjusningen med dem? frågade vi Johan Sand, som springer tre, fyra av småmarorna varje år.

- Småmarorna arrangeras av entusiaster för entusiaster. Delvis är det samma personer på alla lopp. Det blir hemtrevligt och generellt är de välorganiserade, tycker Johan Sand.
Han borde veta vad han pratar om efter att ha sprungit tre, fyra mindre maratonlopp i Sverige varje år, utöver Stockholm. Johan kan dessutom jämföra med internationella lopp eftersom han åker utomlands en gång om året.
Skulle du inte vilja att något av loppen utvecklades till att bli större, 500- -1000 deltagare, så att vi fick någon som kunde etablera sig som Sveriges näststörsta mara?
- Det vore kul och skulle kunna bredda maratonlöpningen, tydliggöra att det inte bara ett jippo i Stockholm. När jag säger till mina arbetskamrater att jag har varit i Söderhamn och sprungit ett maraton blir de förvånade. "Va, finns det ett maratonlopp där?"
- Vilken av marorna skulle ha potentialen att växa till den rollen?
- Vintermaran har traditionen. Mot den talar att den ska arrangeras av det lag som vunnit föregående år, men jag tycker att Kvarnsveden gjort det riktigt bra i Borlänge.
Tidpunkten på året lär också hindra Vintermaran att bli ett arrangemang för den stora massan som lagt löparskorna i ide när november inletts. Men Johan tror verkligen att potentialen finns.
- Jag vet inte om ordet "maraton" är för respektingivande. Jag tror att det är betydligt fler som skulle kunna klara av det.
De två senaste säsongerna har Johan sprungit marorna i Stockholm, Östergarn, Söderhamn, Borlänge, Malmö och Bromölla. Han skulle kunna lyfta fram det sistnämnda, som han solovann, men väljer ändå nu nedlagda Söderhamn som personlig favorit.
- Det var kul med två olika varav, banan gick som en åtta.
Inget lopp får tummen ner. Johan tycker att det enda som skulle kunna förbättras är informationen.
- Nu för tiden kan man ställa som krav att varje lopp ska ha en hemsida, där det helst ska gå att anmäla sig. Nästan vilken tonåring som helst klarar att sätta upp en hemsida.
Många inbitna löpare avstår de svenska småmarorna i fruktan för att få springa fyra mil utan sällskap, men det har aldrig oroat Johan, trots att han numera är så bra att han har segerchans i de minsta loppen.
- Jag känner igen de flesta nu och funderar ibland på vilka som jag kan springa med. Men jag oroar mig inte över det. I Bromölla ledde jag ensam från start till mål.
Johan har hunnit med 25 maror efter debuten i Aten för sex år sedan varav över 20 i Sverige och han kan inte annat än propagera för de blågula småmarorna.
- Testa, det är det väl värt! Det är rätt låga kostnader och blir en trevlig utflykt.
Så var blir Johans nästa mara? Växjö? Borlänge?
- Auckland, svarar han.
Men det ligger ju på andra sidan jordklotet?
- Jo, jag springer ett lopp utomlands varje år. Och många har frågat om jag inte "ska göra New York". Men dit vill jag inte förrän jag känner att jag har en chans att bli bland de hundra första och så bra är jag inte ännu. Jag tror till och med att Auckland går samma helg som New York.
Så småmarelöparen tar ledigt från jobbet som sjuksköterska på Södersjukhuset i Stockholm för att tillbringa några månader i den nya zeeländska sommaren. Och det är ju inte omöjligt att han råkar hitta en liten mara under den tiden...