Tur att man är löpare! Aldrig har jag varit så nära att missa så många flyg! Resan till Marathonloppet i Pakistan blir ett ett äventyr i sig. Flygresan Stockholm- Amsterdam- Dubai- Lahore: oväder i Amsterdam, problem med biljetter i Dubai, sprinterlopp mellan gaterna på flygplatserna – kanske är det terapi för min flygrädsla?

Jag är så glad att jag står här!
Det är den 14 januari och här står jag bland alla startande. Det har jag gjort förut, men den här gången är det annorlunda. Jag är i Lahore i Pakistan och när jag ser mig omkring känner jag hur jag avviker från mängden. Det är få kvinnor som springer och jag kan inte se någon som är ljushyad och blond som jag. Undrar just vad man tänker, jag syns - och det märks! Här myllrar det med folk och jag ser allt ifrån åsnor och ”tuk-tuk” till den senaste modellen av BMW.

Här är det vinter, men ca 20 grader varmt på dagen och 5 grader på natten. Det är riktig svensk sommarvärme. Mycket folk är i rörelse, evenemaget är mycket uppmärksammat. Kvinnor har bara deltagit i Marathonlopp två gånger tidigare här i Lahore och det är klart att det fortfarande är lite speciellt. Det är många tankar som snurrar i mitt huvud medan jag springer.

Man räknade med att omkring 30000 skulle delta i de olika loppen som ingår i arragemanget. Men det visade sig att det är bara 360 löpare som springer maran, varav tio är kvinnor, bara inbjudna från olika delar av världen, de flesta kom ifrån Etiopien - och här springer jag som ensam kvinnlig löpare från Sverige! Jag har dock sällskap av en manlig, klubbkompis från Sverige också, Andreas Carlborg, vilket känns tryggt.

Det är speciellt att springa det här loppet. Det är oerhört mycket folk ute som hejar på oss, skolungdomar har fått lov att komma och titta på oss och vara med om denna stora begivenhet. För mig är det kanske också lite kusligt med tanke på det spända läget, politiskt och religiöst.

Efter 32 km börjar jag känna mig seg i benen och fick ta det litet lugnare, mycket lugnare... Nå, i mål kom jag på tiden 2.54.15, hyfsat, med tanke på att jag inte har kommit igång med någon intensivare träning på grund av skada och en axeloperation i oktober. Vann gjorde Marima från Etiopien på 2.32.54. Snabbast bland männen var Ketma på 2.15.26, även han från Etiopien.

Vilka förväntningar hade jag innan jag for? Vänner frågade mig exempelvis om jag kanske skulle springa i burka! Genom Marathonkansliet i Stockholm fick jag i förväg veta hur jag skulle vara klädd för att kunna delta i loppet, vilket betydde att byxbenen skulle vara ”below the knees” och att magen inte fick vara bar. Jag tog också kontakt med Susanne Johansson, Hässelby, som tidigare sprungit loppet, för att vara på den säkra sidan.

Meningarna kring ett gemensamt Marathon för män och kvinnor är delade i Pakistan. Spänningarna mellan de olika falangerna ligger hela tiden under ytan och därför är bevakningen massiv vid en tillställning som denna. Vi hörde faktiskt skottlossning på nätterna.

I samband med loppet blev vi också bjudna på en mottagning i den högre skolan. Det är ju inte illa att ha varit i Lahore på samma tillställning som Hillary Clinton och Pakistans president, eller hur? Detta är ett enormt PR-arrangemang och en verklig folkfest i Pakistan. Västerlänningar tilldrar sig uppmärksamhet på olika sätt. Regionen är inte en helt lugn del av världen och det märkte vi bla av den starka polisbevakningen som var kring evenemanget med t ex prickskyttar på taken.

Dagen efter loppet var det dags att åka hem till Sverige, Stockholm och Spårvägen igen.
Man kände sig så levande när man insåg hur liten man är i denna värld. Jag har blivit en stor erfarenhet rikare och är så glad att jag fick möjligheten att springa maratonloppet i Pakistan, 2007.

Fakta om Pakistan och Lahore
Yta: 796 096 km2
Population: 140 milj.
Språk: Urdu
Religion: Islam
Valuta: Rupier
National blomma: jasmin
Inv. Lahore: 6.5 milj (landets näst största och världens 38:e största stad).