Succé för maraton med pannlampa

Pannlampa är obligatoriskt i Österlen Marathon och tillsammans lyste löparna upp novembermörkret.

Skulle du ge dig ut i mörkret en lördagskväll i november i en av Skånes glesbygder för att springa ett halvmaraton eller varför inte hela maratonsträckan?
Själva grundidéen med Österlen Marathon kan låta lite svårsåld. Men efter loppet i lördags där man nådde anmälningstaket 500 löpare så är det nya loppet en av årets löparsuccéer.

Sista biten mot Simrishamn följs man av ljudet från havet. De brusande vågorna som slår mot stranden. Det var för mörkt för att se havet – men ljudet och doften räckte.

– När mörkret kommer över dig och det enda du ser är det som kommer upp i pannlampornas sken så blir det en häftig upplevelse, säger Kristian Ortner.
– Det är ju annars både fysiskt som mentalt jobbigt att springa maraton, och i mörkret blir det så annorlunda. Du ser bara det som ljuskäglan lyser upp men öppnar andra sinnen.

Kristian Ortner, Daniel Tengberg och gänget i Crisp Team gillar att träna och gärna springa långt. Så varför inte springa när det annars vinterstängda Österlen öppnar upp i arrangemanget Österlen lyser? En kväll mitt i mörkaste hösten när det annars tillbommade sommarparadiset öppnar upp och bjuder in.

Förra året testade man om det ens var genomförbart att springa, och i år var det alltså en mer offficiell tävling med kontrollmätt bana och chiptidtagning.
Starten gick kl 18 i Gärsnäs för alla löparna som sedan sprang tvärs genom Österlen via Gärsnäs Slott och Östra Herrestad till Hammenhög, förbi Glimmingehus, och genom Borrby där halvmaratonlöparna gick i mål. Maratonlöparna fortsatte sedan via Östra Hoby, Skillinge och Brantevik till målgången i Simrishamn.

På dagen fantastiska vyer. I mörkret något annat. Lotta Thörn beskriver på sin blogg efter loppet :
– Sista biten mot Simrishamn följs man av ljudet från havet. De brusande vågorna som slår mot stranden. Det var för mörkt för att se havet – men ljudet och doften räckte. Benen var nu trötta, låren protesterade och höfterna tyckte också att det kunde vara nog. Hjärnan var dock helt med på banan och manade på kroppen. En skylt som förkunnade att vi var i Simrishamn kom men jag visste att det var en bra bit innan vi var framme.
Då kom fönstret. Det stora fönstret med de två röda fåtöljerna som jag sett förra året. Rummet var upptänt och fåtöljerna stod där så harmoniska och inbjudande. Tårar av glädje fyllde åter mina ögon.

Totalt fullföljde 188 löpare maratonloppet. Snabbast var Henry Churchill från Löpare utan gränser på 2.53.24 och Josefin Larsson på 3.15.59. I halvmaratonklassen fullföljde 206 löpare med Claes Högvall från Högbo IF på 1.26.14 och Gloria Vinstedt och Ida Gudmunson från FK Studenterna på 1.26.20 som segrare.
– Banmarkering är svårt i mörkret och det var några som sprang fel, något som vi måste ordna till nästa år, för vi kommer att ge det här i alla fall tre år, säger Kristian Ortner.
Sista löparen var nu i mål 23.50 - lagom för att komma mitt i efterfesten som höll på till klockan tre på morgonen.

Målgång i Simrishamn för Antonio Navarro som sprang i mål på 3.32.01.