Sju svenskar på EM-jakt i helgen

På söndag avgörs till stora delar vilka svenskar som kommer att springa sommarens EM-mara i Göteborg. Fyra aspiranter springer i London och tre i Belgrad.

London Marathon var ursprungligen utpekat som det stora uttagningsloppet till EM, men eftersom landslagsledningen inte kunde garantera platser åt alla har villkoren förändrats. Nu gäller en kvalperiod under 1 januari 2005-1 maj 2006 med London som "viktigaste observationstävling". Kvaltiderna är satta till 2.18 respektive 2.38 och de har hittills bara klarats av Said Regragui, Hässelby, och Anna Rahm, Rånäs. För att få ihop ett lag till den Europacup som avgörs i samband med EM-maran krävs ett snittid på 2.20 respektive 2.41 på de fyra bästa svenskarna. Ett extra kvalfönster öppnas vid Stockholm Marathon.
Till London kommer nu bara fyra EM-spekulanter: Anders Szalkai, Jonas Buud, Kristoffer Österlund och Lisa Blommé. Medan den starka tjejtrion Lisa Wiklund, Karin Schön och Pernilla Karlsson överraskande nog valt Belgrad Marathon, som inte kan betraktas som ett lika snabbt lopp som London. Dessutom riskerar tjejerna att få springa en del solo i och med att endast 125 löpare fullföljde Belgrad Marathon ifjol.

Kristoffer Österlund jobbar fram till midnatt och tar sedan flyget från Umeå klockan sex på fredagsmorgonen!
– Men jag är van att jobba tvåskift. Det har jag gjort i tio år, berättar Kristoffer, som tränat hårdare än någonsin förr den här vintern.
– Jag har kommit upp i 21,5 mil som mest, på träningsläger i Portugal och har snittat 15-16 mil i veckan efter jul.
Hans bästa lopp har kommit på höstkanten, hemma i Umeå, där han sololöpt till seger de två senaste åren på 2.25 och 2.27. Och erfarenheten av att klara tempot på egen hand stärker honom inför Londonresan, där risken finns att han hamnar i ett vakum, de 35.000 startande till trots.
– Jag är inte alls orolig över att få springa själv. Det är nästan bättre att hitta sin egen fart, men visste har många sagt till mig att om jag springer i en klunga borde jag kunna knapra några minuter.
Visst lurar EM-spöket, men Kristoffer försäkrar att han inte kommer att deppa ihop om det inte blir någon EM-biljett.
– Jag vill så klart under personligt rekord, 2.25. Många siktar på 2.20, men det gäller att komma i mål! Jag har spänt bågen för hårt tidigare, bland annat i Florens i höstas. Men jag kommer att sikta på SM också och troligtvis ett tredje lopp, Berlin.
– Och jag siktar långsiktigt. Det är kul att springa Stockholm Marathon och jag vill vara med där framme också i fortsättningen.
Frågan är om Kristoffer kommer att träffa på Jonas Buud under Londonmaran - Moralöparen som sprang New York Marathon på strax under 2.27 i höstas - deras vägar korsades i Portugal.
– Vi tränade en del ihop på lägret. Men han hann lite mer, några lunchpass också!