Lidingöloppet sprangs första gången 1965. En av initiativtagarna var Sven Gärderud, pappa till OS-guldmedaljören på 3 000 meter hinder från 1976, Anders Gärderud.
Från början var tanken att det skulle vara ett rent motionslopp i samma anda som Vasaloppet.

Loppet springs i en mängd klasser och är sedan länge noterat i Guinness rekordbok som världens största terränglopp.

Antalet anmälda uppgick på lördagen till över 36 000 (nytt rekord), med de efteranmälningar som gjordes. Hur många som fullföljde får vi vänta med att redovisa, tävlingarna fortsätter ju på söndag.

Varför springer man då Lidingöloppet? Tre mil är ingen enkel resa för de som valde den tuffaste utmaningen.
– Jag fick kramp. Jag siktade på 2.30. Men får vara nöjd med 2.35, berättade Urban Andersson från Lindesberg.
Urban sprang loppet för fjärde gången och har ett personligt rekord på 2.12.

Patrik Hagström, från Hävredal tio mil norr om Stockholm, var inte helt belåten med sina 2.45.
– Nej, jag var 20 minuter snabbare förra året, sa 20-årige Patrik som i början på sommaren gick ut skidskyttegymnasiet i Torsby.

Borde du inte springa snabbare då?
– Jo, jag vet. Men jag har varit lite sjuk, förklarade Patrik som uppskattade det förhållandevis varma vädret.
– Helt perfekt. Hellre varmt än att det är kallt eller regnar.

Sofia Molander, 26 år, från Bromma klarade medaljtiden (2.38) när hon sprang in på 2.32.
– Tredje gången jag sprang och första gången under 2.38. Jag är supernöjd med det, sa Sofia som tränar ganska hårt för att vara motionär.
– Det kan bli åtta till tio pass i veckan. Om jag tränar så mår jag bra, sa Sofia och försvann i vimlet vid målfållan.

Två kompisar från förr sprang på varandra på Lidingö. Jenny Eriksson och Petra Söderqvist kramade varandra efter målgång.
– Vi är båda skidåkare från början och har umgåtts en del genom åren, berättade de båda.
– Kanonförutsättningar. Helt enormt kul att springa, tyckte Jenny och Petra som trots sina 38 och 36 år får betecknas som veteraner i Lidingöloppet.
– Ja, jag sprang mitt första Lilla Lidingölopp som sjuåring, berättade Jenny.
Petra springer gärna maraton. Hittills har hon avverkat Rom, Berlin, Paris och London.
– Nästa mara blir på Åland, upplyste Petra.

Malin Broström, från Gävle, var den gladaste av de glada. Medan många såg tagna ut efter de tre milen såg Malin ut som hon hade varit nere i närbutiken och köpt kaffe.
– Helt fantastiskt. Min första tävling någonsin. Vilken upplevelse, jublade Malin.
Den 37-årige kommunikationsstrategen hade inga problem med de tre milen.
– Nej, jag tog det lugnt och bara njöt, sa Malin som tränar löpning, dans och styrketräning.
Att göra sitt första tävlingslopp i Lidingöloppets tremil tyder på en tuffhet utöver det vanliga.

28-årige Sebastian Berg, från Stockholm, gjorde sin första tremil förra året och hade lärt sig läxan.
– Nu gick det betydligt bättre. En riktigt skön resa, sa Sebastian även om blodet på ena knäet berättade om ett närgånget besök utmed banan.
– Äh, det var några rötter som jag snubblade på. Det bjuder jag på när jag var 20 minuter snabbare än förra året, sa en av de många motionärerna som fullföljde Lidingöloppets tremil, ingåendes i den svenska klassikern tillsammans med Vansbrosimmet, Vätternrundan och Vasaloppet.