Fem svenskar har klarat OS-gränserna- men ingen får åka?

Fem svenska maratonlöpare har klarat Internationella friidrottsförbundets kvalgränser till OS. Men Svenska friidrottsförbundets förbundskaptener och Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) har enats om hårdare krav för svenska maratonlöpare. På onsdagen fick tre nya friidrottare klartecken från SOK om deltagande, men fortfarande ingen löpare?

Internationella friidrottsförbundets har satt upp två kvalificeringsgränser till OS.
A-gränsen - 2.14 för män och 2.33 för kvinnor gäller om en nation vill skicka fler än en deltagare.
B-gränsen - 2.20 för män och 2.45 för kvinnor gäller om en nation endast vill ha en representant.
Kvalificeringsresultaten ska presteras mellan 1 januari 1999 och 6 september 2000.
Fem svenska löpare har klarat dessa krav.
Anders Szalkai, Spårvägen, klarade A-gränsen när han sprang på 2.13.19 i London Marathon förra året.
Marie Söderström Lundberg,, Hässelby, Jennie Åkerberg, Spårvägen, Susanne Johansson, Hässelby, och Annika Nyberger, Spårvägen har alla klarat B-gränsen.
Marie Söderström Lundberg var endast fem sekunder ifrån gränsen när hon i mars sprang på 2.33.05 i Nagoya Marathon, men har ändå klarat A-gränsen eftersom hon var bland de 20 bästa i VM i Sevilla förra året. En regel som tillkommit eftersom maratonlöparna tävlar under speciella förutsättningar.
Varför har inte en av de bredaste sporterna svensk representation i OS?
- Det spelar inte någon roll om det är löpning, rodd, eller bågskytte. Vad SOK ser till är om deltagarna har medaljchans eller åtminstone har möjlighet att bli bland de åtta bästa, säger SOKs informationschef Björn Fohlin.
Är det för att spara pengar som de svenska långlöparna får stanna hemma?
- Nej, pengar finns. Besluten tas helt på sportslig grund. SOK tar ut OS-truppen i samråd med specialförbunden. För maratonlöparna har nomineringsgränser gjorts upp i samråd med Svenska friidrottsförbundet.
Medan de Internationella friidrottsförbundets gränser är kvalgränser är de svenska gränserna snävare satta. Dels har tidsperioden skurits ner, dels kallas de istället nomineringsgränser - och man har använt de tuffare A-gränserna.
Att klara de svenska kvalgränserna innebär alltså ändå inte att man blir direktnominerad. Der är lika för alla friidrottare.
- Det är jobbigt att inte veta vad man ska göra för resultat för att bli uttagen, menar Marie Söderström Lundberg.
- Jag var med i OS i Atlanta 1996 och hade besvär med magen och med värmen. Jag kunde mycket bättre och skulle vilja visa det, men mitt lopp då kanske är anledningen till att SOK är så hårda mot oss maratonlöpare, funderar Anders Szalkai som efter en skadefylld vår inte vill göra några anspråk på en OS-plats.
Vid förra årets VM hade Sverige två representanter. Anders Szalkai var 32:a och Alfred Shemweta 28:a. Alfreds Shemwetas stora mål den här säsongen har hela tiden varit OS i Sydney. Alfred har ansökt om svenskt medborgarskap, och har klarat B-kvalgränsen i år när han hade 2.15 i Hamburg Marathon.
- Jag har haft hjälp av friidrottsförbundet på många sätt, men när det gäller OS har jag inte hört någonting. Ingen har hört av sig till mig. Jag hoppas fortfarande, säger Shemweta som i juni vann Stockholm marathon för andra året i rad.
Den sista svenska uttagningen till OS görs den 8 augusti. Än så länge saknar svensk löpning helt representation.