Under lördagen ägde adidas Stockholm Marathon Stockholms Stadion. På söndagen fortsatte solen att gassa. Först över tusentals barn på minimaran, sen på välfyllda läktare som njöt av att världsfriidrotten kommit till Stockholm för sommarens sjunde etapp av Diamond League. Men vi lämnar Mondo Duplantis, Daniel Ståhl och andra teknikvirtuoser därhän och tar tempen på den välmående svenska löpningen

Andreas - rekord i varje lopp
Andreas Almgren sprang sitt sjunde lopp för i år. Efter att ha slagit svenskt rekord på 10 kilometer i januari, halvmaraton i februari, 10 000 meter i mars, lagat trösklar i april, på 5000 meter två gånger om i maj, så hann juni bara bli två dagar gammalt förrän även 3000-rekordet fick skrivas om. Det har krävts ett tidigt 1500-lopp i maj för att Andreas inte ska slå rekord i något av årets sju lopp.

– Det är fortfarande mitt sämsta PB, skrattade Andreas efter att ha kommit i mål som fyra på 7:34.28, knappa sekunden bakom Narve Gilje Nordås. Norrmannen revanscherade sig tre dagar efter att ha kommit nästsist över 1500 meter på Bislett. Men den här gången sprang han med två skor. Loppet på Stadion var världens snabbaste denna sommar.

– Men idag brydde jag mig inte så mycket om tiden, slog Andreas fast.
– Jag kände på uppvärmningen att jag inte riktigt hade det där studset i benen i dag, På slutet kände jag inte att jag hade den där växeln som jag hade haft om jag hade varit fräsch.

Yolanda blir snabbare genom att springa långsammare

Under förtävlingarna var Yolanda Ngarambe inte bara före systrarna Nielsen på 800 meter, utan också Noélie Yarigo, som var trea på Inomhus-VM i vintras. Med 2:01.32 är hon nu den nionde svenskan genom tiderna. Och det trots att hon under ny träningsledning har börjat springa långsammare på passen. 

– Jag förstår inte hur det funkar. Men jag har nästan aldrig förstått på mig vad jag gör, konstaterar hon med ett brett leende.

– Min nye tränare försökte påminna mig om att det är okej att vara pigg när du lämnar träningen. Jag var van att ligga på marken.
– Hur var det att ställa sig på startlinjen efter det? 

– Första loppet var jätteläskigt. Jag hade haft samma tränare i nio år och trott  på honom till 150 procent. Tänk om min karriär är över? Men jag kände att jag kunde svara. Det hade jag inte kunnat på väldigt länge. Så det var först efter det som jag började tro på honom.

– Känner du att du är så långt som du har varit från en skada?

– Ja, först sa jag att jag inte kan springa varje dag,då blir jag skadad. Men nu gör jag det och är inte skadad.

– Hur mycket har du ökat i volym?

– Nu springer jag minst 100 km varje vecka. Förut sprang jag 75-80. Det är så kul att kunna känna att man är som alla andra. Hallå, jag springer tio mil!

Men Yolanda vill inte gå upp i distans.

– Det blir 800/1500. Jag har ganska bra uthållighet och det är många som vill att jag ska springa längre. 

– Det blir inte 400, då?
– Nej, nej, det är alldeles för kort!

Pihlen har OS-tiden i kroppen
Allra först med att persa på Stadion denna söndagskväll var Samuel Pihlström, som överlevde sin snabbaste öppning någonsin och på slutet kunde navigera fram till sitt första lopp under 3:35, som femte man på 1500 meter.

– Jag fastnade bakom italienaren (Riva, som vann i Ostrava i veckan) som stängde in mig på upploppet. Jag fick backa. Jag tror att jag kan springa fortare, men måste få rätt lopp, en fin resa utan stök, hararna måste gå bra, de yttre förhållandena ska vara hyfsade. Det är mycket som ska stämma.Men jag försöker att inte stressa över det. Jag är ändå nöjd med hur jag genomförde loppet. Jag har en bra position, ger mig själv chansen att gå för en bra placering och tid. Det gäller bara att orka sista varvet.

Samuel har levt mycket på sin sylvassa avslutning, men har fått väldigt mycket att hämta in efter att ha legat längst bak i loppens inledning.

– Jag har varit lite för försiktig. Det går inte på den här nivån att runda hur många som helst på sista varvet. De är för bra. Man måste vara med från början. Att springa såna här lopp har lärt mig att bli bättre på det. Någon gång vill jag gå ut hårt och ha den där monsterspurten, säger Samuel Pihlström som ska försöka nå OS-tiden på EM härnäst.
– Det ser väldigt bra ut på ranking. Sen är enda chansen på Paavo Nurmi Games i Åbo, säger Pihlen.

1500 meter är den gren som har utvecklats mest de två senaste säsongerna. I år är Filip Ingebrigtsen hundrade man i Europa på 3.38!
– Nivån i Europa är extremt hög! Det är inte alls självklart att jag tar mig till en final på EM. Men jag ser mig själv som en mästerskapslöpare.

Bästa svenska hinderbredden någonsin.

Hinderloppet fick en blixtrande inledning med harar som gick fortare än lamporna som var inställda på 8:00. Det bildades snabbt två klungor med en svensk kvartett i den andra. Där var det OS-kvalificerande 8:15 som de röda ljusen var kalibrerade på.

– Vi visste att det var de som vi skulle gå på och jag bara väntade på att de skulle komma ikapp, berättar Emil Blomberg.
– Jag tror att de kom precis före 2000, fyller Simon Sundström i. Det var ett drömscenario, att det bildades en klunga till. Vi kunde inte ha bett om ett bättre lopp, kanske att det gick lite för hårt i början. Och vi drog ingenting.
Det slutade med tider runt 8:17 för Emil och Simon, där den förstnämnde gick om Simon på genom tiderna-listan och är nu den fjärde bäste svensken, bakom legendarerna Mustafa Mohamed, Anders Gärderud och Dan Glans.
– Kändes det som att äntligen få ut ett kvitto på vad ni visste att ni hade i er?
– Lite så, i varje fall förra säsongen kändes det inte som att jag fick ut vad jag trodde att jag hade, säger Emil. Jag har väntat på ett lopp där man bara kan ligga med hela vägen.
– Ja, underbart! bekräftade Simon.

– Vad hoppas ni på i Rom?
– Vi ska ta oss till final, till att börja med. Det är så jämnt, så det blir spännande svarar Simon.

Vidar Johansson och Leo Magnusson gick båda in i Diamond League-loppet med målet att inte komma sist. Men de hamnade längst bak, i Vidars fall efter att ha slagit i knät med bakre benet, tre varv från mål. Leo begick debut i de här sammanhangen och fick reda på att han fått en plats så sent som på fredagen.

– En av mina bästa prestationer, samtidigt som jag kom sist, sammanfattande ändå Leo, som föll hårt för några veckor sen i Tyskland, när han hade en väldigt bra tid på gång. Efter misslyckade Nordiska Mästerskap i Malmö slog han till med 8:26 i Bryssel helgen därpå, och nu 8:24.
– Jag har varit relativt skadeförföljd, men i år har jag kunnat ha ett snitt på tio mil ungefär under grundträningen. Det har gjort en stor skillnad.

– Det var en offensiv öppning för oss alla. De två sista varven satte oss alla på prov. Vi fick bita ihop. Men det var ett kul lopp och en bra chans att springa fort. Så det kändes lite surt att jag inte kunde ta den, när jag småhaltade in i mål, menade Vidar, som ändå hade hyggliga 8:23, precis före Leo.
– Även om det inte höll idag, så är det bra att ha med sig såna här lopp. Det är ett EM nästa vecka och det kommer antagligen att gå rätt fort och det kommer att vara varmt då också. Det är bra erfarenhet.
– Det ska inte vara någon fara med knät. Det är lugna dagar ändå fram till EM.