Elin Wiik trivs bäst i skogen

Ibland ger löpning minnen för livet. Elin Wiiks bästa träningsminne är när tränaren rodde ut henne till en liten ö i Sankt Anna skärgård för ett pass i obanad terräng.
Hon trivs bäst i skogen - ändå hamnade hon i Globen förra veckan. Möt tjejen som som byttre terränglöpning mot bana och blev landslagslöpare.

I förra veckan hamnade hon mitt i hetluften när hon fick en plats i GE Galan och fick springa mot världslöpare som legenden Maria Mutola i ett fullsatt Globen.
– Helt grymt att springa mot världseliten. Det inspirerar verkligen, säger Elin Wiik som vill höja sig ett snäpp till nu när hon gör sitt första år som senior.

Din favoritdistans måste vara 800 meter?
– Ja, men jag började som terränglöpare när jag var mindre. Sedan gick jag ner ända till 400 meter. Nu är jag kanske på väg upp igen.

Varför väljer du att springa 800 meter som är så plågsamt sista biten in mot mål?

– (Skratt). Man kan inte välja själv. Den sträckan där talangen finns den sträckan väljer man. Sedan tycker jag att träningen till just 800 meter är rolig. Men visst gör det ont i slutet av loppen, men det får man ta.

Vad händer 2008?

– Det är tufft nu när jag är i övergångsperioden till senior. I år blir det fokus på SM, Finnkamp och förhoppningsvis Europacup. I framtiden vill jag hävda mig på de större mästerskapen, men det gäller att skaffa sig rutin. Jag måste helt enkelt höja mig en nivå på allting.

Målsättning i livet och på banan?

– Njuta av varje dag och varje steg.

I GE Galan den 21 februari Inför 10 641 åskådare ställdes du mot legenden Maria Mutola med bland annat tre VM-guld och ett OS-guld på meritlistan. Hur kändes det?

– Grymt kul. Jag försökte hänga med i början, men fick ordentlig mjölksyra vid 650 meter. Häftigt att få möta henne innan hon lägger av. Det här var säkert sista chansen eftersom det här är hennes sista säsong.

Bara några dagar efteråt tog du SM-silver på 800 meter i Atleticum i Malmö med tiden 2.09,22?

– Ja, IFK Lidingös Sofia Öberg hade ledningen från start till mål. Jag försökte trycka till på slutet, men benen svarade inte. Jag kände mig fortfarande lite sliten efter loppet i Globen.

Hur ser en normal träningsvecka ut för dig?

– Det finns inga normala träningsveckor. De skiftar mycket beroende på tidpunkten. I grundträningsperioden kör jag nio till tio pass i veckan. Två dubbelpass brukar vara lagom. Uppdelningen kan till exempel vara två gympass, två banpass, ett långdistanspass i obanad terräng, ett pass sprint-och spänst och några pass snabbdistans.

Var hittar du motivationen till att lägga ner all den tid du gör på träningen?

– Jag älskar att springa. Det är grunden. Jag har sprungit så länge jag kan minnas. Min morfar Torsten Svensson, som själv var terränglöpare på SM-nivå, tog mig med ut i skogen och sprang. Då var även min bror Adam med. Det var där jag hittade glädjen med att springa. Det är viktigt att hela tiden komma ihåg varför man tränar – för att det är så himla kul! Jag älskar känslan när allt bara flyter på av sig själv, när kroppens delar är i harmoni och det går fort utan att man behöver kämpa.

Bästa plats att träna på?

– Naturmässigt och upplevelsemässigt är det i skogen. Men eftersom jag tävlar på bana så gillar jag att träna även där.

Drömställe att träna på?

– En gång rodde min tränare Peter Holgersson och Ebba Stenbäck (EM-deltagare på 3 000 meter hinder 2006 i Göteborg) ut till en liten ö i Sankt Anna skärgård. Där sprang vi ett pass i obanad terräng. Det var helt fantastiskt.

Favoritdistans på träning?

– Mixen av allting är det som gör träningen rolig. Men just nu är det spänst och snabbhetsträning som känns mest spännande, eftersom jag inte har kört så mycket av det förut.

Vart åker du helst på träningsläger?

– Sydafrika. Över jul och nyår var jag fyra veckor i Potchefstrom. Ett minne för livet. Mustafa Mohammed var där samtidigt.

Bästa tiden på dygnet att träna?

– Det är inte kul att gå upp på morgonen, men när jag väl kommer ut så gillar jag att springa tidigt, då har man gjort det man ska och behöver inte känna någon stress att man ska ut och träna.

Tokigaste träningsminne?

– När jag kom till Norrköping första gången och vi skulle springa i obanad terräng. Vi skulle vara ute en timme. Det blev två timmar för mig och jag fick energibrist. Det var lite läskigt.

Vikten av stretchning?

– Jag har inte provat att träna utan (skratt). Vi brukar köra ganska rejält. Nu känner jag min kropp så väl att jag vet vad jag ska göra.

Tränar du helst själv eller i grupp?

– På intervaller så är det ett måste att ha sparring för att hålla farten upp. Oftast tränar jag med killar. På långdistanserna så är det alltid kul att ha någon att prata med. De kortare distanspassen på typ en halvtimme kör jag oftast själv. Det kan vara skönt.

Brukar du ha musik i öronen när du tränar?

– Ja, väldigt ofta. Just nu är det gruppen The Killers (indierock) som är favoriten.

Har du något nybörjartips?

– Variera. Om du springer så spring inte samma runda. Då tröttnar du snart. Det viktigaste är att det finns en glädje i det man gör hela tiden.

Snabbfakta
Namn: Elin Wiik.
Född: 6 maj 1985.
Uppväxt: Sommen, en mil norr om Tranås.
Bor: Norrköping.
Yrke: Studerar industriell ekonomi på Universitetet i Linköping.
Tränare: Peter Holgersson.
Klubb: Hässelby SK.
Personligt rekord: 2.06,09 på 800 meter.
Meriter: Vunnit nordiska juniormästerskapen på 800 meter två gånger, två SM-silver på 800 meter inomhus, två SM-brons inomhus, ett SM-brons utomhus, deltagit i junior-EM 2003 i Helsingfors och 2007 i Ungern, gjorde landslagsdebut på seniornivå i vintras vid en landskamp i Glasgow.

Aktuell: Sprang nyligen mot 36-årige 800-meterslegenden Maria Mutola, Mocambique, inför ett fullsatt Globen i GE Galan.

Mer om Intervjun 2008