En maratonlöpare kan aldrig slarva med kosten, i synnerhet inte dagen före Stockholm Marathon. Därför sitter Bjarne Thysell med en låda Big Pack och äter ris och kyckling medan han håller presskonferens.
Han berättar om sitt fina lopp i fjolårets EM mellan tuggorna. Där var han bäste svensk på 17:e plats.
- Det var nog mitt bästa lopp, tillsammans med Sevilla.
Bjarne har en lång bakgrund som god banlöpare. Vilken nytta har han av det när han specialiserat sig på maraton?
- Det är en fördel att jag kan hålla en högre fart, men sen gäller det att behålla den också!
Det gäller för Bjarne att pussla ihop dagarna med elitmaratonträning, heltidsjobb som gympalärare och som familjefar.
- Jag har fått ett par elever att börja springa fastän vi inte har någon
idrottsplats, berättar Bjarne.

Läraryrket delar han med Jennie Åkerberg, fjolårets SM-etta, som slutat baka bullar för brödfödan. Nu vickar hon på Nacka Gymnasium och kombinerar det med att vara aerobicsledare. Blir det inte för mycket?
- Jag försöker hålla mig vid målet och vara domare under lektionerna, försäkrar Jennie, som nog behöver spara på energin med tanke på den stegrade löpdosen.
- Jag har ökat min träning i år, ända upp till tjugomilaveckor.
- Jag vet inte varför jag slog svenskarna. Ett träningsprogram består av så ånga delar och jag vet inte hur de läggar upp sin träning eller vad de äter.
Martin lagar sin ugali även på Bosön och dricker thé från plantagen där lillebrorsan jobbar och spelar fotboll. Borde de blågula övergå till samma diet som honom?
- De är välkomna att äta med mig!
Bjarne sväljer en bullbit och verkar vara intresserad.
- Jag har redan bett om att få äta hos Alfred Shemweta. Då blir det ugali.

Sammy Bitok har väldigt fina meriter på kortare sträckor. Han sprang bland annat Paris Halvmarathon i vintras på 61.59 och har så goda tider som 7.48 på 3000 meter och 3.37 på 1500 meter. Men snabbheten till trots har Sammy stor respekt för maratonsträckan.
- Jag kommer att följa de andra löparna. Jag kommer inte att ta några egna initiativ, erkänner han öppet inför sina konkurrenter.
John Mutai-Kipyator, fjolårets fyra, skrattar gott.
- Och jag kommer att följa ledarbilen! ler han.
Ifjol gjorde John ett jätteryck under loppets andra halva, nästan som han skulle springa om ledarbilen. Något han fick betala för senare.
- Jag lärde mig en nyttig läxa, tillstår han, och skollärarna bredvid honom nickar instämmande.
Vi får se vem som leder klassen imorgon.