Taktik i terränglopp

Terräng handlar i hög grad om taktik. Hur bra man är på uppförslöpning respektive nerförslöpning, om man är bättre på att springa på gräs än på grus, hur man klarar olika väderförhållanden med mera.

Detta spelar roll när man springer flervarvslopp som till exempel DM, SM eller internationella lopp och mästerskap. Då är det oftast 2 km-varv och eftersom man springer 2–6 varv så hinner man lära sig banan och på vilka partier motståndarna har det svårt. Oftast är det en riktig backe per varv och man kan då märka var övriga löpare har det jobbigt och utifrån det planera till exempel ett ryck.
Skovalet kan också spela roll – om det börjar regna under loppet så kan en som valt skor utan spikar, eller korta spikar, få svårt med fästet.
När det gäller taktik och upplägg för spurten så beror det mycket på hur banan ser ut. Om upploppet är kort så är det oftast bäst att försöka vara först in på slutrakan eftersom det kan vara svårare att springa om där. Detta är också en fördel inte minst psykologiskt. Om upploppet är svagt uppför, och man är stark uppför, så kan det kanske vara läge att vänta med slutspurten tills man kommit in på upploppet.