Klassikern – 2500 år med Marathon

Ett 60-tal löpare i maratontonloppet vid olympiska spelen i Stockholm 1912. Redan 1898 avgjordes det första maratonloppet i Sverige.

Maratonlöpningen har en lång historia. Stockholm Marathon var ett av de första loppen i Europa att samla deltagare i tusental. Här finns också traditionen – löparna har målgång inne på Olympiastadion som såg de första maratonlöparna redan 1912. Men maratonhistorien är ännu äldre och den svenska maratonhistorien börjar redan 1898.

Det är drygt  2500 år sedan det berömda slaget vid Marathon i Grekland. Legenden om budbäraren Pheidippides som skulle ge glädjebesked till folket hemma i Sparta har överlevt årtusendena. När de första olympiska spelen togs upp 1896 så ordnades ett lopp från Marathon in till Athen. En sträcka på drygt fyra mil. Publiciteten och uppmärksamheten för maratonlöparna blev stor.
Likadant var det i de följande olympiska spelen. Maratonlöparna hyllades som hjältar. Det dröjde till 1970-talet innan något lopp samlade riktigt många deltagare. New York City Marathon var först. Inspirerad av loppet drog ledare i friidrottsklubbarna Spårvägen och Hässelby igång det första Stockholm Marathon 1979. Numera finns det cirka 30 maratonlopp i Sverige. Runt om i världen verkar det som att varje storstad har sitt maratonlopp. 42195 meter är en avsevärd sträcka, även för den vältränade. Lika säkert som att utmaningen finns där så finns också belöningen. Alla som genomför ett maraton kan känna sig som vinnare.

Om du vill vinna något, spring 100 meter. Om du vill uppleva något, spring maraton.
Emil Zatopek, 1952

I mer än hundra år har tusentals, nu säkert flera miljoner, löpare prövat lyckan i maratonlopp. 
Här är några milstolpar i Sveriges och världens maratonhistoria.

 


490 f.Kr.


År 490 f.Kr. landsteg en stark persisk armé på slätten vid byn Marathon några mil öster om Aten. Innan perserna hunnit förbereda sig för strid attackerade den numerärt klart underlägsna armén från Aten. Mot alla odds vann atenarna slaget som innebar att Grekland behöll sitt oberoende. Sexhundra år senare skrev historiker att en löpare vid namn Feidippides skickats till Aten för att berätta om det stora segern. Efter att ha framfört sitt budskap ska den utmattade budbäraren ha fallit död ned. Denna legend inspirerade den franske baronen Pierre de Coubertin – initiativtagare till de moderna Olympiska Spelen – att införa ett maratonlopp vid de första OS-tävlingarna i Aten 1896.


1896


De första moderna Olympiska Spelen avslutades med maratonloppet. Strax före klockan två på eftermiddagen gav sig 17 löpare iväg från Marathon mot Aten. Det var en löpare från vardera Australien, USA, Frankrike och Ungern samt 13 man från Grekland.
Spiridon Louis var den förste löpare som nådde den nyrenoverade Olympiastadion i Aten. Han noterade 2.58.50 på den 40 km långa banan.
Segern mottogs med stort jubel av de 100000 åskådare som kantade gatorna i Aten och som väntade vid målet. Värdnationen hade inte noterat några framgångar vid de Olympiska Spelen. Segern i det avslutande maratonloppet räddade därför den grekiska äran.

Maratonlöparna i det första olympiska spelen (liksom i OS 2004) sprang i mål på den antika stadion i Athen. Greken Spyridon Louis blev den förste olympiske guldmedaljören i maraton vid OS 1896 med segertiden 2:58:50.

1898


Långlöparnas prestationer väckte stor beundran redan på 1800-talet. Maratonloppet vid OS i Athen inspirerade snabbt till att starta lopp runt om i världen. 1897 ordnades det första Boston Marathon, ett lopp som fortfarande arrangeras i april varje år. I Sverige ordnades det första maratonloppet i augusti 1989. Start i Södertälje och mål vid Liljeholmen i Stockholm. Nio löpare deltog och först i mål var Johan Ferdinand Nyström.

1908


De femte Olympiska Spelen genomfördes i London. Maratonloppet blev mycket uppmärksammat sedan italienaren Dorando Pietri, som var först över mållinjen, diskvalificerades för att ha fått hjälp av funktionärer när han utmattad segnade ner hundra meter från målet.
Idag är loppet också ihågkommet för att banan i London fastställde den officiella distansen för maratonlöpning .
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var ett maratonlopp en tävling över cirka fyra mil. Sträckan var inte så noga. På 20-talet standardiserades distansen. Man utgick då från 1908 års OS-mara som visade sig ha varit 26 miles och 385 yards, det vill säga 42 195 meter.

Dorando Pietri i den dramatiska avslutningen av maratonloppet vid OS i London 1908. Han kom in på stadion som ledare, men var helt utmattad och sprang först åt fel håll. Han visades rätt men föll flera gånger och hjälptes till sist över mållinjen. Han blev diskvalificerad och segern gick istället till amerikanen Johnny Hayes.

1912


Olympiska spel i Stockholm. Den nybyggda OS-arenan var fullsatt två dagar under spelen; vid invigningen och vid maratonloppet. Det var pressande varmt när 68 löpare klockan 13.48 den 14 juli gav sig iväg på den 40,2 km långa maratonbanan från Olympiastadion ut till Sollentuna Kyrka och tillbaka.
Sydafrikanen Kenneth McArthur segrade på 2.36.54,8 – nytt olympiskt rekord. Det stora svenska hoppet Sigge Jacobsson slutade på sjätte plats med 2.43.24,9. Trots att han blev bäste europeiske deltagare fick han mycket kritik efter loppet. Sjätteplatsen betraktades som ett misslyckande.


1958


Det var blött och kyligt när friidrotts-EM avgjordes i Stockholm. Mindre lämpligt väder för hoppare och sprinters, men idealiska förhållanden för långlöpare. Den 24 augusti svarade Sergey Popov från Sovjet för en imponerande uppvisning på EM-banan från Olympiastadion ut längs Roslagsvägen genom Danderyd och Enebyberg till Hagby och därefter tillbaka genom Sollentuna till Olympiastadion.
Lille Popov var över fem minuter före tvåan och segrade på 2.15.17,2 – nytt världsrekord med över två minuter och enda gången ett världsrekord i maratonlöpning noterats i Sverige.

Sergey Popov från Sovjet på väg mot en världsbästanotering 2.15.18 och seger i friidrotts-EM 1958. Banan gick längs Roslagsvägen genom Danderyd och Enebyberg till Hagby och därefter tillbaka genom Sollentuna till Olympiastadion.

1979


Den 4 augusti 1979 var det premiär för Stockholm Marathon. Idén tll loppet föddes i Anders Olssons huvud när han i november 1978 läste en artikel om New York Marathon i Sport’s Illustrated. Det borde fungera i Stockholm också, tänkte han och fick med sig andra ledare i friidrottsklubbarna Hässelby SK och Spårvägens FK. Med tanke på att inget maratonlopp i Sverige tidigare samlat ens 200 deltagare var det 1978 en djärv tanke att satsa på att starta ett stort maratonlopp i Stockholm.
Premiären för Stockholm Marathon samlade 2000 löpare och 100000 åskådare.

Maratonlöpare på Stockholms gator för första gången i Stockholm Marathon 1979. Finländaren Jukka Toivola har fått en lucka på Kungsgatan och är på väg att bli den första löparen i mål i Stockholm Marathon.

1982


För första gången fick damerna vara med och tävla i maraton vid ett internationellt mästerskap. Debuten ägde rum under friidrotts-EM i den historiska maratonstaden Aten. Den 12 september vann Rosa Mota från Portugal EM-guldet på 2.36.03. Norskan Ingrid Kristiansen, som segrat i Stockholm Marathon 1979–1981, var trea. Midde Hamrin noterade 2.42.14 när hon blev bästa svenska på en meriterande sjunde plats i detta lopp.


1984


För första gången får kvinnorna tävla i maraton vid ett Olympiskt Spel. I Los Angeles tog hemmafavoriten Joan Beniot en klar seger på 2.24.52 före norskan Grete Waitz 2.26.18 och Rosa Mota från Portugal 2.26.57. Grete vann damernas VM-premiär i Helsingfors året före. Vid OS 1980 var 1500 meter den längsta löpsträckan för kvinnor.

Vid OS i Los Angeles fick äntligen kvinnor springa maraton. Amerikanskan Joan Benoit vann på 2.24.52 lite otippat före favoriterna Grete Waitz, Rosa Mota, och Ingrid Kristiansen.

Mer om Guiden till det första maratonloppet