Från grundskola till livsarena – när skolan blir en hälsofrämjande plattform, för alla.

Hopphage på Ängslättskolan Skolgård. Bunkefloprojektet har visat att daglig skolidrott förbättrar hälsa och förändrar barns förhållningssätt till rörelse.

I 20 år har det skånska Bunkefloprojektet visat att daglig skolidrott förbättrar hälsa och förändrar barns förhållningssätt till rörelse. Men när Amanda Lahti började doktorera mötte hon ett starkt ifrågasättande från forskare och läkare. Beror det inte på att barnen i Bunkeflostrand redan har det bra? Fyra år senare lyfter en studie återigen fram skolan som hälsofrämjande plattform. Som livsarena. Denna gång helt oberoende av sociala faktorer.

Fotbollen ligger stilla mitt på Ängslättskolan skolgård. Som att den väntar på att höstterminen ska sätta fart. Vid ett bänkbord sitter ett par unga killar, med fötterna på bänken och rumpan på bordet. Överallt skymtar löpslingor, gungor, rutschkanor, basketplan, fotbollsplan och sandlådor med hälften av leken utanför. Jag drar cykeln över stora färgglada bokstäver formade till en hopphage när jag hör ett lekfullt skrik eka mellan tegelväggarna. 

Jag känner mig som ett barn. Ett barn med gränslös energi. 

Hösten 2019 dök en doktorsavhandling från Bunkefloprojektet ner i min postbox i Göteborg. Ett par visdomsord var inpräntat på första sidan “Allt kan man ta ifrån människan. 

Utom en sak - den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig”. Kram. Din vän, Amanda”.

21 JULI 2020

Det är en stekhet dag i juli när jag letar fram Amandas efternamn på porttelefonen.  

J, K, L, Lahti. Där.

 – Välkommen Sara. Våning två. 

Med blött hår öppnar Amanda ytterdörren och smilgroparna grottar in sig i kinderna. 

 – Jag gör smoothie, vill du ha? Från köket gör hon ett gott försök att överrösta mixern.

 – Har du sprungit? 

 – Ja, jag ska hämta barnen sedan, så jag sprang 15 kilometer precis, säger Amanda.

Amanda sjunker ner i saccosäcken på familjens inglasade balkong. 

 – Vi kan cykla under bron sedan. Det är riktigt fint, säger hon och pekar bort mot Öresund och Bunkeflostrand. 

2016 reste Doktorand Amanda Lahti till kongresser världen över för att uppmärksamma Bunkefloprojektet och forskningsfrågan: Att 40 minuter daglig idrott i grundskolan kan förändra barns förhållningssätt till fysisk aktivitet? Men det var med ett starkt ifrågasatt resultat från forskare och läkare i publiken som hon packade sitt bagage och reste hem.

“Man måste lyfta blicken”- Amanda

 – Beror det inte på att barnen i Bunkeflostrand redan har det så bra? De fattar väl redan att det är bra med träning? Jag tyckte det var realistiska frågor. Man har det generellt sett väldigt bra om man bor i Bunkeflostrand. Men man måste tänka på hur alla skolorna ser ut. Om man skulle införa daglig skolidrott i Rosengård. Skulle man då få samma resultat? säger Amanda.

 – En tidigare studie från projektet låg även till grund för de 100 extra skoltimmar som Regeringen beslutade om 2018. Det vet du, va? frågar Amanda

 Hon tittar på mig med vemod, samtidigt som hon flätar sitt blöta hår.

 – Men det var synd att de teoretiserade en del av ämnet. Jag hade gärna hållit det vid att barnen bara fick möjlighet att röra på sig mer. 

Bunkefloprojektets drivkraft är alla barns möjlighet och rätt till lek och rörelse. Varje dag. 

Därför satte Amanda och hennes kollegor för två år sedan fart på en studie där de objektivt studerade sambandet mellan fysisk aktivitet och daglig skolidrott. Helt oberoende av sociala faktorer. Helt oberoende av var och hur man bor. Oberoende av skärmtid, föräldrarnas utbildningsnivå eller familjens attityd mot fysisk aktivitet. När barnen som idag är runt 30 år var både tio och tolv år fick de bära en accelerationsmätare runt magen under fyra dagar. 

 – Det var så vi fick data att förlita oss på. Annars hade vi fått använda självskattning. Det går ju. Men om du skulle gissa en siffra på hur mycket du rör på dig. Skulle du på pricken träffa rätt? undrar Amanda och gräver med skeden i sin blå-lila bärblandning.

 – Effekten kvarstår. Det stärker argumentet att skolidrott planterar en vana och alltså är associerad med  högre generell aktivitetsnivå, säger Amanda

Mot Bunkeflostrand via förskolan.

NÄR SKOLAN BRYTER GRÄNSER

Amanda hämtar två små cykelhjälmar. Vi tar oss ut längs med Södra Fiskehamnen och stannar till vid förskolan.

 – Det här är den bästa stunden på hela dagen, säger Amanda och smilgroparna grottar nu in sig ännu mer.

 – Mamma! Det är min mamma. 

 – Ska vi till badhuset? undrar Wilton när vi svänger av mot Bunkeflostrand. 

Grönområden breder ut sig och stadskärnan mynnar ut.

Det dova bruset från bilarna suddas bort när vi cyklar in på Ängslättskolan skolgård. 

Jag minns tillbaka till mitt samtal med barnläkaren Klas Östberg. Han tycker forskningsfrågan är komplex. Att man ser på barn och fysisk aktivitet alldeles för rationellt. Han bad mig ringa Gustav Sundh. “Han vet vad barn själva vill ha för att må bra”, minns jag Klas säga. Gustav är fritidspedagog på Glömstaskolan i Huddinge. Av barnen kallas han Skolgårdsläraren för att det  är just på rasten Gustav skapar en miljö för lek, rörelse och skapande i kombination med inkluderade förhållninggsätt.

 – Det är ett sätt att bygga bort konflikter och skapa möten mellan ungdomarna, säger Gustav.

 – Mmm...Skolan kan ju faktiskt fånga dem som kanske inte får eller har råd att ägna sig åt idrott på fritiden, säger Amanda och vänder sig mot mig. När idrottshallen här inte räckte till, till alla så använde man just närmiljön för att få till undervisningen.

 – Men jag vet i Rosengård, där samlades man innan själva träningen istället och hade mattehjälp. Men det bygger ju på ideella krafter. Det är ingen som blir miljonär på ett sådant projekt, säger Amanda.

 – Titta in här Sara, men akta dig för glaset på backen.

Jag trycker mig tätt intill fönsterrutan. En sträng av solsken har kämpat sig genom takfönstret och landat på konstgräset. Fotbollsklubben LB07 har förlagt en inomhusplan på skolgården. Den kan barnen nyttja på dagen och klubben själva, på kvällen.

Grusvägar för löpning och lek
Allt kan man ta ifrån människan. Utom en sak. Den yttersta friheten att välja förhållningssätt till det som livet för med sig.
Amanda Lahti

DRÖMMEN OM ATT BYGGA BROAR

På vägen hem stannar Amanda till vid Utkikspunkten intill Öresundsbron.

 – Den här typen av forskning är så multifaktoriell. Det är svårt att säga “bara vi ökar skolidrotten löser vi alla problem” Man måste lyfta blicken och se saker i sitt sammanhang.

Som forskare, läkare och före detta handbollsspelare från Göteborg vill Amanda en dag bygga broar och praktiskt testa Bunkeflomodellen även på andra skolor, i andra områden. Hon vill skapa sammanhang, främja skolbetyg, välmående och ser den dagliga rörelsen också som ett sätt att spara sjukvårdens resurser.

 – Det kanske inte finns ett rätt för alla skolor. Någonstans är det viktigt att man gör det, oavsett varför egentligen. Det är viktigt att bevara den gemenskap och glädje som kommer med rörelse, avslutar Amanda.

Utkiksplatsen vid Öresundsbron.

Skribent: Sara Ulrika Holmgren. Tidigare klubbkompis med Amanda i Sävedalens AIK. Har tidigare porträtterat Amanda och hennes syn på hälsa, idrott och prestation för Marathon.se och generellt om Bunkefloprojektet för Lidingöloppet.

 

Fakta Amanda Lahti

Född: 1990, Partille utanför Göteborg

AT-Läkare Skånes Universitetssjukhus

Doktorand Bunkefloprojektet

Tidigare Elithandbollsspelare IK Sävehof och friidrottare Sävedalens AIK

Familj; Sambo med Wiktor, barnen Wilton 3, Ingvild 1 år.

Bor: Lägenhet i Limhamn, Malmö

Mer om Amanda:

2012 deltog Amanda i tv-programmet Gladiatorerna och 2014 var hon finalist i SVT:s program Atleterna. Hon deltog i Göteborgsvarvet för första gången som 14-åring. Idag har hon genomfört 10 stycken med ett personligt rekord på 1.32 minuter. För Amanda är löpningen en naturlig del av livet och skapar en frihetskänsla.  För upplevelsen har hon även sprungit Swiss Alpine, New York Marathon och genomfört tre Svenska Klassiker.

Fakta Bunkefloprojektet

Projektet startade 1999 på Ängslättsskolan i området Bunkeflostrand, därav namnet Bunkefloprojektet. Eleverna i Ängslättskolan ökade skolidrotten till 40 minuter per skoldag, medan tre kontrollskolor (Ribersborgsskolan, Fridhemsskolan och Mellanhedsskolan) belägna i närliggande område, fortsatte med 60 minuter skolidrott per vecka, uppdelat på två lektioner vilket då var standard enligt läroplanen.

Den utökade schemalagda skolidrotten i Ängslättskolan (interventionsskolan) var obligatorisk för alla barn, oavsett om man deltog i studien eller inte. Interventionsskolan var heller ingen speciell idrottsskola utan en vanlig kommunal skola där man blev anvisad plats utifrån hemadress. Den utökade skolidrotten bestod av en blandning av aktiviteter inom ramen för skolämnet idrott och hälsa och genomfördes på en nivå så att alla barn kunde delta.

Fördelen med att använda skolan för att öka och förändra förhållningssätt till barns fysiska aktivitetsnivån är att skolan har möjlighet att nå alla barn i samhället. 

Den senaste studien som kommer ut i augusti 2020 omfattar totalt 209 barn i åldrar tio och tolv och visar att det genom skolan är möjligt att nå bortom socio-ekologiska (sociala) faktorer - alltså att även nå de barn som inte redan har ett etablerat intresse för idrott eller har föräldrar som betalar för idrottsaktiviteter på fritiden.

Fakta Barnidrottspriset. 

Priset delas ut av nätverket Svensk barnidrott som strävar efter att barnkonventionen ska efterlevas i svensk barnidrott, det vill säga att barns rättigheter och hälsa ska stå i centrum.

Motivering Svenska Barnidrottspriset 2020 - Gustav Sundh.

”Alla barn har rätt till lek, rörelse och en aktiv fritid. Trots det har inte alla barn den möjligheten. Men på skolgården vistas alla barn. Genom att nyttja skolgårdens möjligheter, skapa alternativa sätt att röra sig i kombination med ett inkluderande förhållningssätt har “skolgårdsläraren” Gustav Sundh visat på en väg att ge fler barn möjlighet att upptäcka och utvecklas i lek och rörelse.

Fakta Klas Östberg.

En av Sveriges mest erfarna idrottsläkare. Han har arbetat för den svenska OS truppen vid flera olympiader och dessutom varit landslagsläkare för de svenska skidskyttarna under många år. Brinner för barnidrott på barns villkor och instiftade 2013 Svenska  Barnidrottspriset

Mer om Personporträtt