Adil Bouafif lyser av självförtroende
Svenske mästaren i maraton Adil Bouafif lyser av självförtroende dagen före ASICS Stockholm Marathon. Flera månaders solid träning i de marockanska Atlasbergen har skapat en toppform.
– Jag sprang ett svårt testlopp över 30 kilometer på 1.34. Under den första timmen sprang jag med några löpare som har gjort maran på under 2.10, men sen hängde de inte med.
Adil berättar att testloppet var bara två minuter ifrån vad 2.05-löparen Abderrahim Goumri gjort. Lördagens plan är att hålla 1.07 under den första halvan.
– Sen får vi se. Jag vill göra under 2.17, menar Hässelbylöparen.
Kvalgränsen för att åka till VM i friidrott mot slutet av sommaren är 2.14, men på den svårlöpta Stockholm Marathon-banan brukar förbundskaptenen tillåta en något långsammare tid.
– Om jag inte skulle räcka till springer jag för guld, lägger Adil till.
Han tänker då på SM-medaljer. Kampen om att bli bäste svensk kan utspela sig mot Enhörnas Lars Johansson, som har sprungit distansen fortare än Adil förut. Även Lasse har förberett sig utomlands.
– Jag har varit sammanlagt åtta veckor i Kenya det senaste halvåret.
Det är en klart annorlunda tillvaro än hemma i Älmhult.
– Det är lite varmare, skrattar Lasse, och 2000 meter högre upp!
Dessutom skiljer det på träningssällskapet. I kenyanska Iten kan han välja utifrån hur han känner sig om han vill träna för sig själv eller haka på någon av de många grupper av kenyanska löpare som finns i området.
– En gång när vi körde fartlek var vi 200. Jag var den ende som var vit.
Några mil därifrån har Isabellah Andersson sitt hus. Hon har fått byta ut sparringkamrater i dubbla omgångar allt eftersom som hon har blivit snabbare.
– När jag kom tillbaka en gång efter att ha varit borta i flera veckor vet jag inte vad min träningskompis hade gjort, inte tränat i varje fall!
Hemma i Vishult, i Blekinge, får hon däremot träna helt själv.
– Jag har varit hemma i en månad och inte sett en enda som springer!
Isabellah kan bli först med att vinna fyra upplagor av Stockholm Marathon. Men efter att ha gjort ett mindre ingrepp i knät i slutet på mars och inte kommit tillbaka till ren löpträning förrän sex veckor senare är hon försiktig.
– Vi får se, det vore kul, men jag är inte alls hundra procent.
En besvärlig vinter har det varit även för Isabellahs klubbkamrat i Hässelby SK och medresenär till EM i friidrott ifjol, Anna von Schenck. Hon har dragits med en trilskande muskel som hindrat alla former av snabbare löpning.
– Jag brukar ha besvär med pollen om våren, men den här gången kommer jag inte att gå ut lika hårt, och regnet passar mig, så det kanske ändå blir lättare.
Anna vidhåller att hon ser det som ett träningslopp, men att hon givetvis kommer att gå in för att springa så fort som mjöligt och jaga sin första maratonmedalj. Ifjol hejade hon fram klubbkompisarna. Det vill hon inte göra om, hur kul det än var att hjälpa dem.
– Det är mer plågsamt att stå bredvid banan än att springa Stockholm Marathon!
En joker i leken om SM-medaljer är tveklöst David Nilsson. Med de kända löparsystrarna Ida och Johanna och Junior-VM-trean i mångkamp Marcus som bror är det ändå föräldrarna som har erfarenhet av maraton.
– Familjerekordet är 2.27, avslöjar David, som borde kunna springa klart fortare än så.
Ifjol var han bäste svensk på Lidingöloppet och i vår har han sprungit en halvmara i Barcelona på 1.05. Träningen har i vissa perioder omfattat så mycket som 20-25 mil i veckan.
– Jag gillar distansträning, förklarar han lakoniskt.
