Szalkai nära bli kvar på toaletten

Någonting var helt fel redan från start.
Efter 7,5 km var Anders Szalkai tvungen att besöka en toalett första gången. När han stannade för femte gången efter 15 kilometer satt han kvar i tre minuter.

- Jag satt där och tänkte att jag aldrig skulle gå ut igen, berättar Anders Szalkai.
Men marathonlöparen Anders Szalkai har aldrig brutit ett maratonlopp. VM-maran i Edmonton skulle heller inte bli den första.
För svenske representanten Anders Szalkai blev VM-maran en antiklimax på en annars lysande säsong med seger i Stockholm Marathon och personligt rekord med 2.12.45 i Austin.
39:e plats och tiden 2.28 är rena mardrömmen för en seriöst heltidssatsande löpare.
- En hyfsad tjejtid, får hoppas att Marie Söderström Lundberg kan matcha den, skämtar Szalkai dagen efter mardrömmen.
Szalkai skyller inte på någonting. Han konstaterar helt lugnt istället...
- ...att magen är en av parametrarna i en marathonprestation. Det är lika för alla och man kan inte skylla på otur.
- Jag kände redan innan start att något var på gång, men vi var 80 löpare på en toalett i det rum som vi satt inlåsta innan vi gå ut i stadion så det hann aldrig bli min tur, konstaterar Szalkai.
- Jag tänkte att man tappar inte så mycket om man springer på toaletten en gång.
Men Szalkai behövde springa flera gånger och var nere på 80:e plats när han konfererade med förbundskapten Ulf Karlsson om att bryta efter 12 kilometer.
- Han sade att det var okej att jag bröt, men tycke också att jag kunde jogga igenom loppet om jag ville, så jag ställde om och tog det lugnt tills en kanadensare kom ifatt mig och med det stöd som vi fick kom krafterna igen. Jag hade siktat på att klara 2.40 så att jag fick springa i mål på VM-stadion, men helt plötsligt började jag ta placeringar.
- I den tuffa backen vid 26 kilometer låg tre löpare utslagna och jag började förstå att det var många fler än jag som hade jobbiga lopp, berättar Szalkai.
I mål slutade Szalkai på 39:e plats, mer än 15 minuter efter segraren.
- När jag satt där på toaletten tänkte jag att jag skulle boka om flygbiljetten och åka hem redan under lördagen, men efter att ha fullföljt loppet känns det i alla fall som att jag ska stanna och se om jag kan hjälpa Marie Söderström Lundberg på något sätt inför hennes lopp.

Mer om VM i Edmonton 2001