Ulrikas tips för att få vardagen att gå ihop

Ulrika Flodin är en av Sveriges bästa långlöpare genom tiderna. Hon har vunnit åtta SM-guld på bana och i terräng, men även varit bästa tjej i Lidingöloppets 30 kilometer.

Tid får man inte, tid gör man sig. Det tycker Ulrika Flodin. Lätt att säga tycker kanske någon, men Ulrika har levt som hon lär. Under många år kombinerade hon en löparkarriär med heltidsarbete. Visst undrar man hur hon gör, och hur hon tänker. Här är hennes betraktelse över sitt löparliv, så som det såg ut när hon skrev texten 2009. Tankar som håller än idag med tips för andra som försöker få löpar-vardagen att gå ihop.

Av Ulrika Flodin

Mina löpsteg är tysta på den regnvåta och morgontrötta gatan, det är svart i nästan vartenda fönster, jag slänger ett getöga på klockan som slår om till 05.45, perfekt tänker jag. Det dagas långsamt och en stund i eget majestät på Västerbron på väg mot jobbet får ett abrupt slut då en stor lastbil blåser om och bryter tystnaden.

Meningarna ovan beskriver en typisk morgon när jag springer till jobbet, men den skulle även kunna tillhöra vemhelst med löpningen som bisyssla till heltidsanställningen. Den ena är motionär, den andra elitmotionär och den tredje på landslagsnivå, gemensamt för de tre är att de alla lägger ned kraft och energi, inte bara på träning och arbete, utan även på att få ihop vardagen.

Träningen tar 20 timmar i veckan
Jag fick nyligen frågan hur mycket tid jag lägger ned på träning varje vecka och eftersom jag inte räknar i tid (förutom på intervaller) så fick jag mig en intressant stund med mina tankar. Till slut kom jag fram till att det rör sig om ca 20timmar/vecka och då är även transporter till och från träning inräknade.

För en professionell löpare kanske det inte låter så märkvärdigt, men för mig blir det ett utmanande pussel där 40 timmars arbetsvecka, mat/handling, städ/tvätt, socialt umgänge, mentala förberedelser inför hårda träningspass, spontanitet och egentid är bitar som ska klämmas in. Listan kan göras lång och det är inte alltid lätt att behålla det sunda förnuftet när mer och fler krav ställs.

Glöm inte bort varför du springer!
Jag har förstått att många har fått jobba med den här frågan och situationen upplevs allt som oftast komplex och stressfylld. Kraven kan ibland lägga beslag på den glädje och lust som annars är så starkt förknippad med löpning. För när fokus istället läggs på att snabbt ta sig från jobb till träning och lika snabbt från träning hem till bostaden, upplever jag att många glömmer bort att löpningen faktiskt är självvald. Det handlar inte om hur mycket träning som ska in på luncher, nattetid och andra konstiga klockslag. Varje moment under dagen, i stressat eller ostressat tillstånd, tar lika lång tid att utföra. Varför då inte njuta av en timmes löpning, kanske springa i kapp med finlandsfärjorna ute vid Biskopsudde, rensa tankarna och beskåda utsikten?

I all närvaro av platsen där du är, oavsett om det är kontorets dammiga vrå eller på väg ner med de nya löparskorna i dyn på elljusspåret så är det bara att kapitulera och acceptera att ”där min fot är skall ock min själ varda”.

Fem tips för att få vardagen att gå ihop
Men är det alltid så här enkelt? För är det inte just tiden som är den stora utmaningen? Tid får man inte, tid gör man sig. Här är fem reflektioner som har hjälp mig att få vardagen gå ihop:

1. Realistisk målbild: Att fundera över hur mycket tid och ork man är beredd att lägga ned på träning.
2. Avsätta tid: Träningen får inte bli ett extra pålägg på mackan – någonting i din fritid kanske måste få stå tillbaka. Men släng inte ut soffan, för vilan kommer att vara viktigare nu än förr.
3. Träningsprogram: Det hjälper till att hålla målbilden inom synhåll och upprätthålla träningsrutiner – framförallt när det regnar.
4. Finna sätt att motivera sig på vägen till målet: Att söka sig till träningsgrupper och ha roligt. Sätta små delmål. Stanna då och då upp och blicka bakåt, du kommer att se hur du har utvecklats.
5. Allt räknas: All träning är bra träning även 3km jogg till eller från jobbet/arenan.

Följ med din tid! Men bara när den är värd det. Oliver Hassencamp (1921-1988)