En dag på jobbet med Said Regragui

Said Regragui har varit Sveriges bäste maratonlöpare de senaste åren. Den marockanskfödde löparen lever som ett proffs på sin idrott. Men det är ett proffsliv utan glamouren man kan hitta inom tennis eller golf.
– Jag hoppas mina barn väljer en mindre slitsam idrott, säger Said över ett glas mintte på ett hotell i Marrakech.

Den här intervjun görs några timmar efter att Said slutat på åttonde plats i Marrakech Marathon med tiden 2.19.23. En bra bit efter kenyanen David Rutohs segertid 2.10.31.
Det finns egentligen ingenting att skylla på. En extremt flack bana och en för en maratonlöpare behaglig temperatur på tio grader lovade fina tider.
– Förkylningen jag har haft den senaste veckan har satt sina spår. Jag bestämde mig först dagen innan att delta. Men jag ville ha ett lopp eftersom jag bröt Singapore Marathon tidigare i vintras, berättar Said som såg sliten ut över upploppet.
– Vid 35 kilometer tog jag slut och fick kramp. Men jag ville så gärna ta mig i mål, säger den ödmjuke svensk/marockanen och gör en besviken gest.

Said Regraguis personliga rekord, 2.14.52, är från Treviso 2006.
– Inget är omöjligt. Får jag rätt träning och en bra grupp att träna med så kan jag ta mig ner mot tider strax över 2.10, säger den flerfaldige svenska mästaren som fyller 35 år i september.
– Jag ser inget slut på min karriär. Kanske håller jag på tills jag fyller 40.

Att ha maratonlöpning som yrke strax under världseliten är ett jobb som kostar på. När han kom till Norrköping första gången arbetade han ett tag som tidningsbud för att dryga ut kassan. Ett jobb med obekväma arbetstider som var svårt att förena med en elitsatsning.
– Jag lever på min fru nu, säger Said med ett skratt om den för en marockansk man ovanliga livssituationen.

Saids fru Leila jobbar som läkare men är just nu mammaledig med ettårige Ali. I familjen finns också Mohammed sju år.
– Leila drar in 60 procent av pengarna och jag 40 procent.
De gyllene arbetstillfällena för Sverigeettan i maraton är få.
– Det krävs så mycket av förberedelser och återhämtning. Jag kanske orkar ladda för tre-fyra lopp om året.

Stockholmsklubben Hässelby SK betalar ut det mesta i form av träningsbidrag, Reebok sponsrar också, men även en del startpengar, prispengar, fria resor och gratis hotell går att få.
– Det fungerar. Men det är svårt att spara några pengar. Jag hoppas mina barn har talang för 800 meter istället. Det finns enklare grenar än maraton, säger Said och fyller på teglaset.

Said lever ett kringflackande liv med en fast bas vid det lilla huset i Ensjön i Norrköping. Han har vunnit maratonlopp i Indien, varit trea i Kanada med mera.
– Varför ska jag ställa upp och springa gratis? Det här är mitt jobb, jag och min familj måste överleva, därför springer jag där jag kan få betalt.

Said Regragui tillbringar även en hel del tid i hemlandet Marocko. Ibland på hög höjd uppe i Atlasbergen, ibland vid kusten i Tanger i västra nordafrika där Atlanten möter Medelhavet. Det är där han laddat upp i 1,5 månad inför Marrakech Marathon.
– Det är snö och kallt på vintern uppe i Atlasbergen, i Tanger där jag har familj och vänner är temperaturen behaglig att träna i under vintern (14–15 grader). Ibland kan det dock bli väl blåsigt och jag tvingas avbryta mina träningspass. Nyligen var det hemska skyfall och många människor dog.

Said morsar på träningskompisen från Atlasbergen Abdelkader El Mouaziz, en legend i maratonkretsar som numera är tävlingsledare för Marrakech Marathon. El Mouaziz har ett personligt rekord på 2.06.46 och har vunnit London Marathon två gånger och New York Marathon en gång. El Mouaziz är den löpare i världen som har flest lopp under 2.10 med 13 stycken.

– Min dröm är att någon gång flytta till Marocko och bygga ett hus här. Vi får se om det går, säger Said och berättar att han nu kommer att vila och träna lätt under en månads tid.
En dag på jobbet som innebar svenskt årsbästa på maraton är över. Nästa arbetstillfälle för Said blir i Stockholm Marathon den 30 maj.

Mer om Intervjun 2009