Men när de kom fram var alla rum redan upptagna. Rune och Susanne fick slå upp sitt tält på gräsmattan utanför gården. De fick låna en trädgårdsslang för att duscha av sig.
– Vi har tagit av från vår planerade löpväg för att kunna övernatta på den här gården, berättar Susanne. Nu sitter vi på gräsmatten utanför och äter middag på den mat vi har med oss.
– Vi har skålat i vatten med brustabletter som vi dricker för att få i oss magnesium.
– Idag hittade vi aldrig något ställe där vi kunde äta lunch, så det hade smakat bra med en riktig middag.

Man får vara hungrig
Susanne och Rune har inte möjlighet att ta med sig speciellt mycket mat i en babyjogger där de har all sin utrustning. Därför är de beroende av att hitta matställen längs vägen, vilket inte alltid har varit lika lätt i Frankrike som det var i Spanien:
– Lyckas man hitta någon stans att äta här i Frankrike här får man väldigt mycket, konstaterar Susanne
– Lyckas man inte så få mat får man vara hungrig.
– Det är lite av äventyret att det blir så här.

Lätt att få en skada
Det var varit en vecka där Susanne haft problem vid två tillfällen. Först kände hon smärta i ena benet, sedan blev hon magsjuk.
För en dryg vecka sedan fick Susanne ett par nya löparskor. Hon började känna smärta i ena benet och fruktade ett tag att det kunde vara benhinneinflammation, något som i värsta fall skulle kunna tvinga henne att avbryta löpningen.
– En sak jag lärt mig under det här löparäventyret är vara uppmärksam på alla symptom på skador.
– Så fort man känner något gäller det att sluta belasta.
– Det behövs väldigt lite när man håller på och springer 5-6 mil per dag för att man ska få en skada.

Susanne bytte tillbaka till sina gamla – insprungna – skor. Förra måndagen (den 16 maj) gick hon och Rune hela dagen. De avverkade 50 km.
Dagen efter var smärtan i benet borta. Susanne och Rune gick i två mil, sedan sprang de resten av dagen.
– Jag kände absolut ingenting.
– Nu har jag vant mig vid de nya skorna. Jag springer två dagar med de nya skorna och en dag med de gamla.

Kortaste dagsetappen hittills
Några dagar senare blev Susanne magsjuk.
– Jag kände att jag inte mådde bra när jag vaknade på morgonen. Troligen hade jag ätit något som jag inte tålde dagen före.
– Jag pressade i mig frukosten. Vi började med att gå, men jag blev illamående.
– Vi stannade längs vägen och jag lade mig ned och sov i en timme.
– Jag var matt och orkade inte springa. Det blev bara 31 km den dagen – vår kortaste dagsetapp hittills.
– Vi tog in på en fin bed and breakfast. Jag lade mig och sov tidigt.
– Nästa dag gick det bara bättre och bättre, och vi avverkade 59 km.

232 mil avverkade – 165 mil kvar
Sedan starten i Monte Gordo den 10 april har Susanne Johansson och Rune Larsson nu avverkat 232,7mil. Det har blivit i snitt 5,4 mil per dag trots två oplanerade vilodagar när Rune hade ont i en fot.
På torsdag (den 26 maj) räknar Susanne med att de ska vara i Belgien. Nästa vecka räknar hon med att träffa sin familj. Tvillingsönerna Erik och Kalle – som båda siktar på junior-EM i sommar – ska tävla i Holland. Susannes man Ingemar åker med till Holland.
– Jag har kolat på internet. Det verkar vara 165 mil kvar till Halmstad, så kalkylen på att vi skulle springa 400 mil verkar stämma, säger Susanne.