Susanne riktigt trött för första gången
Susanne Johansson har nu avverkat 167 mil av sin löpning genom Europa.
– För första gången sedan vi börjat springa har jag blivit trött, riktigt trött, berättar Susanne som tillsammans med Rune Larsson springer 400 mil från sydligaste Portugal till Halmstad.
Runes saltdryck smakade riktigt illa, som att få en rejäl kallsup på Västkusten och ännu värre än det. Jag fick kväljningar när jag drack och hällde jag i mig juice för få bort saltsmaken. Sedan gick det bra att springa igen.
– I går kände jag mig sömning när vi ätit lunch. Jag sa till Rune att det nog var bäst om vi nöjde oss med att gå en bit.
– Efter ett tag kände jag att det var jobbigt även det, och jag sa till Rune att vi skulle lägga oss i skuggan i fem minuter och sova.
– Vi stannade vid en skogsdunge. Det fanns en bäck alldeles intill, men jag orkade knappt gå dit för att tvätta fötterna.
– Sedan sov jag i en timme.
– Att jag var så trött och bara ville sova var ett symptom på saltbrist. Det hade varit över 30 grader varmt i ett par dagar och jag hade inte fått i mig tillräckligt mycket mineraler.
– Vi gick så småningom vidare och stannade vid den första serveringen vi hittade. Där bjöd Rune mig på en saltdryck. Rune har under hela löpningen druckit vatten som han blandat extra salt i.
– Nu provade jag för första gången Runes saltdryck. Det smakade riktigt illa, som att få en rejäl kallsup på Västkusten och ännu värre än det. Jag fick kväljningar när jag drack och hällde jag i mig juice för få bort saltsmaken.
– Sedan gick det bra att springa igen.
– Idag har jag känt mig jättepigg. Vi avverkade 67 km, och jag skulle ha kunnat springa en mara till.
Ett äventyr att hitta logi
På onsdagskvällen (den 11 maj) var Susanne och Rune – som fyllde 55 år just denna dag – framme i den lilla staden Thiviers som ligger 40 mil söder om Paris. 67 km är den näst längsta dagsetappen hitills.
Eftersom båda hotellen i Thiviers var stängda fick Susanne och Rune leta reda på ett ställa att sätta upp sitt tält. För första gången hittade de en campingplats. Annars har de fått smyga in på öde tomt, eller i ett skyddat skogsområde eftersom det inte är tillåtet att tälta var som helst i vare sig Spanien eller Frankrike.
– Hela tiden är det lite av ett äventyr att skaffa logi, berättar Susanne.
– Vi försöker hitta billiga hotell eller någon stans att tälta.
– Det är sådana kontraster. I går bodde vi på ett enstjärnigt hotell. Hur dom fått en stjärna begriper jag ej. Det var mögligt och smutsigt. Sängen var usel och det fanns inte någon toalett.
– Natten före bodde vi på bed and breakfast hemma hos ett franskt par i deras villa. Allt var tipptopp. Det var ett jättefint rum, med stort modern badrum.
– Vi fick en underbar frukost med jordgubbar, nybakat bröd och fyra sorters marmelad som frun i huset själv gjort. Det fanns flera olika juicer, kaffe, the och yoghurt.
Går upp i vikt
Rune och Susanne uppskattar maten i Frankrike:
– I Spanien fick vi aldrig mer än the och rostat bröd med marmelad till frukost. Vi fick ofta äta tre frukostar för att inte vara hungriga när vi började springa.
– I Frankrike räcker det med en frukost. Maten är bättre här.
– Nu kommer vi nog att gå upp i vikt det vi tappade i Spanien.
Susanne och Rune äter lunch och middag vid serveringar eller restauranger längs vägen:
– Vi brukar beställa dagens meny. Vid lunchen idag var det t.ex. först sallad, sedan soppa och så fläskkotlett med potatismos. Därefter bröd och massor med olika ostar till efterrätt.
– Två gånger per dag vi tar detta.
En trevlig punktering
Susanne och Rune har all sin utrustning i babyjoggern Gudrun (Good Run) som Rune använde när han tidigare sprang tvärs över USA.
Under den gångna veckan har Gudrun fått punktering två gånger.
– Andra gången stannade en fransman och erbjöd sig hjälpa oss. Han bodde en kort bit bort hade den utrustning som vi behövde.
– Medan Rune och fransmannen fixade punkan talade jag med hans fru. Jag kan ingen franska. Hon kunde inte engelska, men vi kom jättebra överens.
– Det slutade med att vi fick slå upp tältet i deras trädgård och att dom bjöd på kaffe på morgonen.
– Det var en trevlig punktering.
Den senaste veckan har Susanne och Rune sprungit genom jordbruksbygd i sydvästra Frankrike:
– För att komma bort från bilarna springer vi på små vägar som knappast skulle vara asfalterade i Sverige. Vi kommer in bland ladugårdar och bostadshus. Korna betar vid vägkanten. Här odlas råg, korn och vete.
– Det är ett böljande landskap med gröna kullar.
– Alla familjer har en eller två hundar. Vi har inte blivit hundbitna och det är vi glada för även om vi är hårda äventyrare.
Svalkande bäckar
Efter kylan i bergen i norra Spanien har den gångna veckan bjudit på drygt 30 graders värme – samma väder som under den första veckan i södra Spanien.
Susanne och Rune har svalkat sig i kalla bäckar:
– Har man sprungit några mil i 30 graders värme är det underbart skönt att hoppa ner i vattnet.
– Vi brukar passa på att tvätta kläderna. Vi sätter sedan på oss de blöta kläderna som snabbt torkar på kroppen när vi börjar springa igen. Det är bara skönt med lite svalka.
Sedan starten i Monte Gordo i sydligaste Portugalden 10 april har Susanne Johansson och Rune Larsson nu avverkat 167 mil. Det innebär i snitt 52,2 km per dag trots två oplanerade vilodagar.
Om en vecka passerar de Paris och om ytterligare en vecka ska de vara i Belgien.
• Tidigare artiklar om Susannes löparäventyr:
- 6 maj: Susanne har passerat Pyrenéerna
- 29 april: Två oplanerade vilodagar för Susanne
- 27 april: Tuff passage för Susanne och Rune
- 24 april: Tufft för Susanne i snöyra och kyla
- 18 april: Susanne entusiastisk efter 41 mil första veckan
- 10 april: Nu har Susannes löparäventyr börjat
- 29 mars: Susanne redo för sitt livs löparäventyr
