Susanne entusiastisk efter 41 mil första veckan

Den fösta veckan har Susanne Johansson och Rune Larsson avverkat 41 mil på sin löpning genom Europa.

Efter att ha avverkat den första veckan av 400-milalöpningen genom Europa är Susanne Johansson fyllt av entusiasm:
– Varje dag är ett äventyr! Det har varit väldigt roligt, förklarar hon.

På sju dagar har Susanne och Rune Larsson avverkat 41 mil, på vägen norrut genom södra Spanien. Det har varit heta dagar med temperatur kring 30 grader.
– Jag dricker fem liter vatten om dagen, Rune sju liter, berättar Susanne.
– Vi fyller flaskorna med vatten, eller köper nytt vatten, hela tiden.
– När vi börjar springa varje dag fyller vi underredet på vagnen med 1,5 liters vattenflaskor. Det finns plats för sex flaskor och det har räckt till nästa gång vi haft tillfälle att fylla på med nytt vatten.

Susanne och Rune har all sin packning i den babyjogger som Rune använde när han sprang tvärs över USA. Han kallar den för Gudrun (efter engelska good run).
Gudrun väger med Susannes och Runes packning nära 30 kg. sedan tillkommer allt vatten som de har med sig för att klara värmen.
– Den andra dagen sprang vi genom ett otroligt vackert landskap. Det var krokiga vägar och mycket uppför. Jag klarade inte av att springa med Gudrun, så Rune fick slita ensam med vagnen så att svetten rann.
– Vi fick gå vissa delar av vägen. Jag var väldigt trött. Då började Gudrun knarra, och vi blev oroliga att babyjoggern inte skulle klara den höga vikten.
– När vi kom fram till byn Almonaster den kvällen så bantade vi vår packning. Vi skickade hem all köksutrustning, totalt tre kilo.

Bara Tjuren Ferdinand saknades
Under den första veckan har Susanne och Rune omväxlande tältat och omväxlande bott på hotell:
– Den mesta marken här är privatägd, så det är inte alltid lätt att hitta någon plats där det går att tälta, berättar Susanne.
– En kväll satte vi upp tältet på en härlig plats vid en liten bäck. På morgonen upptäckte vi att det varit vildsvin runt tältet under natten.
– En annan kväll klättrade vi över ett staket och tältade vid några korkekar. Det var bara Tjuren Ferdinand som saknades.

Den första veckan har lärt Susanne och Rune att det är lätt att springa fel om man inte har ordentliga kartor:
- I onsdags planerade vi att ta in på ett hotell. När vi kom fram till byn där hotellet skulle ligga visade det sig att vi kommit till fel by. Det var 17 km till vårt hotell, berättar Susanne.
– Det var sent på kvällen, så vi fick sätta på oss pannlampa och reflexväst när vi fortsatte. Det var lite läskigt med bilarna som visslade förbi, men samtidigt häftigt. Och det var skönt att springa när det inte var så varmt.
– Syrsorna spelade. Det är otroligt mycket ljud som man hör när man springer, men som man missar när man åker bil.
– Sent på kvällen sprang vi fel igen och kom in på en återvänds gata. Där stötte vi på fyra personer som såg lite skumma ut i mörkret, men de hjälpte oss att bära Gudrun över en liten bäck så att vi till sist kom fram till hotellet i Barcarrota.

Vackra blommor
Efter att ha sprungit fel har Rune och Susanne skaffat nya, mer detaljerade kartor. De senaste dagarna har det inte varit några problem med orienteringen.
– Vi har sprungit på små vägar där det inte varit så mycket trafik, berättar Susanne.
– Det har varit otroligt vackert med blomstrande blommor. Vi har sett mycket blå fjärilslavendel och gul ginst.

Det är inte bara vatten som Susanne och Rune konsumerar i stora mängder. De äter extra mycket för att få i sig tillräckligt mycket energi för att orka med fem mils löpning om dagen:
– Bor vi på hotell så börjar vi dagen med att äta frukost. När vi gjort de beställer vi en frukost till, och ibland ytterligare en.

Susanne är inte speciellt sliten efter att ha sprungit 41 mil på åtta dagar – mer än dubbelt så långt som hon någonsin tidigare sprungit på åtta dagar.
Planen var att springa fem mil per dag. Den första veckan har det alltså blivit nära sex mil per dag. Det längsta dagspasset hittills är 71 km.
– Jag känner mig väldigt bra i kroppen. Kanske är jag är lite stel på morgnarna, men det går över när vi kommit igång med att springa. Vi tar det lite lugnare de första kilometrarna.

• Tidigare artiklar om Susannes löparäventyr:

Mer om Susanne springer genom Europa