Se sändningen från Premiärhalvan, lördag 20 april 10.30

Jakten på det perfekta löpsteget

Nicholas Romanov har vid ett flertal tillfällen besökt Sverige och lärt ut sin teknik.

Löpning är världens enklaste och naturligaste sport. Man sätter en fot framför den andra och så springer man, eller hur? Men hur gör man egentligen, hur set det där steget ut? Och om det är så naturligt, varför får vi då alla dessa löparskador?
Den ryske vetenskapsmannen Nicholas Romanov har arbetat med den frågan och kommit fram till vad han menar är det perfekta löpsteget. Han kallar det för ”pose running”.

Pose-löpningen innefattar tre steg: pose, fall och lyft. Ordet ”pose” betyder just det: pose, ställning. Det är löparens utgångsposition, svagt framåtlutad.

Pose-löpning är inte okontroversiellt, men Romanovs principer är värda att fundera över.
Vår löpträning handlar så mycket om tid och mängd, om intervaller, fartlek och långpass. Ganska sällan funderar vi på hur vi tar våra löpsteg. Mest konstaterar vi att alla är olika och alla har sin egen stil. Man behöver bara stå som åskådare vid ett lopp så ser man att löpstil är något mycket individuellt. Men kanske man borde fundera lite mer på hur man sätter ner den där foten och hur man lyfter upp den igen.

Nicholas Romanov är verksam i Miami där han har ett eget institut. Men han började fundera på 1970- och 80-talen, när han tränade löpare i Moskva. Nästan all träning handlade om mängd, om att springa så mycket som möjligt för att bli så bra som möjligt. Väldigt lite handlade om hur man skulle springa. Med den stora mängden löpning såg han dessutom sina löpare bli allt tröttare och mer slitna och få allt fler skador.

I den mån man ens talade om löpteknik handlade det om att långlöpare och sprinters springer på olika sätt, de förra sätter i hälarna och de senare springer på tårna. Men Romanov menar att de perfekta steget är detsamma för alla löpare, oberoende av kategori. Man ska landa på framdelen av fotsulan, aldrig på hälen. Och man ska inte låta steget vara kvar i marken så länge att man rullar på tårna, utan man ska lyfta foten så fort som möjligt från marken.

Pose-löpningen innefattar tre steg: pose, fall och lyft. Ordet ”pose” betyder just det: pose, ställning. Det är löparens utgångsposition, svagt framåtlutad. Viktigt är att man inte sträcker ut fötterna framför höften och att benen alltid är böjda. När man drar upp benet drar man det rakt uppåt, inte framåt som är vanligt om man är ”hällöpare”.
Genom den framåtlutade hållningen faller man framåt in i nästa steg utan ansträngning. Istället för att koncentrera sig på att sätta i foten fokuserar man på att lyfta den så fort som möjligt från underlaget.
Det vanligaste sättet att beskriva ett steg är att säga att man ”skjuter ifrån”. Med Romanovs teknik ”lyfter” man istället benet.

Pose-löpningen bygger på idén att kroppen befinner sig i en enda position och sedan ständigt rör sig framåt i samma position. Det betyder att axlar och huvud är på samma nivå, inget guppande upp och ner. Han nämner två löpare som har det ”perfekta löpsteget”: Haile Gebrselassie och Michael Johnson, två helt olika löpare, men enligt Romanov med samma löpteknik. Kroppen formas till ett S och benen sträcks aldrig ut.

Romanovs teknik står inte oemotsagd. Han hävdar att pose-löpningen minskar risken för skador för att den är en naturlig teknik som bäst använder sig av gravitationskraften. Många löpare har bekräftat det, medan andra istället har skaffat sig skador när det börjat löpa enligt pose-tekniken. Det ställer andra krav på kroppen och Romanov föreslår en hel del styrke- och teknikträning innan man ger sig ut i spåret.
Framför allt behöver man träna hamstringsmusklerna på baksidan av låret. Det är där fokus ligger under hela löpningen. (Hamstringsmusklerna mår förresten ofta bra av lite styrketräning oberoende av vilken löpteknik man använder.)
Romanov har också synpunkter på löparskor och menar att de bästa skorna är de vi kallar för tävlingsskor, lätta skor med tunna sulor. Eftersom man inte landar på hälen behövs inte de tyngre stabila skorna.

Pose-principerna i sammanfattning
- Lyft vristen rakt upp under höften med hjälp av hamstringsmusklerna på baksidan av låret.
- Håll stödtiden, den tid då foten är i marken, så kort som möjligt.
- Stödet ska alltid vara på fotsulans framdel.
- Låt inte hälarna röra marken.
- Undvik att rulla steget längs tårna, lyft vristen medan du fortfarande har vikten på fotsulan.
- Håll vristen i samma vinkel genom hela steget.
- Håll knäna böjda genom hela steget.
- Låt fötterna stanna bakom den vertikala linje som går genom knäna.
- Korta steg.
- Håll knän och lår avslappnade, nära varandra.
- Fokusera alltid på att lyfta foten, inte på att landa.
- Gravitationen kontrollerar landningen av foten, inte muskelstyrka.
- Behåll axlar, höfter och vrister i en vertikal linje.
- Använd armarna bara för balans, inte för att pressa fram steget.

Mer info finns på Romanovs hemsida.