Några variationer
Ett bra sätt är att ”växa in” i snabbdistansen är att stegra farten progressivt. Börja med att öka farten i slutet på ett vanligt distanspass på 45-60 minuter.
Första gången räcker det med fem minuter i något högre intensitet. Lägg till några minuter tills du är uppe i en kvart i slutet på ett distanspass.
Efter det är du mogen att pröva ett renodlat snabbdistanspass på 20 minuter.
Även löpare på högre nivåer kan med fördel springa ”progressiva snabbdistanser”. Detta gäller i synnerhet maratonlöpare som under sin grundperiod definitivt bör lägga in sådana pass på 25-45 minuter i farter som börjar i strax över och utvecklas till uppemot 10% fortare än tävlingstempot. Under nästa träningsfas växer snabbdistansen i en variant till 45-60 minuter från strax under tävlingstempot till strax över och i en annan till 60-90 minuter som avslutas i tävlingstempo.
Andra varianter på tröskelpass är att bryta ner snabbdistansen i två block. Testa 15-20 minuter, jogga i två-tre minuter och upprepa första blocket. Ett mycket effektivt sätt att få ihop en större volym är annars intervaller på åtta-tio minuter i fyra till sex omgångar. Det går att skära ner distansen ända ner till tusenmetersintervaller.
Den som vill inkorporera löpstyrka i tröskelpasset kan genomföra det i kuperad terräng, till exempel på en löparslinga där det ofta finns varv på runt 2,5 kilometer. Det passar utmärkt som övergång mellan uppbyggnadsperiod och backfas för de som följer klassiska upplägg à la Lydiard.