Backträning

Terränglöpning är på många sätt synonymt med backar – korta och långa, branta och flacka – och det handlar mycket om att kunna variera steglängden. Att springa terräng är på flera sätt också en fråga om teknik vilket inte minst gäller backlöpning.

Om man ska springa terränglopp på upp till en mil så är det huvudsakligen kort backe man ska träna. Det innebär en 150–200 m lång och ganska brant stigning som man kan löpa uppför sex till tio gånger följt av mycket lugn jogg ner. Det viktiga är att orka hålla ett jämnt tryck i steget hela vägen. För att klara det så kan det vara bra att lägga in en vilopaus på 30 sekunder direkt efter nedjoggen innan nästa intervall.
Om man tränar inför till exempel Lidingöloppet så är lång backe bättre. Om man kan hitta en flack backe på 600 m, eller kanske till och med ända upp till en kilometer, så är det bra. Antalet upprepningar bör var 5–10 stycken med nedjogg tillbaka efter varje. Eftersom nedjoggen blir ganska lång så behövs ingen stillastående vilopaus innan nästa intervall.
Generellt vid backintervaller så bör man start ca 50 meter före stigningen och springa på in i backen så att man får med sig farten. Man bör sedan fortsätta springa en bit efter backkrönet så att man hittar tillbaka till rytmen igen. Det är hårt och tufft att springa backintervaller men det ger styrka och uthållighet vilket är viktigt i terränglöpning.

Backintervaller
• Kort backe (brant): 10x150–200 m med joggvila ner och en kortare paus.
• Lång backe (flack): 5–10x600–1000 m med joggvila utan paus.

Backteknik
En backe stör löprytmen, höjer pulsen och man spänner sig. Man tvingas förändra steglängden vilket i sin tur gör att man tappar flytet. När det under ett lopp dyker upp en backe så bör man springa på in i backen så att man får med sig farten en bit upp. Sedan kortar man steget och anpassar det efter hur brant stigningen är. Det är viktigt att springa på över krönet eftersom det oftast följs av en utförslöpning eller åtminstone plan mark.
Det är först efter krönet som man kan slappna av för att sedan så snabbt som möjligt hitta rytmen så att man kan springa avslappnat igen. I utförslöpning gäller det att inte luta sig bakåt utan hålla ner hakan, sänka armarna och ”rulla” ner mjukt på hälarna.
Backen är ett störningsmoment som man måste lära sig att behärska – att springa avslappnat före backen och så snart som möjligt efter den.