Att träna under graviditeten

Min mor fortsatte att arbeta ända tills jag föddes. Nu för tiden är det inte ovanligt att se norska kvinnor som fortsätter att träna under graviditeten. Läkare råder ofta gravida kvinnor att motionera och de flesta blivande mödrar blir mer måna om sin hälsa och sin fysiska aktivitet medan de är gravida än annars. Genom att motionera kan havande kvinnor undvika några av de vanligaste problemen som uppstår under graviditeten, som till exempel trötthet och ryggvärk. Det blir också lättare att kontrollera vikten, bibehålla en korrekt kroppshållning, motverka sömnlöshet och att bli av med kilona efter förlossningen.
Eftersom jag själv inte har någon erfarenhet av graviditet tänker jag berätta om andra norska topplöpare som har fått barn. En av dem är Ingrid Kristiansen. Genom att prestera otroliga tävlingsresultat sedan hon fått ett barn har hon fått en enorm och mycket välförtjänt uppmärksamhet. Hennes graviditet kan beskrivas med ett enda ord: otrolig.
Ingrid hade aldrig tränat så mycket som hon gjorde inför VM 1983. Vintern 1982 sprang hon 20 mil i veckan. Vid jul började hon känna sig lite dålig. Hon trodde då att det berodde på träningen eller på att hon fått ett virus från sjukhuset där hon arbetade som teknisk laboratorieassistent. Hon ställde i alla fall upp i några små tävlingar och i januari 1983 vann hon Houston Marathon på 2.33. Sedan gick det trögt och hon kände sig väldigt trött i benen och i kroppen och hade svårt att träna. Den här gången trodde hon att det berodde på allt resande och på att hon var trött efter Houston Marathon.
Så småningom började hon känna sig bättre och återupptog hårdträningen och ställde upp i 10- 15-kilometerslopp både i Norge och i USA. Det var inte förrän hon kom in på 35:e plats i terräng-VM i Skottland i mars 1983 som hon äntligen förstod att något var på gång. De hade "något" varit på gång i fem månader!

Eftersom Ingrids menstruationscykel var oregelbunden hade den inte gett henne någon ledtråd om vad som höll på att hända, och det visade sig senare att hennes spiral inte fungerade. "Jag kände på mig att det var något som inte stämde, men när man tränat så många år som jag har gjort så vänjer man sig vid att det går lite upp och ner" sa hon efteråt. Trots att Ingrid oroade sig för att hon tränat för hårt under graviditeten gick förlossningen bra och efter tre timmar födde hon en frisk pojke som döptes till Gaute. Ingrid slappnade av på samma sätt i förlossningsrummet som hon gjort under träningar och tävlingar. Hon tror att anledningen till att förlossningen var så smärtfri och enkel till stor del berodde på hennes goda fysik.
Ingrid hade inga problem att träna under graviditeten och fortsatte att göra det fram till den dag hon födde. Läkarna gav henne tillåtelse att träna men ta det lugnt och låta kroppen bestämma hur mycket hon klarade av och hur snabbt hon borde springa. Efter förlossningen utökade hon långsamt träningen tills hon kom upp på samma nivå som förut. Eftersom hon ammade Gaute i tio och en halv månad var hennes kropp tyngre än normalt på grund av bröstmjölken och hon var tvungen att anpassa träningen därefter. Hon ammade Gaute klockan fem på morgonen och sprang sitt första träningspass en timme senare.
Ingrid fick sin son i augusti, och i januari 1984 sprang hon Houston Marathon igen, denna gång på en personbästatid på 2.27. Att Ingrid lyckades komma tillbaka och nå sin toppform så snabbt berodde nog på att hon bara var borta från hårdträningen i fyra månader. Ingrid tror att moderskapet gjorde henne till en bättre löpare. Inte på grund av den fysiska förändringen, utan på grund av den känslomässiga. När Gaute kom till världen kände Ingrid att trycket och kraven på henne minskade. Hon fick något annat att tänka på utöver löpningen och hon kände sig mer avslappnad och lycklig.

Ingrids första råd till kvinnor som fortsätter att träna under graviditeten är att vara försiktiga och hålla sig till idrotter eller träningsmetoder som de är vana vid.
Trots att det verkar som om Ingrid själv tränade mycket så sprang hon förhållandevis lite. För att undvika den belastning på benen och ryggen som löpning innebär så använde hon en testcykel och simmade också. Jag vill inte rekommendera andra gravida kvinnor att träna lika mycket som Ingrid gjorde. Glöm inte bort att hon var van vid att springa 200 km i veckan. Här är emellertid hennes träningsprogram:

Under graviditeten:
Morgon: testcykel och 40 minuters simtur.
Eftermiddag: 30 minuters löpningstur fyra gånger i veckan.

Efter förlossningen:
Morgon: Tio dagars vila följt av 15-20 minuter jogging varje dag i en vecka. Därefter 2 x 20 minuter löpning per dag i en och en halv vecka. Därefter 2 x 30 minuters löpning per dag.

Randi Langöigjelten Björn, norsk mästarinna på 800 meter (2.01,7), var också 27 år när hon fick en son. Hon håller med Ingrid om att förlossningen innebar en positiv känslomässig paus från träningen. Till skillnad från Ingrids var Randis graviditet planerad, och hon hade en besvärlig förlossning. Liksom Ingrid såg hon fram emot att fortsätta träna och när läkaren rådde henne att fortsätta att leva som hon var van vid så tog hon fasta på de orden.
Randi tränade under nästan hela sin graviditet, men när hon var i drygt sjunde månaden blev det obekvämt att springa och därför promenerade och cyklade hon istället. Hon gjorde dessutom mag-, rygg- och benövningar under hela graviditeten och dessa fortsatte hon med dagen efter förlossningen. Efter 15 timmar i förlossningssalen måste hennes son förlösas med kejsarsnitt. Läkaren trodde att träningen gjort hennes muskler för fasta men Randi höll inte med. Hennes mor hade på sin tid nämligen haft samma problem att föda. På grund av den svåra förlossningen tog Randi det lugnt efteråt och det tog henne två och en halv månad att komma upp till sin vanliga träningsnivå. Liksom i Ingrids fall gick träningen mycket bra för Randi efter förlossningen och 1985 vann hon åter NM på 800 meter.
Det har spekulerats rätt mycket om huruvida en kvinna blir snabbare efter att ha blivit mor. De östeuropeiska kvinnorna har sedan länge gjort come back efter att de fött barn, och många av dem har då sprungit snabbare än någonsin. I västvärlden är detta fortfarande nytt. Trots att det inte finns något som bevisar att den fysiska förändringen en kvinna genomgår i och med en förlossning på något sätt förbättrar hennes kommande prestationer, så har Ingrid efter som förlossning gjort vad ingen kvinna tidigare lyckats med, nämligen att samtidigt ha världsrekordet på tre distanser - 5000, 10000 meter och maratondistansen. Allt detta inom två år efter det att hon fött Gaute.
Vissa hävdar att hormonförändringarna som sker i samband med graviditeten leder till att kvinnor blir starkare. Andra påstår att framgångarna beror på psykologiska förändringar och att de är resultat av fysisk och mental vila från den hårda träningen. Med tanke på vad som hände Ingrid och Randi så tror jag att det måste ligga någon sanning bakom dessa påståenden.
Det finns fortfarande många som undrar om det verkligen är bra att träna under graviditeten. Forskare på Melpomene Institute for Women's Health Research i St. Paul, Minnesota, har sedan 1981 undersökt sambandet mellan träning och graviditet. De kom fram till att 90 provent av de kvinnor som tränade under graviditeten födde sunda och friska barn i havandeskapets nionde månad, och att barn som fötts av löpare har en högre födelsevikt i jämförelse med barn födda av fysiskt inaktiva kvinnor.
Eftersom det inte är så vanligt att kvinnor fortsätter att träna under graviditeten så utgör varje löpare som väljer att göra det ett experiment, precis som Randi och Ingrid. Det finns dock vissa grundregler som alla kvinnor måste tänka på om de beslutar sig för att fortsätta att träna under graviditeten:
· Fortsätt endast att springa om du får en läkares tillstånd. Det kan finnas orsaker som förhindrar dig att träna, som till exempel att det förekommer missfall inom familjen, att din moderkaka ligger för lågt ner i livmodern, du har hjärtproblem, har varit gravid förut, har en svag livmodershals, högt blodtryck, fetma, blodbrist, diabetes eller problem med sköldkörteln.
· Spring 20-30 minuter per pass tre gånger i veckan och aldrig mer än 40 minuter. I stället för att springa kan du göra andra övningar, som att promenera eller simma, speciellt under sista delen av graviditeten.
· Ta pulsen när du tränar och se till att hålla den på mellan 120 och 140 slag i minuten. Tio minuter efter träning bör din puls vara normal igen.
· Undvik att bli för varm. Drick mycket och klä dig lätt. Spring inte om du har feber eller om det är varmt och fuktigt ute.
· Värm upp ordentligt och var extra noga med att värma upp anklarna, knäna, höfterna och korsryggen. Tänj försiktigt och öka belastningen allt eftersom. Värm ner genom att promenera i flera minuter för att få igång blodcirkulationen i benen.
· Använd löparskor som har en kraftig och stötabsorberande sula.
· Träna inte för att hålla nere vikten under graviditeten utan se till att du äter näringsriktig mat.
· Sluta om det gör ont. Prata med din läkare om du känner dig allmänt trött, har svårt att andas, är yr, har huvudvärk, känner dig svag i musklerna, mår illa, har smärtor i bröstet, ont i ryggen eller i underlivet.
· Efter förlossningen bör du vänta minst tre veckor (sex veckor efter kejsarsnitt) innan du börjar träna igen.

Mer om Grete - en bok om löpning