Anna Rahm vill springa sitt livs lopp

Anna Rahm är den enda kvinnliga maratonlöparen som Thomas Engdahl tagit ut till EM i Göteborg. Stockholm Marathon utgör enda chansen för att hon ska få någon lagkamrat. Västerbottniskan som flyttat till Uppsala har sprungit tre maror – alla under 2.40. På lördag begår hon sin debut i Stockholm.

– Det har gått väldigt bra i vår. Jag har tränat rätt hårt och har all fokus på Stockholm, säger Anna inför lördagen.
Hon debuterade på sträckan i Berlin för snart två år sen med mersmak. Hon tog sig an distansen med stor respekt och slutade på 2:37 efter att ha sprungit den andra halvan fortare än det första – ett konststycke som många eftersträvar men få klarar av.
– Jag var inte ens trött! Teddy (tränaren Jonasson) ville att jag skulle försöka få en positiv upplevelse av första loppet.
– Jag har aldrig fått till det efter det.

Hon förbättrade rekordet marginellt våren därpå i Turin i ett lopp som hon fann mycket jobbigare.
– Jag hade ont i magen och var helt själv sista halvan. Jag var ganska oinspirerad och det var mycket mer kuperat än jag trodde, rakt upp mellan 15 och 21. Jag tänkte att jag kan mycket bättre.
I höstas var hon tillbaks i Berlin, men det var först någon dag före loppet som hon bestämde sig för att över huvud taget starta.
– Det var katastrofalt. Jag var övertränad, att jag tog mig i mål är min starkaste mentala prestation.

Men efter det har allt gått bättre för Anna som befinner sig i slutet på sin juristutbildning i Uppsala. Hon är på väg att lämna staden för att bosätta sig i Stockholm där det blir några veckors arbete på advokatbyrå innan de sista EM-förberedelserna ska finslipas hos föräldrarna i Västerbotten. Tingsmeriteringen som juristerna går igenom hoppas hon ska bli av i huvudstaden.
– Jag tycker om Västerbotten, men just nu vill jag flytta till Stockholm.
Juridikstudierna har gått bra att kombinera med den omfattande löpträningen, upp till 18-19 mil i veckan.
– Det har varit lite lugnare, ganska fritt den sista tiden, intygar Anna, som annars fått växla fort mellan löparkläderna och den rätta stassen för att söka jobb.
– Det är lite schizofrent, ett dubbelliv om man springer till jobbet.
– Det är bra att ha något annat att tänka på än löpningen. Jag är väldigt fokuserad på det jag gör, säger Anna som står och väljer mellan EG-rätt och polisrätt som inriktning.

En del av träningen har hon genomfört med Helena Olofsson, klubbkamraten i Rånäs som också har EM i sikte. De kortare och snabbare intervallerna har Anneli Fransson varit sparringpartner på. Hennes bror Anders, som är tämligen färsk som maratonlöpare och ännu inte sprungit sträckan lika fort som Anna, har drivit på under de längre.
– Men han kommer att springa mycket fortare, betonar Anna, som uppenbarligen fått slita rejält på de passen.

Anna har pallat med tre kvalitetspass i veckan. Allt från minutintervaller med det gäng som samlas i Stadsskogen i Uppsala till 3x5 kilometer.
– Det har blivit några mil till, längre snabbdistanser, tuffare intervaller inne på Bosön (friidrottshall på Lidingö), som 3x5x500 meter eller 2x6x600.
– Jag har märkt att det är när jag tränar väldigt mycket som jag har blivit snabb även på kortare distanser.

Löpningen var inte den första sporten som Anna prövade på. Hon började med fotboll samtidigt som skolan, något som ansågs självklart i den fotbollstokiga familjen i Obbola.
– Så fort någon journalist ringer från Västerbotten tar de alltid upp Flarken, vårt släktlag i fotboll.
Det blev även innebandy i Holmsund City. ”Jag var aldrig någon stjärna” hävdar Anna som alltid tyckt om att springa och det var till slut en orienterare som korsade hennes väg och fick med henne till ett motionslopp på fem kilometer.
– Jag sprang i fula shorts och gamla gympadojor från Domus och blev tvåa.
Anna fick kontakt med löpare i Umeå och lämnade fotbollen bakom sig. När hon skulle välja utbildningsort spelade föreningen Rånäs goda rykte en bidragande orsak att det blev Uppsala.
– Och det ångrar jag inte! Innan tränade jag inte så jättestrukturerat.

Drömmen nu är att vinna Stockholm Marathon, i bästa fall utan ett maxlopp, ungefär som debuten kändes.
– Absolut att vinna SM och att få vara hel. Jag brukar få en formtopp sex-sju veckor efter maran.
Mellan marorna i Stockholm och Göteborg vill hon gärna fixa första SM-guldet på bana. Hon har fyra silver hittills. Det får i sådana fall ske över 10 000 meter på Sollentunavallen där SM arrangeras i mitten på juli.
– Sen vill jag göra mitt livs lopp. Jag tänkte få till det den 12 augusti.

Mer om Stockholm Marathon 2006